Går detta under någon form av otrohet?

Nja jag vet inte om det är otrohet men det ör ju knte roligt. Frågan är kanske varför hon gör det? Vad får hon ut av det? Vad vill hon med det? Hon kanske tycker att det är lite förbjudet och hett att göra så? Men prata med henne om det. För är inte du bekväm med det så är det inte bra. Men det kan vara så enkelt att hon behöver den spänningen, men kan låta det vara just det som det är. Men som sagt prata med henne om det

Jag spelar ofta WF med randomspelare. Men jag har också en, för mig anonym, motspelare av motsatt kön som jag nästan konstant har en match mot. Vi har börjat chatta lite mer än bara "tack för bra match". Min sambo vet att jag spelar men inte att jag chattar med hen. Våra chatt var väldigt oskyldiga men ändå lite personliga. Jag fick lite dåligt samvete gentemot min sambo, även om det var helt oskyldigt, och slutade därför vara personlig. Jag tror det lätt kan uppstå ett intresse för motspelaren, som kan övergå i nåt djupare. En önskan om att ta kontakt irl som i sin tur kan leda till nåt ännu djupare. Det är onödigt att utsätta sig för den risken anser jag. Har man dessutom börjat gå bakom ryggen på sin sambo blir det svårare och svårare att berätta. Det oskyldiga övergick i nåt annat utan att man var riktigt medveten om när det hände.  

Jag bestämde mig när vi blev ett par för många år sedan att aldrig medvetet göra nåt som skulle kunna såra min sambo. Det löftet till mig själv tänker jag hålla!

Sen sägs det ju också att det raggas vilt på WF också. Inget jag upplevt dock.

Så, mitt råd till TS är att berätta för frun att det känns obekvämt med hennes chattande därför att det blivit så personligt. Men var inte anklagande, utan berätta bara hur det känns.    

Jag tycker nog att chatt är ungefär som vilka andra kontakter som helst. Så länge det inte inverkar på vår gemensamma tid tycker jag att man måste acceptera det och hålla god min. Jag har inte rätt att lägga mig i min partners kontakt med andra människor så länge det inte handlar om fysisk kontakt, först då är gränsen nådd.
Eller egentligen går nog min gräns vid utbyte av bilder, då är det inte ok längre.

Jag tänker väl så att om min fru söker andra kontakter som leder till fysisk otrohet så har det andra orsaker än att hon chattat. Då har hon medvetet sökt en kontakt eftersom hon inte är nöjd med nuvarande partner (mig).

Dom flesta otrohetsaffärer jag sett i verkligheten har uppkommit genom kontakter på min arbetsplats - men man kan ju knappast hindra sin partner att gå till jobbet.

Jag ser inte "kommunikationskanalen" som ett problem, kontakter kan skapas på många sätt. Enda sättet att "behålla" sin partner är att jobba på förhållandet - inte att sätta upp regler. Det kan få precis motsatt effekt!

Om min fru inte vill leva med mig längre så hoppas jag att hon går vidare. Jag vill ha en partner som vill ha mig, inte en partner som känner sig tvungen att tillhöra mig.

Vill hon flirta så är det bara att byta från wf till något annat som du inte vet. Det låter oskyldigt,, lite personlig är man ju med jobbkontakter och andra också. Nätet är möte,, är man social vill man prata lite med folk även där och män och kvinnor har ofta en liten laddning emellan sej även i andra sammanhang men nätet är spännande och tryggt.

Går inte att förhindra men ta det som en påminnelse om att vårda förhållandet. Du såg på fotboll , vad gör det om hon har lite kul under tiden ,det var ju inte så att hon tog tid från ert umgänge. Däremot tycker jag att det finns en gräns vid att träffas irl eller lämna ut riktigt namn för då blandar man in en risk för stalkers eller attraktion.

Om jag var du skulle jag prata m frun och be att hon inte har mer kontakt med den mannen. Jag träffade en annan gm exakt samma sätt. WF och så tack för bra match, detta utvecklades snabbt i chatt på WF för att sen bytas ut mot en specialapp för ostörd chatt. Sen träffades vi i smyg. Och då blev jag tokkär. Fick också ångest och panik. Berättade för min man. Som är och var helt fantastisk. Tillsammans räddade vi äktenskapet. Men det var banne mig inte lätt. Den mannen jag träffade finns för alltid kvar i mitt hjärta och det får jag leva med. Men min man är och kommer alltid vara nr ett och jag älskar honom ofantligt. Sen tror jag att han klarade att förlåta beror på att jag aldrig hade sex med den andre. Men det var nära. Jag ångrar absolut inte att jag berättade för min man för idag flera år senare har vi aldrig varit lyckligare. Men det tog tid. Och om min erfarenhet kan bidra till att ni slipper uppleva samma ångest så är det bra. Prata m din fru.

