Inlägg från: zandraa4848 |Visa alla inlägg
  • zandraa4848

    Livrädd för snitt....

    Hej jag är gravid med mitt 4:de barn i vecka 21. Vi har 3 vaginala förlossningar i bakgrunden och allt har gått fint, så e inte de minsta rädd för att föda vaginalt. Men förra graviditeten trodde man att min dotter låg i säte och att om hon inte vände sig skulle man kolla på snitt. De startade en hel del tankar och rädsla i mig men nä hon vände sig lugnade jag mig. Nu denna graviditeten kan jag inte skaka av mig rädslan på snitt varken planerat eller akutsnitt. E livrädd och äcklas av tanken på att vara vaken och känna känslan av tryck när läkarna skär i mig och skall ner i magen och dra upp mitt lilla barn medan jag är vaken... Vet att det inte kommer kännas nån smärta men ändå vetskapen om vad som på går i samband med medvetenhet + rädslan över att lägga bedövningen innan. Hade nog inte varit så rädd om jag visste att de va under narkos för operas har jag gjort innan. Har försökt läsa om de för att minska rädslan men inget hjälper. Nån mer där ute som känner igen sig? Detta är min sista graviditet och vill inte vara rädd nu..

  • Svar på tråden Livrädd för snitt....
  • zandraa4848
    malintherese01 skrev 2015-08-01 21:07:59 följande:

    Jag vet precis hur du känner!

    Jag väntar mitt andra barn nu om 5 dagar, så kan i princip starta när som helst, och överst bland rädslorna jag har är kejsarsnitt!

    Bebis har varit busig dom sista veckorna och vill inte alls ligga rätt. När vi kommit ut för vändningsförsök så har den legat med huvud neråt, för att dagen efter ligga i säte igen :/

    Så nu sitter jag och bara får "ta de som det kommer", och de känns inte kul alls :/

    De är just dom du säger, vetskapen om att ligga där vaken och veta om att dom skär i en, är ju fruktansvärd! :/


    Ja de e nog vetskapen som e värst.
  • zandraa4848

    Jag är soppas informerad och klar med att själva snittet är en standard operation som går bra och de är ingen rädsla utan just hur man upplever de de skrämmer mig och tanken på vad dom gör med mig.

    Detta är min sista graviditet vilket gör att jag e oxå rädd för att få en dålig upplevelse när jag har 2 av tre bra med mig sen innan.

  • zandraa4848
    L0tten skrev 2015-09-01 12:13:24 följande:

    Jag sitter här hemma med min son på 2,5 månad som även är mitt första barn.
    Han kom med snitt, efter en 3 dagars lång igångsättning som inte ville fungera som planerat. Snittet bestämdes kl 13:27 och 18:44 kom han.

    Gick hur bra som helst, och jag var inte rädd en enda gång sen de sa att vi måste ta snitt då inget annat hjälper. Jag blev inget annat än glad när jag fick beskedet, då jag just då var väldigt trött och ville bara få träffa min fina bebis.

    Mitt snitt var en helt fantastisk upplevelse, med en underbar personal som fick mig att le och skratta från början till slut. Kände ingenting, mer än att jag gungades lite o så i magen, men det var inget tryck eller så som dem sa att jag kunde få uppleva. 

    Det jag vill säga är att ett snitt behöver inte alls vara nåt hemsk, eller något som upplevs som en otäck resa. Tvärtom. Visst förstår jag dem som är rädda, det är ju trots allt en stor operation. Men ack sååå värt det!


    Skönt att höra att du har en sån possessiv upplevelse. Min rädsla sitter i EDAn och i känslan av att dom utför de. Smärtmässigt eller operations mässigt är jag inge rädd.
  • zandraa4848
    L0tten skrev 2015-09-02 00:43:53 följande:
    Vad är det med edan som gör dig rädd? Är det när dem ska sätta den?
    Japp jagar väldigt nål rädd och gick den med min första son. Tyckte de va jätte jobbigt och gjorde ont trots att jag då kände av mitt värkarbete.

    Har efter de bara fött med lustgas efter de.

    Jag vet att jag kanske inte får snitt men jag analysera min rädsla nu och inte hamna i nått oförberett chock tillstånd sen.
  • zandraa4848
    L0tten skrev 2015-09-02 00:43:53 följande:
    Vad är det med edan som gör dig rädd? Är det när dem ska sätta den?
    Japp jagar väldigt nål rädd och gick den med min första son. Tyckte de va jätte jobbigt och gjorde ont trots att jag då kände av mitt värkarbete.

    Har efter de bara fött med lustgas efter de.

    Jag vet att jag kanske inte får snitt men jag analysera min rädsla nu och inte hamna i nått oförberett chock tillstånd sen.
Svar på tråden Livrädd för snitt....