Är det ok att min man gör så här?

Jag förstår hur du tänker. Men om han inte kan skärpa till sig och säta er i första rummet ens när ni har fått barn,när ska han då börja göra det?

Jag har också levt tillsammans med en man som betedde sig lite som din.

Det var han och hans vilja som skulle komma i första hand.

Jag fick inte ens umgås med andra och han var sjukligt svartsjuk.

Samtidigt som jag misstänkte att han var den som var otrogen.

När jag till slut satte ner foten ordentligt så slog han mig och försökte strypa mig.

Jag vågade inte heller berätta för min familj och mina vänner till en början och det är något jag ångrar idag.

Jag fick ingen hjälp att inse att jag inte borde gå tillbaka till honom.

Så jag gjorde det. En gång.

Han bättrade sig inte så till slut så gick jag.

Hade jag vågat berätta om vad som egentligen hände så hade jag inte behövt ödsla tid och energi på honom en andra gång.

Jag förstår hur du tänker med barnen.

Det är klart att det bästa är om det kan funka mellan er som föräldrar.

Men vad tror du är bäst för barnen? Att leva med två föräldrar som inte mår bra eller med två föräldrar som kan respektera varandra och komma överens som vänner på varsit håll?

Om du ger honom fler chanser så är risken att det blir ännu sämre mellan er och att ni kommer att sluta som ovänner.

Vad är då bäst för barnen,tror du?

Barn är inte dumma. De märker om deras föräldrar inte mår bra.

Min man och jag har varit gifta i 11 år och har två barn ihop. Vi båda jobbar och gör många saker isär på vart sitt håll. Oftast har jag alltid varit den som velat göra saker ihop men han har prioriterat sina vänner ganska högt på listan och sagt nej till nästan alla förslag.

Han jobbar mån-fre och är ledig på helgerna. Varje lördag och söndag går han ut med sina vänner på dagen och hittar på olika grejer, allra helst fika på stan elr fiska. Oftast mellan kl 12-17. VARJE helg sedan dagen jag känner honom.

När det är någon lovdag och vi är lediga, spenderar han den med sina vänner. Nu har vi semester båda två sedan 30 juni i en hel månad. Han har gått ut varje dag med sina vänner. Varje dag! Han är ute och solar, badar, fiskar, reser mm med dom. Jag och barnen ser honom i ca 30 min -1 timma om dagen.

Igår kom han hem efter en utlandsresa med vännerna och det första han gör när han äntligen kommer hem är att ta en dusch, äta och gå ut och festa med gänget. När jag frågade honom om han menade allvar svarade han "du behöver inte vara så beroende av mig och vilja umgås jämt ". Men jag ser dig ju aldrig! "Sluta tjata" får jag som svar. Det är juför fan äntligen semester och jag har längtat till detta. "Äsch, du har mig hemma hela året om vardagarna"...

Jag blir så jävla ledsen att jag sprängs i tusen bitar. Jag pratar dagligen med honom om att han ska sluta vara så barnslig och mogna och växa upp. Men det blir aldrig en ändring. Såhär har det varit jämt så länge jag kan minnas. Så länge jag känt honom. Våra barn är inte alls fästa vid honom för han är aldrig hemma. Jag blir så jäkla illamående att jag spyr snart . Vilket jäkla svek! Jäkla dålig ursäkt till en man.

Vad hade ni gjort?

Jag hade skitit i honom, och lämnat han för gott, självklart har han en annan kvinna i sitt liv !!!!

Det finns ingen man som är gift  och går ut med sina vänner på det här sättet, självklart har han en annan.

Eftersom barnen inte då ens är fästa vid honom så kommer det jun inte att vara ett problem om du lämnar honom heller, för det gör ju ingen skillnad.

Dina barn kommer ju att få en roligare mamma då du lämnat honom och tar hand om dig själv och barnen istället för att fokusera på den här idioten var han  är och inte är.

Eller hur ?

Står lägenheten, huset på dig eller honom ??

Tack! Jag ville bara att du ska veta att det går att lämna ett dåligt förhållande och gå vidare.

Jag tycker inte att du ska känna att du har misslyckats med livet om du väljer att lämna honom.

Du ska känna att du är stark och förtjänar bättre än så här. För det gör du. Både du och barnen förtjänar bättre än så här. Kom ihåg det!

Jag träffade en underbar man och vi är numer lyckligt gifta och har två underbara barn.

Så jag vet att livet går vidare och att det kan ta en bra vändning.

Du måste bara våga tro på dig själv och tro på att du förtjänar att ha det bra.

Det är bra att du inte tänker acceptera att bli misshandlad,varken psykiskt eller fysiskt. Håll fast vid det!

Om han reagerade så här en gång när du satte ner foten åt honom så kan han ju reagera på samma eller liknande sätt igen.

Han verkar vara en fullblodsegoist som bara tänker på att han ska ha det bra och struntar i dig och barnen.

Bra att han i alla fall visar lite intresse för barnen. Men låt honom inte få spela på dina känslor nu utan håll honom kort.

Låt honom få kämpa nu och visa att han verkligen förtjänar att ha en bra kontakt med er.

Kram och lycka till!

Dessutom har han slagit dig, självklart förtjänar du ett bättre liv än det du lever,

Ja berätta till dina föräldrar, tur du har de, det är inte alla som har en familj som alltid ställer upp, så var rädd om de och dela med de den sorg som du går igenom, de finns ju där för dig så berätta för de, du kommer nog att få mycket stöd från de.

Lycka till och berätta hur det går för dig

Kram