Inlägg från: Anonym (Hjälp mig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hjälp mig)

    Sambons usla matvanor förstör mellan oss :-(

    Min sambo och jag har helt olika matvanor. Jag är väldigt mån om min kost och att röra på mig, så jag är i riktigt god form. Medan han, i sin tur, häver i sig stora mängder pizza, choklad och annat i skräpmatsväg. Jag har alltid ätit mkt grönsaker och fisk, men han avskyr allt frukt och grönt och plockar bort sånt om det ligger på tallriken. Han hävdar också att han har en basal ämnesomsättning på 2700 kcal per dag fast jag räknat ut att den är lägre än så baserat på hans vikt och längd. Att få honom att äta mindre måltider kommer alltså inte på frågan. Han har en ordentlig mage och ett BMI på övervikt (dock inom det lägre spannet).

    Eftersom kosten är så dålig och han vill äta det han äter idag så försökte jag angripa problemet på ett annat sätt, nämligen att ta med honom på min träning (jag tränar dagligen, även om det ibland bara är en promenad). Detta resulterar dock bara i att han äter ännu mer för att "kompensera för det han förbrukat".

    Jag har sagt åt honom att jag tycker att detta är ett (växande) problem, i synnerhet när han är så ung som han är (jag är ganska mycket äldre). I hans ålder borde han fortfarande vara smal. Men matvanorna är som sagt under all kritik. För mig är det viktigt med en hälsosam livsstil både hos mig själv och min partner. När vi blev tillsammans pratade han mycket om att han tyckte att det var viktigt för honom att hans flickvän höll sig i god form, åt bra och var smal/snygg. Han berömmer mig ofta för att jag har en "ungdomligt snygg kropp" och att han är stolt över hur jag ser ut. Men han verkar inbilla sig att kvinnor inte tycker att detta är lika viktigt när det gäller deras män...

    Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få honom att inse att han behöver gå ner i vikt och börja äta en hälsosam kost. Jag har försökt på de flesta sätt, antingen genom kommunikation, att motivera, köper själv aldrig hem sånt som är onyttigt, jag lagar nyttig mat åt oss båda (som han tyvärr inte äter för att den är "tråkig" eller "inte god"). Hans smaklökar är som ett barns, som vägrar äta något som innehåller grönsaker, frukt, bär eller liknande. Det är bara pizza, hamburgare och kababtallrik som gäller. Han gillar inte ens vanlig potatis som är kokt eller pasta, det ska bara vara bröd eller friterat samt stora mängder kött och en massa fet dressing. Jag diskuterade detta med hans mamma, och hon säger att han alltid har varit sån och att det helt enkelt inte går att lära honom att äta annat. Hon har kapitulerat och ger honom det han vill ha.

    Finns det någon annan här som haft samma problem med sin partner men lyckats råda bot på det? Hur gick ni tillväga? Jag vill inte ge upp en i övrigt bra relation. Utseendet är givetvis inte allt, men attraktionen är viktig och dessutom är jag rädd att han bäddar för sjukdomar när han kommit upp en bit i ålder (han är nu 25).

  • Svar på tråden Sambons usla matvanor förstör mellan oss :-(
  • Anonym (Hjälp mig)
    Anonym (L) skrev 2015-07-05 11:01:49 följande:

    Jag tror du angriper problemet från fel håll så att säga, du kan aldrig få honom att få en insikt, den måste komma från honom själv.
    Men jag förstår din känsla av frustration, när du säger att du är orolig för hans framtida hälsa, hur reagerar han då?
    Den enda som kan ändra på hans livsstil är ju han själv, och om han mår bra nu så saknar han väl incitament.
    Hur är hans värden, när var han senast på en ordentlig hälsokontroll?
    Som du skriver det funkar nu, men även hans kropp blir äldre och den tid och omsorg han inte nu lägger på att vårda sin kropp kommer han senare att få lägga på läkarbesök och mediciner.
    Så är det, det är hans val, det kan du hälsa honom från mig. 


    Jag vet att du har rätt i detta, men problemet är ju att han vägrar inse det skadliga och att det hotar vår relation på sikt.

    Han har inte varit hos läkaren sedan han var liten, så det här med värdena har han ingen koll på. Jag har försökt få honom att boka en tid, men han tycker att det är onödigt eftersom han enligt honom själv inte har några problem och "alltid är frisk". Dock så har han svåra snarkningar som jag misstänker kan bero på övervikten.
  • Anonym (Hjälp mig)
    Anonym (Lennart) skrev 2015-07-05 11:23:30 följande:

    jag skulle nog börja med att ställa frågan hur han egentligen mår?  Alltså innerst inne.  Och jag skulle ta det en kväll i lugn och ro över en kopp kaffe när tv och datorer är avstängda. 

    när någon gömmer sig bakom ursäkter och bortförklaringar till att äta skit så skriker i alla fall MINA varningsklockor väldigt högt över att något är väldigt fel. 

    en vuxen människa vet givetvis hur man lever hälsosamt och när denne använder alla tänkbara ursäkter för att välja skitmat så är något uppenbart fel. 

    jag tänker stress över något i livet? Jobbet? Vänner? Er relation? Saker han bär med sig och grubblar på? 

    det här är ju en form av tröstätning .  Att tröstäta behöver inte per automatik betyda att man goffar i sig konstant utan det räcker med en sunkig mathållning och enorma försvar till det ohälsosamma för att det ska börja låta som tröstätning eller att man vill dölja något. 

    Han har helt enkelt gjort ett medvetet val att äta så här och ursäkta sig med en massa försvar , han är alltså fullständigt medveten om att han äter fel när han går i försvarsställning. 

    Därför skulle jag ställa frågan om hur han egentligen mår inombords. 


