Snälla förklara för jag förstår inte!!!

Anonym (Fattar ej) skrev 2015-07-31 18:25:12 följande:

Överallt läser jag om styvföräldrar som har svårt med sin relation till bonus. En sak som återkommer är "det är väl hans barn så varför ska jag hämta på förskola/fritids?". Seriöst?? Förklara för jag fattar inte??? Bor man med en man/kvinna som har barn sen innan och man VALT att LEVA ett liv tillsammans, under samma tak då är man en FAMILJ. Vad jag vet så hjälps man åt i en familj! Där finns inget "ditt och mitt" utan VÅRT. Jag förstår att man inte kan älska sin bonus som man älskar sina egna barn men du får väl för helsike RESPEKTERA bonusens existens och behandla hen som den familjemedlem som hen faktiskt är!!!
För gör du inte det så förstår jag verkligen varför du är skild från första början och kan lova att det nya förhållandet kommer inte hålla för att inte tala om den skadan du gör mot det stackars bonusbarnet som redan har det jobbigt! Skärp er!

Jag håller med. Lästa tråden om semester och bonusfamilj och lite andra såna trådar och blir matt och förskräckt och ledsen.

Jag har tre "bonusbarn", jag kallar de inte ens för bonus. De är mina barn. Kort och gott. Yngsta var 4 när jag och deras pappa blev ihop, äldsta var 6 och 7. Nu är de 11, 13 och 14. De har en lillasyster som är 6. Jag är inte biologisk pappa åt henne heller, men jag har varit med från dag 1, eller egentligen helt från början med graviditet och mvc-besök och hela köret. För mig är det s.j.ä.l.v.k.l.a.r.t att alla fyra är mina barn, att alla fyra har nattats och badats och skjutsats och hämtats och lämnats och hållit reda på mediciner och lagat favoritmat och tagit tempen och ätit glass och åkt till Kolmården och grälat om läxor och upp och ned och fram och tillbaka och ilska och trots och kramar och tårar och skratt och fest och fredagsmys och och och. Med mig, med barnens biologiska föräldrar.

Sen kanske någon kommer och säger att jag trängt mig på, att deras familj är deras familj och jag har inte där att göra och barnen vill inte ha mig där, de är bara tysta för att deras pappa inte ska bli ledsen, och barnen är inte mina att förstöra, och barn som inte lever i kärnfamiljer är olyckliga och barn som lever i regnbågsfamiljer är ännu olyckligare och de blir förstörda och homosexuella. Till de människorna vill jag bara säga: Har du frågat mina barn? Gör det, istället för att döma på förhand.

My Little Man skrev 2015-08-01 15:55:04 följande:

Nej det är inte det det handlar om.

Ingen säger att ni gör fel. Fint för er att det passar er att göra så. Att barnen är komfortabla med det. Att det känns naturligt.

Det det handlar om är att detta sätt inte passar alla. Men med vilken rätt kallar man människor som inte känner att detta är naturligt för dåliga styvförälder/extra vuxna el? Det kan bli bra på många olika sätt. Man MÅSTE inte välja den väg ni valt.

Sen är det viktigt att komma ihåg att alla människor har olika förutsättningar och att relationen mellan de vuxna ser olika ut (många ex har ingen jättegod relation och kommunikation) och det påverkar ofta hur relationen mellan ny vuxen och barn ser ut.

Jag har läst TS och bara TS, och jag vet att text tolkas olika av olika personer. Jag tolkar TS som att hon, precis som jag, reagerar mot styvföräldrar som önskar barnet/n försvunnet, som suckar och stönar när barnet är i närheten, som vägrar ta i barnet med tång och absolut inte kan tänka sig att "sitta barnvakt" i 20 minuter när andra föräldern åker till affären, som blir sur för att föräldern behöver ta hand om barnet ibland, som kort och gott inte kan respektera barnet barnets existens. Det är vad jag tror att TS handlar om. Och det är ett liv som är så långt ifrån mig och mina värderingar man bara kan komma. Som TS skriv: En familj. Där hjälps man åt. Sen kan det absolut vara olika grad av "hjälpas åt", och jag vet absolut att steget mellan att respektera barnet och föräldern och deras relation, och att ha det som vi har det är gigantiskt, och det är många steg emellan, men att bli ihop med någon som har ett eller flera barn är ett paketköp och man blir en familj och man kan inte låtsas som att barnen inte finns bara för att det är hans eller hennes barn.

Det MÅSTE finnas ett eller flera mellanting mellan att ignorera, klaga på allt ett barn gör/att barnet existerar och "tandborstning och rumpetorkning". Som sagt, som TS skrev, det minsta man kan göra är att respektera att barnet existerar och är en familjemedlem. DÄR har vi miniminivån. Annars kan man vara särbo eller kk eller något.

Jo, då, det finns gott om människor som säger att vi gör fel. Även här på FL, men kanske inte i just den här diskussionen.

Snälla förklara för jag förstår inte!!!

INNEHÅLL