Vad tycker/tror ni? Umgängesbeslut
I beslutet står det att umgängesstödet och mamman ska hålla sig i bakgrunden. Mamman engagerade sig första gången och blev tillsagd av umgängesstödet. Det är hur som helst inte mammans uppgift att underhålla barnet på pappans umgänge. Det är inte mammans uppgift att lära pappan hur han är förälder. Pappan verkar ointresserad och meningen var att mamman inte skulle vara med mer än 3 gånger, men eftersom barnet och pappan inte knutit an på nåt sätt ville hon vara med fler gånger tills barnet är tryggt, vilket tingsrätten tillät. Är det ett konstigt upplägg?
Pappan skulle nog behöva mer stöttning i sin föräldraroll. Jag själv drabbades av en förlossningsdepression vilket gjorde mig till världens mest tafatta och obrydda mamma. Fick turligt nog jättemycket bra hjälp, avlastning, stöd och påputtning av min egen mamma. Skulle han behöva nåt liknande? Från kommunen familjestödsenhet kanske? Någon erfaren människa som handfast hjälper honom hur man bondar med barnet. Eller någon trygg äldre släkting till honom som kan följa med. Eller varför inte bara nåt syskon eller kompis eller vem som helst som kan ge honom lite trygghet i den jävligt skumma och uåpstyltade umgängesformen.
Eller kan ni allihop försöka vistas utomhus och göra saker? Enklare att få till en relation om man samtidigt altiverar sig. Cyklar, klättrar, tittar på blommor, går i affären och handlar mjölk, hänger på öppna förskolan, gungar, äter en glass. Ja, vad som helst som gör umgänget lite mer normalt.
Jag fick rätt mycket påputtning i början av min mamma. "Ja nu gråter hpn för att hon förmodligen är trött. Men kolla blöjan och erbjud tutten först bara för säkerhets skull." "Testa att lägg henne i vagnen och kör med den lite och kolla om hon kommer till ro." "Men titta vad fint du fick henne att sova!" Typ såna saker. Någon som vägleder och berämmer i ens föräldraskap. Sjukt viktigt när det blivit helt fel. Men det är nog viktigt att det är en person som man litar på.