Ni som väger under 54 kilo

Det beror ju på hur lång man är? Jag är 174, jag har varit kraftigt underviktig och jag har varit underviktig. Jag vägde under 57 och läkaren jag träffade då uttryckte oro för min vikt. Jag har också vägt 50-52, men då var jag betydligt yngre, och kan ärligt säga att jag såg sundare ut (var dock inte sundare och behandlades akut för brister något år senare).

Jag passar bäst som smal, helt klart. Jag har nätta händer och fötter och liten benstomme. Har hög ämnesomsättning och tror att min kropp strävar efter en lägre vikt. Men jag tycker inte att det är snyggt att vara skinn och ben (som jag är) när jag är underviktig. Jag är snyggare i muskler, och det ger mig en sundare vikt dessutom. Observera att det är min personliga preferens.

Jag ogillar när andra uttrycker sig som det du ger exempel på - om ANDRA. Ser dock en skillnad i det och att påpeka de hälsomässiga nackdelarna med undervikt. Plus att det faktiskt är något allvarligt fel om man aktivt måste eftersträva en kroppsvikt som ligger under normalvikt.

Jag tycker att det är en sak när man äter intuitivt och tränar några gånger i veckan och håller en låg vikt på grund av man inte riktigt orkar äta de mängder som krävs för att komma upp i en normalvikt för att man har hög NEAT, och att aktivt och medvetet:
- kaloriräkna för att underäta sig till en undervikt
- träna kompensatoriskt, det vill säga att konditionsträna mycket för att bränna fett på en kropp som redan är underviktig.

Det skriker ätstörning.

Om du inte kaloriräknar eller tränar kompensatoriskt behöver du ju inte bry dig heller, eller hur?

Dock: att ha ett BMI på 17 är på gränsen till vad som räknas till "allvarlig undervikt". Jag tycker att alla och envar bör veta att undervikt är förenat med hälsorisker, precis som övervikt är det. Att vara underviktig är lika lite "hälsosamt" som det är att vara överviktig, bara det att hälsoriskerna ser annorlunda ut. Precis som man kan vara överviktig och äta hälsosamt - observera, inte på ett hälsosamt sätt -  kan man vara underviktig och äta hälsosamt (här gäller samma observandum). Det innebär inte att vikten i sig är hälsosam. 

Hur det skriker ätstörning? Tja, titta på diagnoskriterierna för anorexia:
begränsning av energiintag i förhållande till behov [min anmärkning: dit räknas att begränsa sitt kaloriintag med hjälp av kaloriräkning] som medför en signifikant låg kroppsvikt utifrån ålder, kön, utvecklingsbana och fysisk hälsa. Signifikant låg kroppsvikt definieras som en vikt som är lägre än nedre normalgränsen [min anmärkning: BMI under 18,5].
 
intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, trots undervikt
 
störd kroppsupplevelse avseende vikt eller form, självkänslan överdrivet påverkad av kroppsvikt eller form, eller förnekar allvaret i den låga kroppsvikten

Om man tränar kompensatoriskt och kaloriräknar trots att man har ett BMI på 18, så uppfyller man i alla fall två diagnoskriterier. Upplever man sig tjock trots ett BMI på 18, så uppfyller man alla tre. Man uppfyller i alla fall den tredje om man kallar ett BMI på 17 för "hälsosam vikt".

Och sen gissar jag att du är en ludensvans, alternativt är lite väl naiv, om du tror att kraftigt överviktiga får "äta på" utan kommentarer.

Det är ju en del av poängen. Det är inte bra att inte ha några muskler, till exempel. Det som också händer vid långvarig undervikt är att dina ben tappar densitet.

Jag drar inte några speciella slutsatser. Jag uttrycker mig generellt och du tar åt dig.

Att se ut på ett visst sätt är inte samma sak som att vara det. Jag såg jättefin ut när jag vägde 50 kilo! Jag hade till och med större bröst än vad jag har idag. Men att jag gick upp i vikt (vilket de flesta gör när de är 16-19 år) var någonting bra, inte någonting dåligt.

BMI stämmer inte uppåt. Det beror på att BMI-gränserna räknades ut på människor som har större muskelmassa än vad gemene man tenderar att ha idag. Och det är just det som BMI stämmer illa med: muskelmassa. Det tar inte hänsyn till om du har hög vikt med stor muskelmassa och liten fettmassa. Och den tar inte hänsyn till om du har stor fettmassa och liten muskelmassa och på grund av det senare håller dig inom gränsen för det normala.

Hör här, jag förstår dig faktiskt, för jag har varit som du. Det lustiga är att jag ser på bilder på mig själv från när jag var 18-19 år och ser en tjej som är precis lika smal som övriga, men vi hade olika kroppsformer. Ett annat tips är faktiskt att styrketräna.