camillis86 skrev 2016-01-21 11:36:46 följande:
Hej tjejer!
hoppas allt är fint med er! måste få bolla lite tankar om det går bra.... Känner mig så jäkla nojig inför förlossningen, är fullständigt livrädd för att spricka å få bestående problem... (praktiserat på en avdelning med just denna typ av komplikationer efter grav, sfinker rupturer i olika svårighetsgrader mm under min utbildning) och känner mig sjukt orolig och har önskar snitt... Var på BB Sthlm i tisdags och träffade en fantastiskt trevlig överläkare som diskuterade för och nackdelar med vaginal förlossning vs snitt.... självklart vill dom att jag ska föda vaginalt men jag får panik av bara tanken och vet inte hur jag ska göra. Har iaf fått i hemläxa att skriva ner sådant som skulle kunna underlätta för mig om jag nu ändå skulle våga mig på en vaginal förlossning.....
Självklart vet jag att vag. förlossning är det bästa om allt går bra och önskar såklart att jag skulle våga men skulle aldrig förlåta mig själv om jag går sönder så pass mkt att jag får bestående skador, å andra sidan känner jag mig jättenervös för ett ev snitt också, med alla risker som finns att det kan bli svårare att skaffa ett till barn, placentaruptur och föreliggande moderkaka, usch å fy å blä! Jag vill ha ett tredje alternativ, typ ringa storken!!! :D nä men skämt åsido, hur resonerar ni? finns det någon mer här inne som har samma tankar å funderingar som jag har?
kram på er"
Jag är i samma sits som du, men har inte fått träffa läkare än. Har däremot varit hos Aurora och psykolog och försöker bearbeta min rädsla. Är rädd för att spricka och för att jag inte vet vad som kommer hända (har Asperger och jättesvårt för saker när ingen kan berätta vad som kommer hända) var dessutom närvarande när min syster föddes hemma (var då tre år) och det har nog bidragit rejält till att jag är så rädd. Min enda erfarenhet av barnafödande är när min syster föddes, och det gick allt annat än bra, som tur var överlevde både mamma och min syster, även om det var på håret.
Jag VILL verkligen känna att jag vågar föda vaginalt, jag vill ju helst att mitt barn kommet till världen så, men har svårt att se att jag kan komma dit mentalt