Du ska inte alls ha kontroll över det. Din inställning låter inte sund. Det är hennes grej.

Trygg med sin partner kan man aldrig vara till 100%, det måste man leva med, det är bara att se sig om hur det går för andra. Jag vill ha en partner som vill ha mig - väljer hon nån annan så är det hennes val och det måste jag acceptera. Skulle aldrig komma på tanken att begränsa hennes rörelsefrihet, hon är inte min egendom.

Jag råkade ut för exakt samma som dig och tagit upp detta i forumet för ganska exakt 2 år sedan. Min fru hade också väldigt begränsade kunskaper av datorer och smartphones. Vi är fortfarande ihop och har funnit varandra igen...

www.familjeliv.se/forum/thread/70663719-ar-chockad-over-min-fru-videosex-med-framlingar/1

Men din fru kollar på fotboll. Alltså vilken grej. Hon måste vara ett kap.

Det låter som konversationen egentligen är ganska oskyldig. Men tidpunkten för att starta konversationen hade säkert fått vem som helst att få myror.

Ni har ju pratat om detta och som jag förstår har du sagt att du ogillar kommunikasionen med honom. Har hon uppfattat att du blir osäker på hennes känslor pga denna? I så fall att ta upp det från hennes sida är ju dårligt gjort utan att snacka öppet om det. Du får väl vänta på tillfälle att ta upp det. Gå in på till henne när hon är mitt uppe i det. Man skall ju inte kontrollera en person så här, men å andra sidan så är otrohet skit.

Jag har precis som Sara varit med om att börja prata med en person via WF, prat som utvecklades först till en rolig grej, sedan till intresse och slutligen till ett möte IRL. Den här personen bodde nästan 100 mil bort, men åkte ändå för att träffa mig. Och liksom Sara hade jag inga som helst problem i mitt äktenskap - allt funkade fint, inklusive sexlivet. Det fanns liksom ingen egentlig "brist" på något som ledde mig in i detta, det var bara roligt och en möjlighet att pysa, berätta om bra saker och dåliga saker. Ordens makt kan vara extremt stor och om någon når fram med sina ord, ja då kan man plötsligt göra saker man aldrig trodde att man skulle göra - träffa en WF-motspelare IRL t.ex.

Jag berättade omgående för min pratpartner att jag var gift och hade barn. Det är ju en vardaglig sak att berätta och sällan något som avskräcker någon från att prata. Att det sedan ledde till mer än prat är en annan diskussion, men TS tanke om att det faktum att hon har man och barn skulle avskräcka fruns kontakt tror jag är orealistisk.

Att TS kollar igenom chatten tycker jag känns rätt olustigt. Berätta för din fru att du ogillar att hon håller på att chatta med mannen ifråga. Det är OK och uppriktigt. Att smygläsa känns mindre sympatiskt (även om jag förstår varför). Det känns som att du väntar på det där Tillfället med stort T då det är dags för ett stort avslöjande, och då kanske det är för sent. F ö finns det en uppsjö med kommunikationsytor, och om hon verkligen vill prata med den här mannen så kommer hon att göra det ändå fast på ett annat sätt. WF är ju dumt/bra (beroende på hur man ser det) ur den synvnkeln eftersom det inte går att logga ut.

Jag vill påstå att ditt smygläsande är mer osunt än hennes chattande. Hon visar t o m dig vad han skrivit, men då har du redan läst det. I ett sunt förhållande snokar man inte, man litar på varandra och om man hittar något man ogillar så talar man om det. Sedan får partnern avgöra om det är något som bör ändras på eller ej. Något slags "utrymme" måste man ge varandra, men om du inte gillar det som pågår bör du göra det tydligt typ NU.

Med oss "blev det inget". Vi blev båda jättekära (det var vi redan innan vi sågs, bara genom alla ord och allt skrivande) men avståndet gjorde en fortsättning omöjlig. Hade vi bott närmare varandra hade utgången kanske varit annorlunda. Jag vet inte. Som det är nu var det en jättefin upplevelse som jag inte hade velat vara utan. Det blev ett äkta behov av att prata, skriva, utbyta tankar... Intressant men otroligt smärtsamt när verkligheten kom ikapp och vi insåg att det aldrig skulle bli vi.

