Kalas o annat tjafs vid varannan-vecka

Det bästa är ju absolut om föräldrarna kan samarbeta och komma överens om saker och ting - vara lite flexibla och, framförallt, att båda har som syfte att göra det bästa för ert gemensamma barn!

Jag tycker det är helt ofattbart hur två föräldrar kan bete sig så fruktansvärt omoget gentemot varann, när de har ett gemensamt barn att värna om. Det gynnar ingen.
Vi har alltid haft ett gott samarbete, varit flexibla och kunnat prata om annat än endast det nödvändiga.
Är jag och barnet exempelvis på tivoli, och jag lyckas få en bra bild på barnet i någon åkattraktion, så skickar jag bilden till pappan och skriver nån rad. Eller om barnet säger något hysteriskt roligt, så ringer jag upp och berättar det för pappan. Han gör detsamma när barnet är med honom.

Ibland kan pappan längta så mycket efter barnet att han ringer och hör om han kan komma någon dag mitt i veckan. Detta har fungerat alla gånger han frågat (under alla år har det kanske varit 50 gånger), utom en. Den gången skulle barnets mormor träffa barnet.

Det gynnar alla om man kan vara trevliga, flexibla och ha ett gott samarbete. Framförallt så gynnar det det gemensamma barnet.