Orkar inte vara stark längre (långt)

Är det okej att visa sig svag här? Alltid varit den starka som stöttat alla andra men nu känner jag att det är för mycket. I bagaget har jag två nu nästan vuxna barn med autism, epilepsi, grav språkstörning, grav dyslexi, autistiska drag. Självskadebeteende + självmordsförsök som sedan ledde till diagnosen bipolärt syndrom på ett vuxet barn. Nu nyligen genomgått en skillsmässa samt stor omorganisation på jobbet där jag ännu inte hittat min nya roll. Mår nu skit ibland vilket jag tycker kommer tätare och tätare. Går bra så länge jag aktiverar mig, men är det lugnt så slår sorgen till med oanad styrka. Någon med tips hur jag går vidare i min sorg och min ensamhet som skild?