Snälla förklara för jag förstår inte!!!

Håller inte med riktigt.. Ja man är en familj och ja man ska respektera och vara vänligt inställd till barnet. Däremo ser jag inte att man har några skyldiheter att hämta på dagis, natta, torka rumpan eller skjutsa till fotbollsträningar. Barnet har ju redan en mamma och pappa. Visst kan man hjälpa till att avlasta sin partner om man känner för det men man har ingen skyldighet och det är inget han kan förvänta sig.

Barnet har redan en mamma och pappa. Att välja att bli del av familjen innebär inte att man tar på sig ett föräldraansvar. Jag kan rent av anse att det är moraliskt tveksamt att att göra det. Barnet har som sagt redan en mamma.

Förstår inte alla ditt resonemang om att man som extravuxen skulle ha ett ansvar att också vårda barnet.

Ditt exempel där du jämför med en förskollärare som valt ett yrke där hon får lön för att ta hand om barnets alla behov under arbetsdagen är så absurd att jag inte vet hur jag ska bemöta den..

Och du? Skulle du sitta och titta på när ett barn du inte var bonusförälder åt misshandlade en katt, höll på att drunkna, få stryk etc med hänvisning till att det inte var din bonus?

Med samma resonemang då?

Att mN hindrar ett barn, bonus eller främmande från att misshandla en katt eller drunkna har ju inget med just bonusskapet att göra utan är en moralisk skyldighet som medmänniska.

Vad kommer din frågeställning ifrån? Är du en bonusmamma som tagit på dig att bli extramamma till din bonus och vill höra hur bra och unik du är eller är du en biomamma som är sur över att exets nya kvinna slipper torka ditt barn i rumpan?

Givetvis inte. Har man tagit på sig ansvarer för att ta hand om barnet medans pappa är borta så har man också ansvar för att tillgodose barnets behov under den tiden. Annars får man tacka nej till att vara ensamt med barnet. Däremot anser jag inte att det är en skyldighet eller nåt som min partner kan förvänta sig av mig bara för att vi är ett par, att jag ska vara barnvakt.

Sen tror ju jag att det i praktiken är rätt svårt om man är känslomässigt normalfungerande att inte skapa känslomässiga band till barn man lever med en stor del av tiden, särskilt om de är små när man kommer in i bilden. När en sådan känslomässig bindning är

På plats så faller det sig ju säkert naturligt att man gör alla de saker som nämns i tråden. För att man vill och tycker mycket om barnet. Men som sagt att det skulle vara en förväntning eller en moralisk skyldighet bara för att man flyttat ihop kan jag absolut inte hålla med om. Jag skulle aldrig acceptera att en ny partner med barn hade såna förväntningar på mig och aldrig heller skulle jag förvänta mig nåt sådant.