Till att börja med är det intressant att du tar för givet att jag är kvinna. Det behöver nödvändigtvis inte vara så.

Nej, det fanns inget i mitt äktenskap som föranledde något av det som hände. Det förvånade mig att det plötsligt skapades ett behov av något som jag inte ens kände till. Det är lite som att man har exakt den bil/soffa/vadsomhelst man behöver och är nöjd med den, och sedan får man plötsligt nys om en annan bil/soffa/vadsomhelst och vill verkligen verkligen VERKLIGEN ha den. Utan att man alldeles nyss visste om att man ville det. I vårt fall var det "tack för matchen", "grattis, bra spelat" och "ska vi ta en match till?" som utvecklades till "hur mås det idag?" och annat vardagsprat. Vanliga trevligheter, och omtanke. Snällhet. Detta kommunikationsbehov var inget som framträdde på några dagar - det tog månader. Och vid det laget var vi fast, båda två. Precis som du trodde jag inte att man kunde bli kär om man lever i ett lyckligt förhållande, men det kan man. Jag har insett att det finns plats för flera personer i mitt hjärta. Intressant upptäckt, om än moraliskt förkastligt om man väljer att se det så. Jag väljer - numera - att se det som att jag har ett stort hjärta.

Du skriver att du aldrig lämnar utrymme för frestelse. Jag tycker att det är just det du gör, genom att veta om din frus chattande och genom ditt snokande. Du lämnar utrymme för henne att göra något du tycker är fel och inte gillar, och är beredd att agera när/om det "går för långt". Vänta inte på att det ska hända! Om du verkligen älskar din fru och vill behålla henne så tycker jag att du ska tydliggöra hur mycket hennes kontakt med andra män stör dig, hellre än att snoka, förfasa dig och förbereda dig på "det värsta". Det tär på dig, och din fru kommer att bli jävligt förbannad och kränkt den dag det uppdagas att du snokat. I nuläget tycker jag att ditt beteende är värre än hennes, eftersom hon kan visa dig vad mannen skrivit medan du inte berättar att du redan vet om det då du snokat.

Lycka till, hur du än gör. Jag ville bara dela med mig av mina erfarenheter; kanske blir någon klokare av dem.

Med vänlig hälsning,

Pys

Alltså det här eviga missförståndet otrohet = dåligt förhållande..... det stämmer inte, det är en myt. Man kan bli både kär och vrålkåt på någon annan även om man är i ett jättelyckligt förhållande. Det är ganska naivt att tro att förmågan till åtrå och kåthet försvinner bara för att man är i ett förhållande...problemet ligger inte i om man kan eller inte kan bli kär / kåt i någon annan än sin partner, problemet ligger i hur man väljer att hantera dessa känslor.... det finns människor som lever i horribla förhållanden utan att någonsin vara otrogna, andra är det trotts ett bra förhållande...det finns ingen gemensam nämnare.

Jag tror inte du är helt ärlig om du påstår att du aldrig någonsin känt attraktion till någon annan än din partner? Skillnaden mellan de som trillar dit och de som inte gör det är hur lång de låter det gå innan de drar i handbromsen, du drar nog i handbromsen  tidigt innan det hinner bli en risk, andra (din partner?) bejakar det och gottar sig åt pirret och bekräftelsen

Du får det att låta som om din partner var ett oskyldigt barn utan någon som helst erfarenhet av sex eller sexuella känslor...om din partner inte är ett barn eller stannat i den mentala utvecklingen så har hon antagligen varit väldigt medveten om att det funnits en sexuell anspelning hela tiden, jag skulle nog gå så långt som att påstå att det är den primära anledningen till att hon gör det... hon njuter helt enkelt av bekräftelsen och pirret.

Det är ett fullt normalt beteende i den mån att det är normalt att vilja känna pirr och bekräftelse, däremot är det är jävligt respektlöst och egoistiskt beteende i den mån att hon är medveten om att det får dig att må dåligt men väljer att göra det ändå för att hon njuter av det.

Mao slösa inte bort tid med att "skydda" henne från kåtbockar på nätet, hon är antagligen ganska medveten om vad de vill och njuter av bekräftelsen, den poletten trillade ner för länge sen..det du istället borde göra är att förklara för henne hur hennes beteende får dig att må och vara väldigt tydlig med att du inte kommer acceptera det, hon får välja mellan pirr och bekräftelse på nätet ELLER dig, inte både och. Det är den poletten som behöver trilla ner.