Ledsen, tappar lusten så fort förspelet eller sexet börjar. Någon mer?!

Det du beskriver är jättevanligt och jag blev av med problemet i vuxen ålder. Det största problemet för mig var att det var för stor skillnad mellan fantasierna i huvudet och verkligheten. Det kan handla om nervositet eller att man har en fasad till den andre. Kanske man inte känner varandra tillräckligt, eller känner sig nog accepterad? För mig handlade det mycket om att vi var för olika, han hade inte kapacitet att greppa vem jag var och var för ytlig för att förstå poängen med att se efter.

När jag träffade någon jag klickade fullständigt med mentalt så kändes det som att han var i mitt huvud (och jag i hans), och då upplevde jag inte glappet mellan fantasi och verklighet. Upplevde mig 100% accepterad för den jag var och kunde slappna av helt. Kunde berätta om mina mest perversa fantasier och han var kapabel (annars hade vi aldrig klickat mentalt) att göra något med dem och jag med hans.

Jag insåg att jag måste ha den mentala kontakten med mannen för att uppleva det som i fantasin. Jag har lärt mig att återskapa det här och kan leda män in i mitt huvud och jag i deras. Vilket innebär att de blir lika mindfuckade som jag, och upplever en helt ny värld sexuellt och emotionellt. Efter att ha lärt mig detta kan jag sålla bort män som inte har förmågan att greppa mig mentalt. Det som inte är lika noga är utseendet och annat ytligt, det mesta faller bort om han har den mentala förmågan.

Jag upplever inte att det är något fel på mig, jag måste bara träffa rätt män eller se till att vi kommer närmare varandra. Men det jag nämnt här är inte allt som spelar in för mig, det skulle bli en hel bok.

Det är såklart individuellt det här men jag vet inte hur du är så du får hålla till godo med min historia. :)

Jag kom på ett viktigt tillägg:

Många jag pratat med har tappat lusten när sex gått från att utforska till att bara utföra. Barn har ju också en sexualitet och den handlar om att utforska. Någonstans på vägen till vuxenlivet slutar en del att utforska och köper ett färdigt koncept om vad sex är, och går över till att imitera och utföra sex istället vilket går hand i hand med prestation, som i sin tur är ytterligare en lustdödare.

Barn som introducerats för sex på vuxnas villkor slussas in i det för tidigt, och även om man varit lyckligt lottad att slippa vuxen inblandning som barn så kommer man ändå få presenterat för sig vad sex är när man kommer upp i tonåren.

I nya relationer handlar sex inledningsvis om utforskning för många, men i ett skede går det över till utförande och där tappar många kvinnor lusten. Andra fortsätter utforska sig själva och varandra och där håller lusten i.

Att utforska någon på alla mentala plan är också att utforska någon sexuellt.

En frågeställning folk borde ha är VAD som är sex? Vad är sex enligt dig, TS? Var/när börjar sex och var/när slutar det vara sex?

Han kan omöjligt känna dig utan och innan om han inte känner till sexbiten. Sexualiteten bör vara integrerad i den man är, om det ska fungera. Det kan inte vara en roll man intar.

Ett exempel på en för stor skillnad mellan fantasi och verklighet är när du är kåt tills personen man fantiserade om kommer i närheten av dig. Du upplever alltså verkligheten helt annorlunda än i fantasin.

Det man kan fråga sig där är vilka faktorer som är annorlunda i fantasin mot verkligheten.

Men om han gör det du berättade om tidigt i förhållandet att du gillar, blir du kåt då? Tycker du fortfarande om samma saker?

Jag hör att du är många mil från en lösning, men du vill åtminstone ha en lösning och det är ju en bra bit på vägen.

Anser också att det är upp till var och en att definiera vad sex är, men om jag hade begränsat mig till att göra en akt av det, där startsignalen är förspelet och slutet är när han kommit, så hade jag lika gärna kunnat sy igen fittan och gå i kloster. Skulle hellre såga av tån med smörkniven än att leva så ett helt liv om jag var tvungen att välja.

Eftersom jag anser att ens sexualitet är en given del i ens personlighet så är sex så otroligt mycket mer än en tidsbegränsad sysselsättning efter manual. När jag skriver "del i ens personlighet" tänker jag snarare en ingrediens i en mixad drink, än en jordgubb i champagnen. Att det är omöjligt att separera den från den man är, och ingen del man kan plocka ur och lägga undan. Antingen känner han dig och din sexualitet, eller så känner han dig inte utan och innan. Känner du till hela honom inkl sexbiten?

Sex för mig pågår hela tiden och är själva kemin i relationen, varenda interaktion med min man är sex. Det finns ingen början och inget slut, men det kan intensifieras. Det finns ingen som säger att sex är slut för att någon av oss får orgasm eller att ingen får det.

Några faktorer som kan vara olika i fantasin mot i verkligheten är att man är avslappnad och att omgivningen inte stör. I fantasin råkar man inte se sina skavanker, känna sin tyngd, eller bli nervös för att han tittar dig i ögonen. I fantasin kan han göra exakt rätt i exakt rätt sekund. I fantasin kan du lätt skippa till nästa "scen" när du behöver. I verkligheten kommer du se och höra mer av omgivningen, inte vara lika fokuserad på det ni gör och vad du känner osv. För att nämna några exempel.

När du har passionerat sex som i fantasin tänker du inte på omgivningen så mycket som nu.