    Han studerar fortfarande och lever ett väldigt stressfritt liv, så jag kan på den frågan svara helt säkert att han mår väldigt bra. Han är snart klar med en lång utbildning och har redan blivit erbjuden flera riktigt bra jobb. Vår relation fungerar felfritt, från hans perspektiv. Aldrig några bråk, vi är kära och omtänksamma med varandra. Vi håller även på och planerar för barn, vilket han ser fram emot mycket. Han säger själv att han aldrig har varit så lycklig som nu och att han älskar mig. Vänner har han gott om. Han är på det stora hela en person som är väldigt glad och han har aldrig haft några motgångar i livet, allt flyter på i hans värld.

    Jag har frågat varför han äter som han gör och då svarar han bara "det är gott". Han äter mycket choklad, så jag vill nog påstå att han har ett sockerberoende.
  • Anonym (Hjälp mig)
    Anonym (P) skrev 2015-07-05 12:07:07 följande:

    Hur motiverar han förresten sin påstådda energiomsättning? Den basala ämnesomsättningen ligger generellt mellan 1600-1800 för män och den dagliga omsättningen mellan 2500-3000. Är det den dagliga omsättningen han tänker på, för den kan ju bli hög om man har ett tungt jobb och är väldigt aktiv? (Nu låter det ju dock inte som att han är särskilt aktiv..)


    Han studerar och sitter främst framför datorn hela dagarna, samt sover även länge om morgnarna. Alltså ingen särskilt aktiv livsstil, tvärtom. Han kan lätt sitta hemma en hel dag utan att gå utanför dörren.

    Anledningen till att han hävdar att ämnesomsättningen är hög är att han påstår att han kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. För han har enligt sig själv stått still på vågen. Men jag ser ju att magen är visuellt mycket större än för bara ett år sedan, så kanske omvandlar han musklerna till fett?
  • Anonym (Hjälp mig)
    Fjäril kär skrev 2015-07-05 10:58:55 följande:

    om du är brutalt ärlig då och säger åt honom att han är fet och lat och maten han äter äcklar dig. Vad säger han då? 

    Jag tror att du måste våga vara brutalt ärlig och exakt säga vad du tycker.   Säg som det är att gubbmage och dålig kondis är osexigt och du riskerar snart att inte tända på honom. 


    Jag har sagt åt honom att han behöver gå ner i vikt och att jag äcklas av att han äter så mkt skräpmat, men det räcker tydligen inte för att han ska ta åt sig av det. "Jag äter bara sånt ibland", säger han då. Men han bedrar ju sig själv när han säger så...

    Jag tror också att han är lite immun mot såna kommentarer eftersom hans bror - som för övrigt är ett hälsofreak och tränar flera dagar i veckan - varje gång de ses kallar honom för tjockis och pikar honom för maten han stoppar i sig.
  • Anonym (Hjälp mig)
    Fjäril kär skrev 2015-07-15 08:09:39 följande:

    Hur har det gått ts?


    Jag tog ett ordentligt snack med infallsvinkeln framtida barn, osunda matvanor och uppfostran och förklarade hur
    jag tänker och att jag känner mig bekymrad över det eftersom det är en sån viktig del i livet för mig. Jag tror att han förstod, för han sa att han åtminstone tänker dra ner på konsumtionen av sötsaker och skräpmat. Jag ser det som ett steg på vägen iaf, så får vi se om han verkligen menar det.

    Just nu ser han ut att ha skärpt till sig, även fast det är en del kommentarer av typen "jag får inte äta sånt, då blir xxx (mitt namn) arg på mig" om någon av hans familjemedlemmar eller vänner försöker bjuda honom på något onyttigt. Hans mamma tycker nog att jag är något av en bov i dagsläget eftersom han tackat nej till hennes bullar och kakor.

    Han har även lovat att testa maträtter med
    vissa typer av grönsaker - lång lista över såna han vägrar äta dock - under förutsättning att jag kamouflerar dem i maten, exempelvis i grytor eller wok med goda (helst ganska starka) smaksättningar. Jag får försöka experimentera så gott det går och försöka hitta en matsedel som kan passa hans smaklökar och som jag sedan även kan lära upp honom i att tillaga själv (han lagar hittills bara samma rätter som han klarar av att tillaga, men är öppen för att ta till sig ny kunskap, absolut inte obildbar). Han är inte typen som letar recept som han följer, men däremot vet jag att han skulle ta till sig av hur
    man gör om jag tillagat en rätt som han gillar och sen visar hur man gör. Det känns som att det kommer att bli en hel del experimenterande framöver.

    Att träna vill han själv göra, så det behöver jag knappast tjata om. Han behöver bara motiveras till att komma igång och hålla sig till rutinerna. Här tror jag att det räcker med att jag själv startar med min styrketräning igen så att han blir inspirerad (i dagsläget konditionstränar jag endast utomhus; dagliga powerwalks/löprundor, vilket i hans tycke blir för tvångsmässigt för att vara kul i längden). Tror mer att han är av typen "köra lite kombinerad styrka och kondis på gymmet tre ggr i veckan". Själv vill jag ha en daglig kontinuitet och tröttnar om träningen blir alltför sporadisk. Jag tror ju inte att han kommer att tappa en massa kilon på detta, men han undviker förhoppningsvis att gå upp mer iaf. Vi får se. Jag känner mig åtminstone nöjd med att han lyssnat på mig och är villig att göra vissa livsstilsförändringar i en sundare riktning. Sedan får vi se hur långt det räcker för en viktnedgång. En sak i taget.
  • Anonym (Hjälp mig)
    nevermind skrev 2015-07-15 09:51:56 följande:
    Men är han tre år eller?!
    Varför frågar du detta?
Svar på tråden Sambons usla matvanor förstör mellan oss :-(