3 vs 2 barn

Vi bestämde oss för en trea och det är utan tvekan det bästa beslutet vi någonsin tagit!

Idag är hon 3 månader och jag ångrar mig inte för en sekund. Lättare att gå från 2 till 3 än från 0 till 1 eller 1 till 2.

Vi har en 7,5-åring, en 6-åring och en 2-åring. Bara positivt med en trea för vår del. Yngsta har liksom bara flutit med och mycket enklare än att gå från 0-1 och 1-2 barn. Jag upplever en bättre balans i familjen. Fast de kommer nog att äta oss ur huset när alla tre pojkarna är i tonåren .

Jag kommer börja försöka med en trea nu för jag älskar gemenskapen tre barn kan ha med varann, ju fler desto bättre (plus att jag älskar barn också ;) )

Vad är det för bilar ni har så att alla får plats? Och hur är det med resor i allmänhet? Hur ser den äldste på att ha två mindre syskon? Och hur hinner ni med alla tre? Jag känner mig redan otillräcklig med en 5 åring och en 1 åring. :( Och vetskapen om att jag inte är ung längre gör att det känns som om ska fet bli en till så måste det bli snart

Vi har en v40 som vi bara anväder när inte alla är med. När vi åker alla 5 tar vi v70:n istället. Bebis sitter fram eftersom basen till babyskyddet och så småningom även bilstolen är rätt bred. Bak sitter de andra barnen på varsin sida och jag klättrar in i mitten (det är alltid sambon som kör). Hade jag inte varit så smal och vig hade det varit värre;) vi testade sätta barnen bredvid varandra så jag kunde sitta längst ut men då gick det inte knäppa fast bältet mellan bilstolarna. När jag kör själv med alla barnen är det ju gott om plats bak och så har jag minstingen med mig fram :) funkar bra!

Hur gamla är barnen och vad är det för stolar ni har?

Tyvärr är jag inte pinnsmal, försökte vid ett tillfälle när den stores kompis skulle med sätta mig i vår V50 mellan två stolar, en britax och en izi kid X3. Det gick inte. Inte ens min smale man lyckades med konststycket. Då är iof V50 betydligt mindre än V70, men ändå... Men skulle det (mot förmodan) bli aktuellt så är ju ny bil ett måste.

Äldsta blir 7år i september, näst äldsta blev 5 i april och så minstingen som är 3månader. De äldre har stolar från acta graco, typ en bälteskudde fast med rygg. Klart det är klumpigt att behöva klättra in i bilen men å andra sidan är det rätt sällan vi åker alla fem samtidigt:)

Grannarna vände sin äldsta (5 år några mån innan bebisen kom) och trots en relativt liten bil och att hon väger ett par kg för mycket så verkar det funka. Bekvämlighet tänker jag inte uttala mig om, men de gjorde nyligen en relativt lång bilresa. Övriga jag känner som har 3 barn valde att flytta till större (det funderar även grannarna på men det har mest att göra med att de större barnen delar rum redan i dagsläget) samt att skaffa bil modell minibuss.

Själva har vi bara två barn och bl a pga anledningarna i TS kommer vi nog att stanna där. Tanken på fler barn finns där men ingen av oss är riktigt beredd att börja om med blöjbyten mm

Vi har 7 barn och en åttonde på väg! Tycker själv att många barn är bra, då dom kan underhålla varandra. När jag hade fem, sex barn så tänkte jag : vad kan bli jobbigare. Att ha två eller tre barn är kanske en stor grej. Men att ha fem eller åtta är det ingen större skillnad på :) vi har två stora bilar. Känner mig inte otillräcklig, då vi har ganska strikta regler och rättvisa, system för vems tur det är att diska, sitta längst fram i bilen osv. Älskar alla barnen <3 lycka till :)

Vad är det med blöjbyten som upplevs så jobbigt? Jag önskar mig jättemycket en trea men kommer inte få någon då min man inte vill men jag ser inte blöjbyten som någon grej alls i sammanhanget.

