Barnens pappa dricker

Har själv varit i en relation med en missbrukare och "allergi" är faktiskt ett rätt bra sätt att förklara det med. Inte minst mot barn.

En missbrukare blir "vansinnig" av sin drog vilket gör att de vill ha mer av samma.
De förgörs av drogen samtidigt som allt annat, familj, vänner, självaktning blir lägre prioriterat än drogen.

Men precis som en jordnötsallergiker måste ta ansvar för sin allergi så måste även missbrukaren ta ansvar för sin allergi. De kan alltså alldrig skylla på sin sjukdom men väl få förståelse.

Skulle ha skrivit "beroende" istället för "missbrukare" men jag överlåter till den kloke läsare att förstå vad jag menar

Naturligtvis finns det det. De flesta är högfungerande och bara den närmaste omgivningen känner till missbruket.
De syns inte men om de inte tar tag i det så händer det samma sak med alla, de går under till slut.
Arbetet är det sista den högfungerande missbrukaren släpper kontrollen på strax efter det "hela och rena hemmet".

Allergi-förklaringen använde jag när jag skulle förklara för våra barn hur det kom sig att deras andra förälder hittade på så jävla mycket dumt, skadade sig själv i fyllan och var otrevlig mot barnen när hen drack samtidigt som det var en helt annan person dagen efter. Rena Dr Jekyll och Mr Hyde och ytterst få utanför den närmaste familjen kunde ens ana hur det låg till.

Jag vill inte säga att mitt sätt att hantera situationen är den rätta men jag hade hanterat det så här:

-barnen hade inte fått vara hos Den andre föräldern när hen är påverkad, inte ens tala i telefon. Bättre att säg att hen får ringa igen när hen är nykter.

-fokusera på det som får mig och barnen att må bra, jag kan inte göra ett dyft för att få den andre att bli nykter. Skall inte försöka påverka eller ringa systern.

-skall finnas till hands när den andre är nykter, inte bakfull för då är det så mycket skuld och skam.

-förklara för barnen att den andre föräldern älskar dem men att "allergin" gör att de förändras när de dricker. Barnen har rätt till att känna sig älskade av båda föräldrarna men ett aktivt missbruk gör att de prioriterar sjukt.

Enzym eller inte, allergi eller inte, totalt ointressant. Det viktiga är att barnen vet att de är älskade och att förstår att sjukdomen/allergin gör att den andre föräldern inte alltid kan visa det. Det är aldrig barnens fel och om de inte får ett förhållningssätt så är det stor risk att de börjar tro att de bidrar till vansinnet. De skulle ha varit snällare, mer hjälpsamma och så vidare. Barn till missbrukare blir snabbt gamla och tar ansvar för saker de inte skulle behöva. Detta är