Behöver råd från trebarns föräldrar

Nu är jag iof fyrabarnsförälder men när jag blev gravid med nr 4 så fick jag lätt panik trots att jag hade funderingar på en fjärde.. Funderade to.m på abort. Är evigt tacksam att jag inte tog bort min minsta kärlek.
Jag har inte haft två barn då jag fick tvillingar som nr 2 men jag tänkte såhär när jag stod där med ångest inför en fyra att om jag ena stunden vill och nästa stund inte så kommer jag inte ångra ett barn, man gör nog sällan det men kan tänka mig att man kan ångra en abort. Vad är glädjen med 3? Ännu mer kärlek och lycka. Men som sagt, jag har inte haft två barn... Men förstår dina tankar.

Jag har 7 barn. Om någon frågar mig vilken tid som varit jobbigast som förälder, så svarar jag att det var när vi hade 2 barn. De konkurrerade om allt, var svartsjuka och avundsjuka, och de bråkade jämt. När vi fick vårt 3:e barn, så blev det lugnt. Vi fick äntligen en harmonisk familj.
Många andra flerbarnsmammor har sagt samma sak, så det verkar vara ganska vanligt. Lite mer mat, disk och tvätt, men ändå mycket mindre jobb. Det låter kanske konstigt, men så var det för oss i alla fall ...

Men hur är det med tre?

Jag tror ändå på något vis att det kommer bli bra. Syskonen kommer vara nästan 8år och 5år gamla. Stora :) när den lilla väl ska börja förskolan kommer den äldsta kunna gå hem själv från skolan om hon inte redan gör det. Det praktiska brukar alltid falla på plats med. Kreativitet, pengar, familj och vänner.

Det är mer fritiden som vi oroar oss för och jobbet med en liten. Både jag och min man har aktiviteter som vi älskar att göra. Självklart kommer vi kunna fortsätta med dem, kanske inte i lika stor omfattning sommtididgare då det kostar pengar och barnen själva kanske vill börja med något.

Mitt huvud det snurrar, kanske märks. Tänker in i minsta lilla detalj trots detta spelar det ingen större roll för när allt kommer omkring har vi ingen aning om vad det är för individ som ev kommer.

Lövet- mina två pluttar är inte så jobbiga tillsammans. Visst bråkar de och visst är de lite lugna när de får vara själva med mig eller med pappa. Framför allt den minsta. Jag tror inte syskon biten kommer bli något större problem. Utan tvärtom, de kommer nog älska att få ett småsyskon. Min äldsta älskar bebisar :)

Alla har vi olika upplevelser men för mig var det tuffast att få ettan. Är de flera så sysselsätter de sig bättre tycker jag. min mintsa har alltid hängt på brorsorna och deras kompisar, skiljer 3 år på dem. Som du skriver så kommer de två första vara ganska stora och man får ganska fin hjälp av storasyskon oxå :) Vad det gäller aktiviteter så kanske det blir knepigare med en bebis igen men vill man så går det, det tror jag. Kanske man får dra ner på det lite men för ett tag. Kanske man kan hitta andra aktiviteter så länge, långa barnvagnspromenader mm

Ja jag funderade som dagt på en fyra efter mina 3 så jag fick mersmak. Hade dock tänkt mig henne 3 år senare, när killarna började förskoleklass men det finns nog någon mening med allt.

Jag förstår att tankarna snurrar och det är svårt att reda ut dem men man fixar mer än man tror och vill man så går det mesta. Går inte tänka ut allt innan, som sagt man vet aldrig hur det blir men jag tror aldrig man ångrar ett barn. Allt det praktiska löser sig.

Håller helt med här! Nu har jag sex barn varav fyra hemma. Har vi alla barn hemma är det lugnt, har vi tre barn är det lugnt men har bag de två minsta hemma så ballar vår näst yngsta ur och gör bara fanskap hela tiden.
Så ju fler barn desto lättare faktiskt

Vi har tre barn. Äldsta är 7,5, mellan är 6 och yngsta är 2 år. Nu var vår trea planerad så självklart inte samma sak. 

