Snälla förklara för jag förstår inte!!!

Lever med en man som har ett barn sedan innan. Jag är inte barnets mamma, försöker inte vara det och vill verkligen inte vara det. Varför förväntas att en partner till en förälder ska hålla på och leka förälder? Som folk säger har barnet (eventuellt) både en mamma och en pappa som har skapat barnet. Det är deras ansvar att det ska funka, funkar det inte för den ena föräldern i vardagen så bör kanske föräldern förändra sin situation. Dela upp barnets vistelse på ett annat sätt, gå ner i arbetstid, arbeta närmre hemmet eller dylikt. Varför ska "bonusföräldern" komma in som en barnvakt och vara någon form av avlastning? Och avsätta sin tid på att göra de biologiska föräldrarnas uppgifter? Det är deras ansvar som föräldrar, som sätter barnet till världen, att lösa det. Ingen annan. Blir så trött på folk som ska hålla på och utnyttja andra så de själva ska få mer tid. Varför skaffar folk barn om de inte kan ta hand om dem villkorslöst och göra uppoffringar? Skaffar jag någonsin barn så vet jag åtminstone hur jag inte vill vara, och skaffar jag barn så ger jag mig f-n på att ställa upp för barnet i alla lägen. De som håller på att lägga ansvar på "bonus" och säga att det är en skyldighet för bonus att ställa upp som om det vore ens egna barn, borde tänka om. De enda som har skyldigheter är modern och fadern (eller hur nu den biologiska familjen ser ut, men diskussionen verkar vara väldigt heteronormativ och jag talar också ur ett heteronormativt perspektiv då det är min referensram i det här fallet).

Kan nog stämma. Tror det beror mycket på varifrån man kommer sedan innan. Jag är yngre än min sambo och vi är på ganska olika platser i livet. Hade han valt en kvinna som är på samma plats som han är i livet, inklusive barn, hade det kanske varit en annorlunda inställning till alltihopa. Säkerligen konflikter, men som barnlös upplever jag att det krävs dendär  genomgående förståelsen om vad det innebär att vara förälder (i min sambos fall: ha en relation, gå igenom graviditet, barnet föds, spädbarnsår osv). Som kvinna utan barn upplever jag det som oerhört svårt att relatera till dedär moder/fader/förälder-känslorna där allt känns "självklart" och allt är fyllt med kärlek, liksom.

Jag vill, liksom den personen som du svarade till, bara trycka på det faktum att det inte finns något orättvist i det hela. Det enda som är orättvist är att den utan barn ska förväntas göra saker som personen valt bort/vill vänta med bara för att den personen som valde att skaffa barn inte kan engagera sig till 100% i sitt barn. Vad blir rättvist i att en barnlös ska ta hand om andra människors barn för att det är "oshysst" annars? Orättvist är att förvänta sig att ens partner ska ta hand om det barn som man skaffat med någon annan. Rättvist är att barnets föräldrar tar hand om barnet och inte slänger sig med uttryck som att någonting är rättvist eller inte rättvist, för att en annan person ska tvingas göra deras jobb. Känns som ett fruktansvärt utnyttjande av den barnlösa personen. Varför ska man tvingas ta hand om andras barn? Fattar inte. Skaffa barnvakt om det är så jobbigt, men en partner är en partner och har ingenting med det före detta kärleks/familjelivet och ska inte behöva ha det. De som försatte sig i den situationen att de skaffade barn och sedan separerade, eller hur det nu gick till, är de som är till 100% ansvariga för sin situation. Låt oss andra vara.