Gjorde jag rätt?

Hej.

Tänkte här berätta om min älskade hund Hobbe som jag tyvärr fick låta somna in i en ålder av 13 (14 år 4 dagar senare).

Jag kom hem från jobbet i lördags 18/7-15 vid 15.00 tiden, och märkte direkt när jag öppnade dörren att min älskling var konstig. Han låg i hallen och hade dräggel hängande från mungipan, samt att hans huvud var på snedden, och fladdrig blick. Dock så drog han upp överläppen som han alltid gjort för att visa att han var glad för att jag var hemma, samt viftade på svansen. Märkte också att han hade spytt upp morgonmaten på hallmattan 2 gånger, samt 3 spyor i vardagsrummet. Han kunde inte resa sig heller, utan hans vänstra bakben bara gled när han försökte resa sig.

Ringde snabbt mina föräldrar (som dock var bortresta) i panik, och sa att det är något fel med honom.

Min mor ringde då till min moster, och som snabbt hoppade in i bilen och kom till mig.

Vi lyfte upp honom och märkte då att han låg i sitt eget kiss. Så vi lyfte in Hobbe i bilen och min moster ringde veterinären (jour) som sa att hon skulle åka direkt till kliniken och vänta på oss.

Vi kom dit och vetten började direkt undersöka honom med olika stickprover och ta tempen på han. Efteråt så bar vi in honom för röntgen då det inte visade något på hennes första tester (hon testade även att töja hans leder).

Röntgen ville inte heller visa någonting.

Så veterinären sade att vi kunde låta Hobbe få smärtstillande och se om han blev bättre inom 1-2 dagar, eller om vi ville avlida honom där direkt.

Jag som var själv där med honom ville självklart ge honom en chans, för han har alltid varit frisk i hela sitt liv, och man märkte inget på honom att han var 14 år (t.om veterinären anmärkte hur ung han såg ut). Men i samråd med mina föräldrar så valde vi att han skulle slippa lida och gå på mediciner. Så 17.45 somnade mitt livs kärlek stilla in i mina armar där han låg på bordet. Han skänkte mig sån otrolig glädje, och jag känner mig helt vilsen och förkrossad! Går här hemma nu och ser honom överallt i huset, vart han brukade stå, sitta, hoppa upp mot elementet i vardagsrummet för att kunna kolla ut mot vägen för att se vad som hände. Men framförallt i hallen vart jag ser han ligga och titta på mig som han gjorde när jag kom hem från jobbet och fann honom där.

Så jag undrar om jag gjorde rätt som valde ÅT honom att hans tid var kommen? Tänk om det inte var en hjärnblödning som jag misstänkte, utan något som han kände att han kunde repa sig ifrån, men som jag valde att inte låta honom göra? Ångesten och skuldkänslan jag bär på är outhärdlig! Vill bara ha tillbaka min älskade Hobbe <3 :'(

Kroken9

Äldre 20 Jul 23:03

#1

Tror du gjorde rätt i att inte låta honom lida. Även om det känns sorgligt. Fick avliva min ena hund förra året, det var det absolut jobbigaste jag gjort i hela mitt liv.
Beklagar sorgen. Väldigt fin hund.

Gert

Äldre 20 Jul 23:07

#2

Du kunde nog ha väntat i 1-2 dagar.

Vi - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekade problemen, fast vi alla såg dem. Birger Schlaug, 1997

jaäja

Äldre 20 Jul 23:13

#3

Beklagar sorgen, vet hur hemskt det är.

Jag tycker att du tog rätt beslut, och det tycker nog Hobbe också.

Jag var i samma sits, min hund blev sjuk och det fanns en liten chans att han med rätt medicinering, operation och rehabilitering kanske skulle kunna få ett normalt liv. Veterinärerna hade gett oss samma råd, att avvakta några dagar och vi gjorde det, det var då vi fick detta beskedet. Det var en väldigt liten chans och extrem stor påfrestning min prins hade gått ta. Man får tänka på djuret och hur svårt, jobbigt och fördjävligt det är så gjorde både jag och du rätt val.

Gjorde jag rätt?

INNEHÅLL