5 åringen sitter redan framåtvänd då hon fick ont i benen av att sitta ihopknölad bakåtvänd, men i stol med sidoskydd, då detta är säkrare än "bara" kudde. Visst, kudde tar mindre plats men säkerheten är viktigast tycker jag. Och att barnen sitter bekvämt. Vi har släkt och vänner som bor rätt långt ifrån oss så det blir många längre bilresor för oss, och då är det viktigt att sitta bekvämt. Jisses vilket liv det skulle kunna bli annars

Men hur hinner du med att verkligen vara med barnen? Visst, barnen kan roa varandra men att få tid till lite kvalitetstid med var och en? Senast idag så var jag och den stora tjejen iväg och handlade, bara vi två, och på vägen så sa hon:
"Vad skönt mamma att vara själv med dig! Bara du och jag! Det har vi inte varit... Sedan minst vi var i Grekland!". Jag funderade på saken och kom fram till att sist vi var själva hon och jag var nästan 2,5 månader sedan och då var vi iväg till frisören.
Eller är det så att man inte tycker att den där tiden på tumanhand med vart och ett av barnen inte är så nödvändig?

Förstår mig inte heller på sådana som gnäller över blöjbyten eller säger att det är så skönt nu när de har växt upp och slutat med blöja.

Vad är det som är så jobbigt? Jag kan tycka att det är mer jobb med att hitta en toalett i tid..

I alla fall.. Vi har 4 barn men planerade för 2.. sedan blev vi sugna på en trea efter 8 år så då När trean var 2,5 föddes en liten "hoppsan" Jag skulle apselut (som Elisabeth säger) tänka mig fler barn!

Jag hinner vara med alla barnen, är mammaledig nu så då har jag extra mycket tid :) Ofta är man kanske med tre fler två barn åt gången när man har så kallas ensamtid men självklart är jag själv med dom också. Tycker det är superviktigt att hinna prata och verkligen vara närvarande i barnens uppväxt.

Med tanke på att yngsta barnet är så litet så kanske ni inte behöver skaffa direkt tänker jag. Vi har en 4,5-åring och en 2-åring och väntar nästa om 3 månader.  2-åringen känns väldigt självständig och leker mycket på egen hand, äter själv, vill klä på sig själv, klarar trapporna upp bra, neråt vill jag ha koll fortfarande. Sedan finns ju vi oftast med i vardagsrummet, så barnen söker upp oss och ibland hittar vi på saker på stan. Enklast är att komma iväg med 2-åringen, då 4,5-åringen oftare sätter sig på tvären och strejkar, så ibland undrar jag hur det ska gå med 3.

Att ha två blöjbarn är inget konstigt, visst lite dyrare en period, men oftast tar man ju blöjbyten på rutin. Klurigare är väl när de slutar med blöja och man snabbt ska hitta en toalett.

Bil måste vi dock skaffa större då vi har en bonus på 10 år också. Dock undrar jag vad hennes mamma sysslar med då hon snart har 3 småbarn på under 3 år där de 2 sista verkar vara oplanerade, så nu har till och med storasyster sagt ifrån att hon inte vill ha fler syskon. Där är pappan inte så delaktig så storasystern får nog vara barnvakt en del.

Hur mycket man gör på tu man hand beror väl på hur ens partner är delaktig i barnen ... Att det går 2,5 månad emellan låter ju jättelänge, men då kanske du bara räknar de större sakerna, oftast har man ju småsaker man gör med barnen varje dag.

Jag är ingen ungdom längre, fyller 39 i höst och mamma var 41 när hon hade sin sista mens, så även om den lilla blev till med hjälp av ivf och vi har tre embryon i frysen så är inte tid något vi har gott om, om man säger så... Tänk att jag som länge trodde att jag inte ville ha några barn öht nu har startat denna tråd! Livet blir inte alltid som man tänkt sig, helt klart

Vad det gäller att göra saker på tumanhand, om man tycker att åka och handla (i mataffär) är en "stor grej" så är det sällan. Visst finns de vardagliga sakerna så som läggning, men det är inte i mitt tycke så mycket att kalla för tid för att vara på tumanhand.

Min man är hemma och är föräldraledig för tillfället och vad det gäller hemmasysslorna delas de rätt lika. Men när jag kommer hem från jobbet så är det alltid fullt upp med middag och fixa efter det och sedan är det redan dags för läggning av barnen. Men det är ju bara ett halvår till som han är hemma sedan jobbar vi både (troligtvis)heltid och då blir det ju ännu mer att fixa på kvällen för att få nästa dag att flyta på

Jag har ofta mina två syskonbarn så då kör jag med 4 små barn i våran v70. Tre bakåtvända bilstolar bak (två britax two-way och en britax hi-way) och en bältesstol fram. Inga problem. När vi bara har våra egna så har vi två bakåtvända bak, en hi-way och en two-way i mitten. Så får en vuxen plats bredvid utan problem om det skulle behövas.