2014 Drabbades jag av graviditetsrelaterad hjärtsvikt, peripartum kardiomyopati .Skulle vilja hitta fler i min situation,skapa ett forum där vi kan dela våra tankar, upplevelser, sorg, ja alla känslor som finns kring denna sjukdom.
Idag träffade jag min hjärtläkare efter att jag hade gjort arbetsprov. Jag har många extraslag och nu funderar dom på att göra en ablation på hjärtat för att få extraslagen att försvinna men först en ny magnetröntgen. Nu händer det grejer här.
Jag äter bisoprolol 10mg samt enalapril 20mg. När jag insjunkande igen så har jag ingen förklaring till varför, jag hade haft influensan tidigare och det kanske var en bidragande orsak. Har även problem med att det förvärras kring menstruation av någon anledning. Har varit riktigt dålig nu den senaste tiden men massa olika symptom som liknar hypertyreos, men proverna för sköldkörteln visar normalt konstigt nog. Har ni några andra symptom som inte rör hjärtat? Jag har aldrig velat veta mitt EF så jag har faktiskt ingen aning, men BNP proverna har varit väldigt svängande. Ska in i mitten på april till kardiologen och göra ett nytt ultraljud samt ett holter EKG. Jag har tydligen sjukligt med extraslag, men aldrig fått göra något åt dessa. Hoppas det går bra med ablationen pemberlie och att du blir av med besvären! Mammsen 2012 vad säger dom, ska du börja trappa ned med medicinerna eller ska du få fortsätta med dom?
Hej.. Drabbades även jag av hjärtsvikt 2011 men i mitt fall hände det efter förlossningen (postpartum) efter igångsättning pga havandeskapsförgiftning. Efter 5 månader med medicinering var mitt hjärta återställt och efter drygt 1,5 år kunde jag avsluta min medicinering. Jag blev gravid igen och födde nu i februari 2016 mitt andra barn och än så länge ser allt bra ut.
Ville bara dela med mig av en lite positiv historia.
Hoppas magnetröntgen går och att ev ablation fungerar för dig pemberlie. Snoofen, jag har inga andra symptom, men vetkar som min läkare har tänkt att jag ska fortsätta med mina medeciner för evigt.
Tsmurfan,fantastiskt roligt att läsa din historia med lyckligt slut. Min läkare avrådde mig starkt att bli gravid igen då det skulle kunna förvärra situationen.
Grattis till bebisen också Tsmurfan!! Hoppas du får göra kontroller nu efteråt så att det inte smyger sig på. Har läst nånstans att det kan visa sig flera månader efter förlossningen .
Ja jag blev avrådd från att bli gravid jag med. Men så blev jag det trots skydd och i och med att jag var helt återställd så vågade jag och sambon att chansa.
Jag har gått och går på regelbundna kontroller. Min pro-BNP nådde rekordlåga värden under slutet av graviditeten. Jag låg på 5 och brukar ligga runt 25. Så jag har haft väldigt mycket tur så här långt.
Låter helt fantastiskt!!
TSmurfan - vad glad jag är för din skull. Min dröm är att bli helt friskförklarad. Det var snart åtta månader sen jag fick min diagnos och imorgon ska jag på kontroll för nytt ultraljud. Jag har inte så höga förväntningar men hoppas innerligt att jag inte blivit sämre. EF på 35-40 sist men jag är alltid nervös innan. Är det någon av er som bor i Stockholm och går på Karolinska? Min läkare säger att han får ca 10 patienter om året som drabbats av detta.
TSmurfan - vad glad jag är för din skull. Min dröm är att bli helt friskförklarad. Det var snart åtta månader sen jag fick min diagnos och imorgon ska jag på kontroll för nytt ultraljud. Jag har inte så höga förväntningar men hoppas innerligt att jag inte blivit sämre. EF på 35-40 sist men jag är alltid nervös innan. Är det någon av er som bor i Stockholm och går på Karolinska? Min läkare säger att han får ca 10 patienter om året som drabbats av detta.
Hej allihopa!!
Jag insjuknade 2012 när jag var gravid med mitt andra barn, min första graviditet (2010)hade varit väldigt lätt så jag tänkte att den andra skulle bli liknande. Så jag blev väldigt chockad när jag i vecka 28 fick svår huvudvärk, värk i hela kroppen, svårt att andas, extremt vätskefylld,det blev som blixtrar i synen. Min barnmorska sa varje gång jag tog upp att jag trodde att något var fel att en andra graviditet så tätt inpå kan vara påfrestande på kroppen.. I vecka 32 fick jag äntligen träffa en läkare på mvc och då konstaterades mkt högt blodtryck, protein i urin och mkt vätskefylld. Läk sa åt mig att direkt åka in till specmvc på det sjukhus som jag hade valt att bli snittad på( pga rädsla).
