Resa med enbart ett barn.

Men det är väl lite skillnad på egna barn och andras barn. Man är förälder till sitt eget barn. Andras barn är man inte förälder till. 

Min man åker på semester med sin dotter (bara hans dotter) 2.3 ggr per år utan resten av sina barn och resten av familjen. Hans andra barn som är hans biologiska barn åker han aldrig på semester med.

Har inte sagt något så mycket på fem år men nu när barnen börjar bli stora så är det inte schysst längre att prioritera bara ett av sina egna biologiska barn. Tycker dock det är en viss skillnad då min man är biologisk förälder till alla barnen men bara åker och gör saker med ett av dem.

Om TS väljer att göra saker med båda sina barn var för sig, ibland tillsammans och ibland var och en för sig, så tycker jag det är ok. Däremot vore det taskigt om hon gör som min man och bara gör det med ett av barnen flera gånger om året varje år resten av livet.

Men det är väl lite skillnad på egna barn och andras barn. Man är förälder till sitt eget barn. Andras barn är man inte förälder till. 

Min man åker på semester med sin dotter (bara hans dotter) 2.3 ggr per år utan resten av sina barn och resten av familjen. Hans andra barn som är hans biologiska barn åker han aldrig på semester med.

Har inte sagt något så mycket på fem år men nu när barnen börjar bli stora så är det inte schysst längre att prioritera bara ett av sina egna biologiska barn. Tycker dock det är en viss skillnad då min man är biologisk förälder till alla barnen men bara åker och gör saker med ett av dem.

Om TS väljer att göra saker med båda sina barn var för sig, ibland tillsammans och ibland var och en för sig, så tycker jag det är ok. Däremot vore det taskigt om hon gör som min man och bara gör det med ett av barnen flera gånger om året varje år resten av livet.

Självklart är det ok! Angående bonus så har hon en mamma att resa med. Du gör en mamma-son resa, din bonus kan göra en mamma-dotter resa. Jag kan förstå om det blev diskussion om ni reste hela familjen, vilket jag personligen tkr är ok ibland det med.

Hej alla :)

Jag skall åka på semester med bara mitt ena barn. Tydligen uppfattas det som lätt provocerande av vissa..

Tänkte kolla av här exakt VAD som är då hemskt med situationen - eller om det helt enkelt är alldeles ok..

Situationen är sådan här..

Jag har en sexårig son och en tvååring. Jag har även en sextonårig bonusdotter som bor hos oss vh samt lov.

Allra helst skulle vi vilja åka hela familjen men det har vi helt enkelt inte råd med. Min man föreslog då att jag skulle åka ensam med äldsta sonen. Han har aldrig varit utomlands (förutom danmark) och både jag och min man känner att det är en upplevelse vi skulle vilja ge honom :)

Vi kommer åka på en kortare semester här i sverige med hela familjen, men som sagt till värmen (åker till mallorca) åker bara jag och min äldsta.

Tvååringen har precis lika kul här hemma med sin pappa och min bonus - Tja, hon är faktiskt inte mitt barn (men ja, jag tycker mkt om henne). Hon kommer vara hos sin mamma när vi reser.

Så - ok eller inte ok?

Om inte - exakt varför är det inte ok enligt er?

Tycker det är så tragiskt att läsa om sådant här: folk som inte har råd att åka på semester. Har alltid åkt minst två ggr per år på utlandsresor, varit borta totalt minst 5 v per år utomlands, sedan jag föddes i princip. Är 25 nu.

Har 2 barn, 10 och 13. Har tänkt att jag ska ta med dem en i taget på resa, kanske en i år och en nästa år. De får välja stad i Europa själva.

Varför inte tänker jag? Det är ju ett fantastiskt sätt att bonda med sitt barn och bygga på sin relation med barnet.

Tycker det är så tragiskt att läsa om sådant här: folk som inte har råd att åka på semester. Har alltid åkt minst två ggr per år på utlandsresor, varit borta totalt minst 5 v per år utomlands, sedan jag föddes i princip. Är 25 nu.