Jag vill gärna vara med här!
Vi väntat mitt första och mannens fjärde barn. Beräknas komma 9:e april.
Har gjort ett VUL i vecka 7 och ett kub i vecka 14, allt såg bra ut och vi fick lägsta möjliga risk på samtliga kromosomavvikelser. Känner mig dock ändå nervös då vi hade ett MA i vecka 9 i slutet av juni och det var även pga av det vi fick vårt VUL då jag inte visste hur långt gången jag var då jag inte hade någon mens innan vi blev gravida igen.
Jag känner mig hemsk när jag läser om hur dåligt alla mår..
Själv har jag bara kräkts två gånger, men mått en del illa, främst mellan 3&5 på eftermiddagen, men då har det hjälpt med ett par kex och lite bubbelvatten/cola.
Nu är jag i v15 och har egentligen bara lite växtvärk och lite huvudvärk till och från.
Hoppas ni också kan få njuta av att vara gravida snart!!
Jag har stödstrumpor på jobbet. Det känns mycket bättre på kvällen i benen. Jobbar med dementa så det är rätt så mycket spring.
Har samma "problem" som dig med snabb förlossning. Sist när vi fick vår tvåa tog det mindre än två timmar från första värk tills att hon var ute. vi har minst 45 minuter till närmaste förlossning. Vi hann precis in och upp till förlossningen så kom hon i raketfart. Då kollade jag på klockan och räknade ut att från det jag ringde mina föräldrar och de hann komma hem till oss då de bor 200 meter från oss mitt i natten tills att hon var ute tog 1 timme och 5 minuter. Gissa om jag är orolig nu.
Kvinnorna i min släkt har det tyvärr väldigt lika vad gäller förlossningar och missfall, men även vad det gäller graviditeten i sig, och just där är det positivt, lätta graviditeter utan stora besvär.
Däremot vet jag att både mamma, mormor, moster och mins kvinnliga kusiner haft liknande problem med snabba förlossningar.
Jag kanske inte hade känt en så stor rädsla för att föda om jag inte varit med och upplevt det när min syster föddes, det var kalabalik hemma och mamma skrek och blödde, och pappa sprang runt som en yr höna och visste nog inte vad han skulle göra.
Jag har inte låst mig vid att jag "måste" ha snitt, men jag har oroat mig för förlossningen sen innan jag ens blev gravid, men jag hoppas att de tar min rädsla på allvar och inte försöker tvinga mig till något jag inte tror jag klarar av...
Jag är livrädd inför förlossningen. Hur mycket panik kommer jag ha när jag sitter här själv i lägenheten och börjar få värkar och ingen kan lugna mig. Det känns jätterörigt i mitt huvud. Massa oklarheter. Vem ska jag ha med till förlossningen osv.
Hej, jag och min sambo väntar vårt första barn och de är ju väldigt spännande och roligt! Är i vecka 14 , 13+0 och mina byxor har börjat strama och gör ont över magen. Är de normalt så här tidigt tänker jag ? Hoppas de är okej att jag hoppar in i tråden så här sent :) har RUL 27 november :)
Jag är ensamstående.
Han bor i USA. Jag önskar att han kunde och jag vill inget hellre än att han ska vara med även om vi har våra brak
Men han bryr sig fortfarande om mig och vill veta om bebisen men han har fullt upp och svårt att tajma in liksom.
Säkert hjärnspöken men nu känner jag mig verkligen inte alls gravid :( tycker till och med den bula jag haft när jag ligger ner är mindre, kan det vara så?
Jag vet att det inte går att förhindra om missfall skulle ske men jag vill ju gärna veta liksom.
Vill gärna känna nånting.