Det som är jobbigare är att det helt enkelt är mer logistik kring saker och ting. Tre - varav en riktigt liten - som ska in och ur bilen, som ska med när det handlas etc etc. Mina äldsta har ett fritidsintresse som tar väldigt mycket tid och som kräver resande.....var på träningsläger i två veckor i somras med alla tre barnen själv och det hade givetvis varit enklare på alla sätt och vis med enbart de äldsta....nästa vecka är det dags igen.

För övrigt så upplever jag att det har blivit bättre balans med tre barn. Trean hänger liksom bara med i ett redan fungerande barnfamilj. Det har ju också gett oss mycket tid med de äldre barnen. När trean föddes så var de äldsta 4 respektive 5,5 år. Jag ska börja jobba igen om två veckor och deras pappa ska vara hemma ytterligare ett halvår med yngsta. 

Vår erfarenhet av tre barn har varit väldigt positiv. Och jag kan också tycka att vår trea är verkligt lyckligt lottad. Två härliga storebröder som hjälper honom, älskar honom och ser till (medvetet och omedvetet) att det alltid händer en massa spännande och kul.....även om han lite då och då får en dörr stängd framför sig . 

Jag har bara två barn så kan inte ge dig någon personlig erfarenhet, men alla jag pratat med har sagt att trean liksom bara hänger med på något vis och att omställningen från ett till två barn är värst.

Jag har tre och väntar fjärde. Mina är 4, 3 och 1. När jag fick tredje så upplevde jag det som dt enklaste barnet. Den svåraste var tvåan då man var tvungen att lära sig hantera två samtidigt. Menbmed tredje rullade dt på. Dels att jag vet vad som ett barn behöver men också hur jag ska dela min uppmärksamhet mellan barnen. Hon är även ett väldigt tryggt och nöjt barn då hon alltid får vara med, och så ser hon hur alla andra gör, vilket resulterar i att hon utvecklats snabbare.

Nu med fyran är jag livrädd men jag tror det fixar sig som med trean. Största omställningen var mellan ett och två barn.

jag tror dessutom att det fixar sig fint för er då ni har stora barn.

Tack för era visdoms ord ;) jag vill behålla det är min man som behöver lite övertalning. Svårare för män eftersom de inte får känna utvecklingen av bebis. Jag vet att även om vi skulle göra abort så blir det bra, det är bara så oerhört svårt att ta det valet när jag känner hur magen växer och hur mina hormoner är i en bergochdalbana. Idag orkar jag nästan inget är yr och mår lite illa.

Jag vet ju inte ännu om bebis mår bra eller om jag kan ha utomkveds ( vanligt vid spiral). Mycket kan hända.

Vi har 3 barn 4år 3år och en på 6månader, ja tycker personligen det är ingen skillnad mellan 2 och 3 tyckte det var jobbigare att gå från 1-2.

Vi har tre barn, 7, 3 och 5 månader. Det var planerat och vi hade ställt in oss på att det skulle vara tufft. Men det har faktiskt varit lättare än jag trodde, "värst" var väl första 2 månaderna, att försöka umgås med de större barnen samtidigt som bebisen behövde sitt. Men nu rullar det på, tycker inte alls det är jobbigt utan den minsta hänger med bara :)

Önskar dig lycka till, jag hoppas ni kan bli överrens om beslutet. Om du känner du inte vill göra abort så gör det för guds skull inte, risken är stor du kommer må dåligt i efterhand.

Alltså 7 och 3 år, men det förstod ni nog :)

Vi har blivit "mer" familj med barn nummer tre ska jag tillägga. Storasyskonen älskar henne och vill gärna hjälpa till med att ge leksaker till henne eller trösta när hon är ledsen :)

Kunde inte sagt det bättre själv, Samma här helt underbart att uppleva

Tack för att ni delar med er. Har varit på abortmottagningen, fick reda på att jag är i V 5-6. Tidigt i grav, tänk att jag kände på mig så pass tidigt att något var annorlunda med mig. Vi valde att ta mer betänketid, fick ett direkt nr. Mycket kan hända ännu, risken för missfall är stor som sagt. Så vi får se hur vi gör.