Med första avstyrdes edan då jag ändå var öppen när de tyckte det var dags. Jag ville helst slippa då det ofta krävs värkstimulerande dropp och kan ta fel mm, så jag var lika glad ändå. Dessutom hade jag så täta värkar att jag nog hade haft svårt att ligga still den stund som hade behövts för att sätta den. Var inne 3 timmar med första, 15 timmar räknat från värkstart.
Med andra gick det rasande fort (förstod jag först efteråt), men jag hade (god kontroll)/var fokuserad på andningen, tyckte jag. Sista värken hade jag i förlossningssängen och då krävde de att jag skulle lägga mig på rygg. DE fick minsann vänta, de hade i alla fall hunnit trycka dosan mot magen och fått ett hjärtljud. När den värken väl var över stod huvudet och väntade, så de tog sista hinnan, så har inte ens koll på om jag behövde krysta. Denna förlossningen var mycket smidigare då jag aldrig hade samma tryck bakåt som med första och försökte hålla emot att försöka bajsa på mig, men fick uppmaningen att inte krysta och fattade nada. Med första fick tösen en nyckelbensfraktur som upptäcktes två dygn senare.
Från andra värk till född tog det 1,5 timmar med andra barnet. Hade jag inte fått blödningar hade det tagit längre tid att fatta att det var på g, men från tredje värken hade jag 5 stycken på 12 minuter ... Vi hann med nöd och näppe in och då körde sambon ändå de 2 milen i uppåt 120-140 in.
Uskan tyckte efteråt att föder man så lätt kan man lika gärna föda hemma i badrummet, men där får jag ju ingen lustgas, tänkte jag, så det vill jag helst slippa nu med tredje barnet. Så i oktober kommer jag nog vara rejält nervös.
Jag har 2,5 år mellan barnen om det nu spelar någon roll.