Pappa avliden

Hej, jag beklagar sorgen och lider med dig. Jag var 26 när min mamma gick bort i cancer för drygt ett år sedan. Tog ungefär ett år innan jag kunde tänka på annat. Det är en tragedi att förlora en förälder trots att man är vuxen. En liten tröst för mig har varit att hon iaf inte lider nu. Det är bara vi som är kvar som gör det. Förstår vad du menar med skuldkänslor och dåligt samvete. Jag har oxå känt det och mina syskon oxå. Typ vrf pratade vi inte mer? Varför var jag inte snällare? Varför spenderade jag inte mer tid med henne? Jag var t o m ledsen för att jag inte stöttade henne mer när jag var fem år gammal och hon skiljde sig och hennes mamma dog. Spelar nog ingen roll vad man gjort eller hur mkt man funnits där, för det kommer ändå alltid kännas som att man kunde gjort och varit mer. Men jag har släppt det nu. Jag vet att hon visste hur mkt jag älskade henne och jag vet att hon var stolt över mig. Tror säkert att du kan säga detsamma om din pappa även om det kan vara svårt att se det just nu.

Ge det bara tid. Var förberedd på att må dåligt det närmsta året men var snäll mot dig själv. Tillåt dig att sörja och förlåt dig själv för det du inte hann med. Lev ditt liv som du tror att han hade velat. Blicka framåt och sök lyckan. Ta det bra du fått av din pappa och sprid det vidare till andra.