Varför är det så knäckande att bli dissad?

Jag är redan ganska känslokall så jag vet inte om det är ett bra alternativ för mig att försöka bli ännu mer robotaktig.Jag menar inte kompletta främlingar utan någon man känner litegrann eller har träffat eller pratat med lite eller att man kanske har gemensamma vänner och liknande.

Vilka vettiga svar. Det nummer 10 skriver om att jag ska tänka på om HAN förtjänar mig och inte tvärtom är ju klockrent. Varför gör man så ofta tvärtom och oroar sig om man själv är tillräckligt bra?

Som det senaste som hände i veckan var att en kille jag känner lite sen förut visade hur mycket intresse som helst för mig och sen tog vi en fika och jag skickade ett neutralt men trevligt sms några dagar senare och han har inte svarat på det nu fast halva veckan har gått. Det gör mig så jäkla irriterad! Både för att det är fruktansvärt otrevligt och dålig stil av honom men även för att jag tänker att så hemsk kan jag ju knappast vara att han inte skulle kunna svara nånting - vad som helst! - och inte bara låta bli. Vilken medelåldersman gör så och varför liksom? Jag tycker det är jättekonstigt! Och även om han inte ser kyrklockor ringa (det gör inte jag heller!)  så kan man väl kanske bli vänner? Kanske är det bara jag som alltid letar nya vänner också och inte bara en dejt? Men ni som har dejtat mer än mig kan ni svara på varför skitstöveln inte ens svarar något neutralt tillbaka? Är det vanligt? Varför är man så otrevlig i så fall att man inte orkar dra iväg ett sms? Jag har inte dejtat sen 10+ år så jag har ingen koll.

Alla skriver bra och egentligen ganska självklara svar som att man ska älska sig själv och fråga sig om dejten duger istället för om man själv duger för dejten. Men det är lättare i teorin än i praktiken att tänka så tråkigt nog.

Sen undrar jag som anonym Tjej ovan varför man inte hör av sig alls om dejten kontaktar en? Även om jag inte skulle vara intresserad av en man så skulle jag ha så mycket klass och stil att jag svarar något för att det är så lågt och elakt att bara låtsas som ingenting. Speciellt i dessa tider med nummerpresentation och leveransrapporter då man vet att den berörda vet att man har sett att den har skickat något eller ringt. För nog är det få personer som är så konstiga eller har gjort bort sig så mycket på en dejt att dom inte ens förtjänar ett svar på ett kontaktförsök.

Jag frågade tidigare men gör det igen för jag fick inget svar. Är inte män intresserade av att kanske bara få en vän om ni inte hör kyrkklockorna ringa? Jag har alltid haft många killkompisar och även om jag inte skulle vilja dejta någon av dom så har vi oerhört roligt ihop och är goda vänner som gör saker tillsammans ibland. Tänker männen aldrig att "Jag vill inte bli sambo med henne men hon är trevlig att snacka med eller ta en middag med ibland"? Och för att det ska hända så måste man ju svara om hon hör av sig. Knäckefrågan är väl egentligen: Vad får en man att inte höra av sig alls på ett kontaktförsök från dejten? (Förutsätt nu att ni har träffats och att det inte är någon på andra sidan jorden på en dejtingsida som du har chattat med ett par gånger bara.)

1. Jag skulle kalla det neutralt trevligt med en liten hint av kontaktförsök. Eller vad menar du med kontaktförsök förresten?
2. En sak nämndes att träffas för men det ligger långt bort i framtiden.
3. Det kan definitivt finnas fokus på en annan sak just nu som är väldigt jobbig för honom men å andra sidan så vill man (han) inte ha något som distraherar en lite då? Något som gör en lite glad och piggar upp som en ny bekantskap kan göra mitt i allt det svåra?
4. Hur menar du med möjlighet att utveckla relationen mer seriöst i närtid?