Har min sambo verkligen rätt att lägga sig i?
Jag har mått dåligt det senaste halvåret. Så pass att jag velat ta livet av mig men har lyckats hålla mig på banan och inte velat gå till läkaren. Mitt fokus har legat på att jobba och sova för att orka med. Mitt största intresse innan var träning, kost och dylikt men jag har hela livet varit överiktigt det har gjort att jag är extrem, visst kom jag i min bästa form men jag gick också in i väggen utav det sär. Att äta en låda med sallad och dricka vatten hos vännerna på middag. Sen var det massa övriga problem i livet som gjort att jag inte orkat leva, jag har bara velat ligga i rtt mörkt rum och äta. Vilket jag i princip gjort. Jag kämpade emot i början men sen insåg jag att det var hopplöst, jag kan lika bra tillåta mig att må dåligt och sen får jag börja om från början.
Jag är utbildad inom kost och allt det där, så jag har koll på precia hur jag ska göra och vad jag ska göra men när man mår pyskiskt dåligt och vill dö varje dag så funkade det inte. Jag är alltså inte orolig för min framtid när det gäller kost och träning. Hade ett otroligt matbegär under det här halvåret, antar att det är psykiskt och hetsätning (?)
I samma veva, lite senare träffade jag mannen i mitt liv men förhållandet är inte det bästa..han har lyckats sänka mitt självförtorende rätt rejält pga vissa saker. Jag har sen vi träffades gått upp 5 kg. Väger 83,5 kg och är 160 cm. Och jag VET att det inte är bra alls men där och då handlade allt om att överleva. Han slänger ut pikar hela tiden så som vad jag ska äta, hur jag ska äta. Om jag tar något sött så hånar han mig med "ja men ta nu något sött!!" Kommer med smooties, proteindrinkar osv. Att min rumpa är stor att min mage är stor. Att jag sa att jag skulle gå ner i vikt redan när vi blev tillsammans. Han har också sagt att han är orolig för framtiden ifall jag skulle må såhär dåligt igen för jag kan ju "tydligen inte hantera det" och hur jag kommer vara mot hans barn när jag är så känslomässigt förstörd...
Kan lägga till att han inte är ett dugg vältränad själv eller håller någon super kost, äter väldigt mycket mer än han behöver och är väl 5-10 kg mer än vad som behövs för hans kropp och längd. Han både dricker mycket och röker.
Känns så jäkla vrickat att han ska hålla på och lägga sig i när jag har förklarat varför saker och ting är som dom är. Men han menar att jag försvarar mig och inte vill erkänna att jag är tjock så fint som han säger det... och att det visst är hans problem att jag är tjock..
Känns ju inget vidare att få det i facet varje dag när man redan mår dåligt.. redan när vi blev tillsammans sa han att han hade gärna sett att jag fick ner 5 kg..
Jag försvarar mig inte alls, jag är fet och jag vet det och att det är ohälsosamt. Men nu börjar jag äntligen må bättre psykiskt och vill ta det i min takt. Jag vill fan inte behöva gå och träna för att HAN ska vara nöjd med mig?