Specmvc sa att jag hade preeclampsi och jag gick dit på kontroller varannan dag, jag lämnade blod varje gång, vätskan i kroppen blev värre och värre för var dag. Benen gick inte att böja, dom var stasade. Varje besök fick jag träffa olika läkare, jag bönade och bad. Grät och bad att snälla gör snittet tidigare( då var jag i v 36) jag hade då gått upp 38 kg. Jag mådde så dåligt och var så deprimerad att jag inte gladdes åt att få barn , jag var helt slut. Det sista besöket på specmvc sa överläkaren att så länge du själv kan gå in på mottagningen så gör vi inget tidigare snitt. Jag gick hem och grät, funderade på hur jag skulle avsluta mitt liv.
Några dagar innan det planerade snittet så skulle jag på inskrivning på snittavd. Där togs olika prover och blodtryck. Personalen där sa att dom inte förstod att läkarna på specmvc låtit mig gå så här länge med dåliga värden och skyhögt blodtryck. Dom sa åt mig att direkt gå tillbaka till specmvc för dom ansåg att jag var för sjuk att vänta några dagar till. Jag hann aldrig fram till specmvc, jag kollapsade på vägen och på något vis kom läkare och tog mig till förlossningen. Akut snitt gjordes och på operationsbordet så minns jag att jag inte kunde andas , jag sa det till personalen hela tiden men ingen tog sig tid att prata med mig.( jag visste det inte då men mina lungor var fyllda med vätska) .min dotter togs ut och hon var frisk och pigg. Hon hade inte påverkats av preeclampsin. Jag kördes till uppvaket , min sambo och dotter var på BB. Min sambo försökte besöka mig men blev puttad ut ur rummet och jag blev tagen till IVA för att jag hade fruktansvärda smärtor i magen. Hela den natten skrek jag efter min dotter, jag ville se henne, hålla henne, ingen sa något, var hon sjuk? Var hon död? Jag slet loss dropp och slangar för att leta upp mitt barn( efteråt fick jag reda på att kvinnan som låg i rummet brevid precis förlorat sitt barn och hon skulle må sämre om hon hörde barnskrik ellerliknande) så därför fick jag inte se mitt barn. Efter ett dygn på IVA fick jag äntligen komma upp till BB och träffa min dotter men jag kände mig fortfarande så andfådd, svettades massor och stigande blodtryck. Dottern föddes den 5 juli och den 8 juli skrevs jag ut, dom ansåg att jag var ok att åka hem med fortsatt medicinering av blodtrycket och fragminsprutor. Det var även min sons födelsedag och jag ville så gärna komma hem till honom. Tiden hemma var jobbig, jag blev sämre och kvällen den 10 juli skulle jag natta min son och läsa en saga men jag var så andfådd så det var omöjligt, försökte ligga ner brevid honom men det kändes som jag skulle kvävas. Det är det sista jag minns, resten har jag fått berättat för mig. Min mamma och sambo hade tydligen suttit i vardagsrummet och jag hade kommit utspringande med stora svårigheter att andas och ramlat i golvet, ögonen hade rullat bakåt så enbart vitorna sågs. Dom ringde ambulans och det kom 2st, bl.a. en specialambulans med läkare i. Sammanlagt 8 st personer. Min sambo följde med och sa att dom inte skulle köra till Danderyds sjukhus som var närmast för att vi kände att dom inte tagit oss på allvar när vi varit där varannan dag i flera veckor. Jag hamnade på KS i Solna på CIVA med Akut lungödem och allvarlig hjärtsvikt.. Minns inte mkt därifrån. Efter några dagar hamnade jag på hjärtintensiven och låg där i nästan 3v. Dom tappade mina lungor med drän, med furix tömde dom mig på 27 liter vätska. Efter ungefär halva tiden fick jag även en liten infarkt.. Läkarna gav mig diagnos peripartum kardiomyopati.. 4 år har gått och jag går fortfarande på mediciner och min hjärtläkare säger att jag måste ta dom livet ut och att jag aldrig får skaffa fler barn,.
Jag skulle så gärna vilja komma i kontakt med andra som har drabbats av PPCM.. Känner mig så ensam i detta..