Bådas barn = bådas ansvar
Bådas hem = bådas ansvar
Hur svårt kan det vara egentligen?
Båda kan inte bo kvar i bostaden = En måste flytta alternativt båda två ,
Barnen måste bo någonstans = båda tar gemensamt ansvar och beslut över vart barnen bör bo enligt deras bästa tex vart dom går i skolan.
Ansvaret över att göra sina barns bästa kommer man aldrig ifrån. Det har ALDRIG något att göra med vem som tjänar bäst eller har bra förutsättningar.
En fråga tillbaka till dig ts
Om båda två flyttar ifrån det gemensamma boendet och tar varsin likvärdig lägenhet. Båda har likvärdiga inkomster och likvärdiga förutsättningar.
Vem ska ha barnen och vem ska ha största ansvaret tycker du?
Kan du se in i dina barns ögon och säga till dom rätt ut att du inte vill ha något ansvar över dom?
Du är vuxen . Bete dig så då och inte som en bortskämd snorunge.
Exakt VAD är det som gör att du inte vill och inte kan ta hand om dina barn?
Socialbidrag betalas ut, du kan få a-kassa om du är arbetslös och du får sjukbidrag om du är sjukskriven.
Du behöver inte träffa dina barn om du inte vill. Men du kommer inte undan att du måste betala för dom i form av underhåll. Sån är lagen.
Kräver ditt ex dig på underhåll så måste du betala.
Varför ska du slippa ansvar?
Läs det som skrivs inga möjligheter eller förutsättningar. det betyder inte akassa eller något ditåt.
Nu får du väl för fan ta och ge dig människa.
Vaddå sanningen?? vad fan vet du om sanning är du vuxen eller ett litet barn undrar verkligen verkar inte frisk i skallen.
Fe
Soc är mat på bordet det kallar jag inte något livför ett barn så fuck you.
Vaddå vill ? vilja och kunna är inte samma sak men jag kan göra val nu som är det bästa för mig och barnet att den andra tar helt ansvaret och får tänka på mig själv någpt annat är inte realistiskt .. dags och vakna ur er fantastiska drömvärld.
Nej jag behöver tänka på mig själv, och fokusera på mig själv det borde man va vuxen nog att förstå i en sådan situation . Men ni har inte varit där så ni kan inte veta eller så har ni en annan bild av realisiteter.
Kan du lämna tråden står altså inget om det du skriver . Prata som vuxen eller helt ärligt försvinn annars anmäler jag dina inlägg.
Kan du sluta skicka smileys i dina inlägg det här är inget roligt och du har ingen anledning att sitta och ski´cka smileys lämna tråden i stället .
Du verkar heller inte se skillnad på skämt och allvarliga saker. Då är det illa .
Självklart är det bådas ansvar att se till att barnet får det bra, så resonerar åtminstone en sund förälder.
I vårt fall var det att jag tvingades panikflytta då karl fick en knäpp och blev allmänt hotfull, så jag stoppade in barnet i bilen hämtade gröt och tallrik och flydde. Fick hjälp av föräldrarna att bo på hotell två nätter så jag hann ringa runt och skaffa bostad till en halv månad senare, fick ta enda tänkbara alternativet. Med hjälp av familjerätten fick jag tillgång till huset en vecka för att packa mina saker (efter att ha bott en vecka hos olika vänner), då pappan hade umgänge och var tvungen att befinna sig i huset tyckte han, så det var bara mer pressande.
Idag är jag tacksam att slippa bo med en så sjuk person. Han tar i princip inget ansvar för dottern mer än betalar underhåll, förhoppningsvis fortfarande hennes försäkring samt träffar henne numera regelbundet 7 timmar varannan söndag. Resten sköter jag. Ja, han har även "lånat" dotterns sparpengar i perioder.
Tack vare snälla föräldrar som kunde stötta mig ekonomiskt när ekonomin släpade på grund av vab gick vi runt första halvåret. Sedan att det var psykiskt tufft är en annan femma. Första vecka i nya lägenheten var hon sjuk i åtta dagar och som en igel dygnet runt och skrek så fort jag var tvungen att sätta ner henne. Så då var det bara att sätta sitt eget liv på väntläge.
Så är man inte gravt fysiskt eller psykiskt handikappad har man ett ansvar som förälder, sedan kan man välja att vara en sk frisk förälder, men ändå skita i sitt barn umgängesmässigt.
Rent ekonomiskt är det tufft om man saknar förmåga att ha sitt barn halva tiden och därmed slippa betala underhåll, om det nu är det ekonomiska som sätter störst käppar i hjulet. Kan du inte betala för boendet, så är det väl bättre att den andra föräldern bor där alternativt att bostaden säljs om det inte är en hyresrätt. Ingen är ju tvungen att bo kvar, men man har ju ett delat ansvar den tid båda står på kontraktet.
Men om du inte har några förutsättningar alls låter det som att du både är arbetslös och lever på gatan - och DET är inget jag skulle rekommendera som en bra lösning för ett barn. Men det är mina spekulationer, då du tydligen inte ens kan få socialbidrag ... Sedan hur din situation egentligen är, lär ju bara du veta med den knapphändiga information vi fått.
pöhh..
jag tror tvärtom att ts har blivit fråntagen sina barn och nu måste finna sig i att hon behöver betala för dom fast hon inte har dom . I form av underhåll tex eller betala för att hon ska träffa dom i något sammanhang.
hon vill inte ha någon hjälp har hon klart o tydligt sagt flera ggr i tråden trots att hjälpen skulle hjälpa henne ur situationen hon sitter i. Hon vill istället sitta och tycka synd om sig.
vi som följt henne genom flera olika trådar förstår att det ligger mer bakom än hon säger. Så är det synd om henne? Både ja och nej.