Mitt första barn låg konstant i säte från v 30, men han gjorde det även till största delen långt innan dess. Fast från v 30 snurrade han alltså inget. Gjorde vändningsförsök i v 36+4, det gick inte alls. Jag ville absolut inte genomgå KS så fick göra bäckenröntgen i v 37+1 och TUL i v 37+2 för att kolla att mitt bäckenmått var godkänt och att sonen inte bedömdes väga över 4 kg. Han bedömdes väga 3300 g då. I v 37+3 hade han gått från rörlig till ruckbar med rumpan vid rutinbesöket hos BM och han föddes i säte senare den kvällen. En snabb och komplikationsfri förlossning på fyra timmar från första tecknet (vattenavgång med buller och bång), med en vikt på 3836 g så det var i grevens tid han kom ut. 
Jag fick inte föda vaginalt på mitt hemsjukhus utan valde att åka 12 mil till ett annat sjukhus i ett annat län (samma sjukhus där jag gjorde TUL dagen innan förlossningen) och det var det helt klart värt till 100%!
Jag hade mycket sammandragningar och tidiga förvärkar som förmodligen hjälpte till att "hålla fast" honom i säte. Två läkare försökte vända honom tre gånger vardera men de hade inte en chans trots att han var fullt rörlig då. Nu är jag gravid i v 38 med mitt andra barn som i 10 veckors tid konstant legat med huvudet neråt. Men hon är fullt rörlig och studsar rätt bra därinne, så jag tar inte ut nåt i förskott... Fast jag har fått grönt ljus att föda i säte igen (annat sjukhus denna gång) så länge hon bedöms väga under 4 kg.
Lyssna till din magkänsla först och främst, men jag tycker att du ska ge vändningsförsöket en chans. Det är 50/50 att det lyckas, så eftersom det inte funkade för mig kanske det funkar för dig!
