Livrädd för snitt....

Jag sitter här hemma med min son på 2,5 månad som även är mitt första barn.
Han kom med snitt, efter en 3 dagars lång igångsättning som inte ville fungera som planerat. Snittet bestämdes kl 13:27 och 18:44 kom han.

Gick hur bra som helst, och jag var inte rädd en enda gång sen de sa att vi måste ta snitt då inget annat hjälper. Jag blev inget annat än glad när jag fick beskedet, då jag just då var väldigt trött och ville bara få träffa min fina bebis.

Mitt snitt var en helt fantastisk upplevelse, med en underbar personal som fick mig att le och skratta från början till slut. Kände ingenting, mer än att jag gungades lite o så i magen, men det var inget tryck eller så som dem sa att jag kunde få uppleva. 

Det jag vill säga är att ett snitt behöver inte alls vara nåt hemsk, eller något som upplevs som en otäck resa. Tvärtom. Visst förstår jag dem som är rädda, det är ju trots allt en stor operation. Men ack sååå värt det!

Vad är det med edan som gör dig rädd? Är det när dem ska sätta den?

Okej, förstår. Måste vara jobbigt att vara nålrädd i det läget :/ hoppas att din rädsla kan lätta upp lite snart iallafall, rädd ska man inte behöva vara. Hur det än är, så kommer allt gå bra! :)

Okej, förstår. Måste vara jobbigt att vara nålrädd i det läget :/ hoppas att din rädsla kan lätta upp lite snart iallafall, rädd ska man inte behöva vara. Hur det än är, så kommer allt gå bra! :)