• Maramina

    3 vs 2 barn

    Jag och min man har idag två barn och på senare tid har jag allt mer börjat tänka på en tredje. Jag försöker komma fram till vad det är som lockar med ett tredje barn, och kan inte riktigt komma fram till annat än att det bara handlar om en enorm längtan efter ett ytterligare liv, en familjemedlem till att älska över allt annat, precis som jag gör med de två jag redan har.

    När jag har funderat på saken så ser jag egentligen bara orsaker till varför vi inte ska försöka oss på att få ett tredje barn. Redan idag känns det som om jag inte räcker till åt de två vi har. Tiden räcker inte till, jag räcker inte till. Vidare så skulle ett tredje barn bli svår att få in i vardagen som vi har idag. Det skulle krävas nya, större bilar för att få plats med alla tre, när barnen blev större skulle deras aktiviteter sluka all vår lediga tid, huset skulle börja bli trångt och vi skulle kanske behöva börja titta oss runt efter något nytt, något större, semestrarna skulle bli jobbiga, få hotell har familjerum med plats för två vuxna och tre barn, etc.

    Så allt talar verkligen emot att ens tänka tanken. Hjärnan säger helt logiskt nej, men hjärtat får hjärnan att fundera i banorna, "tänk om". Massa olika "tänk om" har dykt upp.

    "Tänk om" jag råkade bli gravid (trots spiral, lågt AMH och dåliga spermier=minimal sannolikhet).

    "Tänk om" vi skulle behöva en syskonvagn, vilken skulle jag välja?

    "Tänk om", hur skulle det vara att ha två blöjbarn? Osv osv

    Så, ni som har tre barn eller fler. Hur kände ni, blev det jobbigare med tre barn? Något som blev lättare? Jobbigare?

  • Svar på tråden 3 vs 2 barn
  • Maramina

    Vad är det för bilar ni har så att alla får plats? Och hur är det med resor i allmänhet? Hur ser den äldste på att ha två mindre syskon? Och hur hinner ni med alla tre? Jag känner mig redan otillräcklig med en 5 åring och en 1 åring. :( Och vetskapen om att jag inte är ung längre gör att det känns som om ska fet bli en till så måste det bli snart

  • Maramina
    Anonym (..) skrev 2015-07-08 09:09:38 följande:

    Vi har en v40 som vi bara anväder när inte alla är med. När vi åker alla 5 tar vi v70:n istället. Bebis sitter fram eftersom basen till babyskyddet och så småningom även bilstolen är rätt bred. Bak sitter de andra barnen på varsin sida och jag klättrar in i mitten (det är alltid sambon som kör). Hade jag inte varit så smal och vig hade det varit värre;) vi testade sätta barnen bredvid varandra så jag kunde sitta längst ut men då gick det inte knäppa fast bältet mellan bilstolarna. När jag kör själv med alla barnen är det ju gott om plats bak och så har jag minstingen med mig fram :) funkar bra!


    Hur gamla är barnen och vad är det för stolar ni har?

    Tyvärr är jag inte pinnsmal, försökte vid ett tillfälle när den stores kompis skulle med sätta mig i vår V50 mellan två stolar, en britax och en izi kid X3. Det gick inte. Inte ens min smale man lyckades med konststycket. Då är iof V50 betydligt mindre än V70, men ändå... Men skulle det (mot förmodan) bli aktuellt så är ju ny bil ett måste.
  • Maramina
    Mellanmjölkens land skrev 2015-07-08 19:37:46 följande:

    Grannarna vände sin äldsta (5 år några mån innan bebisen kom) och trots en relativt liten bil och att hon väger ett par kg för mycket så verkar det funka. Bekvämlighet tänker jag inte uttala mig om, men de gjorde nyligen en relativt lång bilresa. Övriga jag känner som har 3 barn valde att flytta till större (det funderar även grannarna på men det har mest att göra med att de större barnen delar rum redan i dagsläget) samt att skaffa bil modell minibuss.

    Själva har vi bara två barn och bl a pga anledningarna i TS kommer vi nog att stanna där. Tanken på fler barn finns där men ingen av oss är riktigt beredd att börja om med blöjbyten mm


    5 åringen sitter redan framåtvänd då hon fick ont i benen av att sitta ihopknölad bakåtvänd, men i stol med sidoskydd, då detta är säkrare än "bara" kudde. Visst, kudde tar mindre plats men säkerheten är viktigast tycker jag. Och att barnen sitter bekvämt. Vi har släkt och vänner som bor rätt långt ifrån oss så det blir många längre bilresor för oss, och då är det viktigt att sitta bekvämt. Jisses vilket liv det skulle kunna bli annars
  • Maramina
    Anonym (flerbarnsmorsan) skrev 2015-07-08 19:48:08 följande:

    Vi har 7 barn och en åttonde på väg! Tycker själv att många barn är bra, då dom kan underhålla varandra. När jag hade fem, sex barn så tänkte jag : vad kan bli jobbigare. Att ha två eller tre barn är kanske en stor grej. Men att ha fem eller åtta är det ingen större skillnad på :) vi har två stora bilar. Känner mig inte otillräcklig, då vi har ganska strikta regler och rättvisa, system för vems tur det är att diska, sitta längst fram i bilen osv. Älskar alla barnen <3 lycka till :)


    Men hur hinner du med att verkligen vara med barnen? Visst, barnen kan roa varandra men att få tid till lite kvalitetstid med var och en? Senast idag så var jag och den stora tjejen iväg och handlade, bara vi två, och på vägen så sa hon:
    "Vad skönt mamma att vara själv med dig! Bara du och jag! Det har vi inte varit... Sedan minst vi var i Grekland!". Jag funderade på saken och kom fram till att sist vi var själva hon och jag var nästan 2,5 månader sedan och då var vi iväg till frisören.
    Eller är det så att man inte tycker att den där tiden på tumanhand med vart och ett av barnen inte är så nödvändig?
  • Maramina

    Jag är ingen ungdom längre, fyller 39 i höst och mamma var 41 när hon hade sin sista mens, så även om den lilla blev till med hjälp av ivf och vi har tre embryon i frysen så är inte tid något vi har gott om, om man säger så... Tänk att jag som länge trodde att jag inte ville ha några barn öht nu har startat denna tråd! Livet blir inte alltid som man tänkt sig, helt klart

    Vad det gäller att göra saker på tumanhand, om man tycker att åka och handla (i mataffär) är en "stor grej" så är det sällan. Visst finns de vardagliga sakerna så som läggning, men det är inte i mitt tycke så mycket att kalla för tid för att vara på tumanhand.

    Min man är hemma och är föräldraledig för tillfället och vad det gäller hemmasysslorna delas de rätt lika. Men när jag kommer hem från jobbet så är det alltid fullt upp med middag och fixa efter det och sedan är det redan dags för läggning av barnen. Men det är ju bara ett halvår till som han är hemma sedan jobbar vi både (troligtvis)heltid och då blir det ju ännu mer att fixa på kvällen för att få nästa dag att flyta på

Svar på tråden 3 vs 2 barn