• Anonym (nej)

    Vad tycker/tror ni? Umgängesbeslut

    Anonym (P) skrev 2015-08-05 01:22:02 följande:

    I beslutet står det att umgängesstödet och mamman ska hålla sig i bakgrunden. Mamman engagerade sig första gången och blev tillsagd av umgängesstödet. Det är hur som helst inte mammans uppgift att underhålla barnet på pappans umgänge. Det är inte mammans uppgift att lära pappan hur han är förälder. Pappan verkar ointresserad och meningen var att mamman inte skulle vara med mer än 3 gånger, men eftersom barnet och pappan inte knutit an på nåt sätt ville hon vara med fler gånger tills barnet är tryggt, vilket tingsrätten tillät. Är det ett konstigt upplägg?


    Nej, tycker tvärtom att tingsrätten är lyhörda för barnets behov.

    Pappan skulle nog behöva mer stöttning i sin föräldraroll. Jag själv drabbades av en förlossningsdepression vilket gjorde mig till världens mest tafatta och obrydda mamma. Fick turligt nog jättemycket bra hjälp, avlastning, stöd och påputtning av min egen mamma. Skulle han behöva nåt liknande? Från kommunen familjestödsenhet kanske? Någon erfaren människa som handfast hjälper honom hur man bondar med barnet. Eller någon trygg äldre släkting till honom som kan följa med. Eller varför inte bara nåt syskon eller kompis eller vem som helst som kan ge honom lite trygghet i den jävligt skumma och uåpstyltade umgängesformen.

    Eller kan ni allihop försöka vistas utomhus och göra saker? Enklare att få till en relation om man samtidigt altiverar sig. Cyklar, klättrar, tittar på blommor, går i affären och handlar mjölk, hänger på öppna förskolan, gungar, äter en glass. Ja, vad som helst som gör umgänget lite mer normalt.

    Jag fick rätt mycket påputtning i början av min mamma. "Ja nu gråter hpn för att hon förmodligen är trött. Men kolla blöjan och erbjud tutten först bara för säkerhets skull." "Testa att lägg henne i vagnen och kör med den lite och kolla om hon kommer till ro." "Men titta vad fint du fick henne att sova!" Typ såna saker. Någon som vägleder och berämmer i ens föräldraskap. Sjukt viktigt när det blivit helt fel. Men det är nog viktigt att det är en person som man litar på.
  • Anonym (nej)

    Det vore ju sjukt synd om umgänget kollapsade fullständigt på grund av de kassa omständigheterna.

    Oavsett vad du ts tycker om pappan och hans föräldraförmåga är det extremt viktigt att du förmedlar en positiv bild av pappan till barnet. Om du förmedlar att du är trygg med pappan så är sannolikheten större att barnet också känner sig tryggt hos pappan. "Jaa!! Nu ska vi åka iväg och träffa pappa!" Och så ler du stort. "Vad ska du och pappa göra idag då? Leka med klossar kanske? Ååh, det kan ju bli jääättekul. Pappa är jätteduktig och kan lära dig massor." Ja, såna saker.

  • Anonym (nej)

    Är pappan helt passiv och icke-responsiv?

    Har han någon diagnos? Behandling från psykiatrin?

    Pappan måste han engagera sig mer, antingen med påputtning eller av eget stöd. Annars blir ju umgänget ohållbart i längden.

    Det är faktiskt psykisk barnmisshandel att utsätta det för en vuxen med stenansikte som inte svarar på dess kontaktförsök. Hälsar pappan ens på barnet när de träffas?

    Läste ts en gång till och blev mer orolig.

  • Anonym (nej)
    Anonym (P) skrev 2015-08-05 11:27:51 följande:

    Jo precis, ett uppehåll i umgänget och sedan fortsätta på ett helt annat sätt. Det känns väldigt fyrkantigt. Men efter 10 gånger känns det självklart att barnet och pappan borde knutit an lite, men pappan är som en främling för barnet. Han verkar tycka att han ska komma på umgänget och titta på medans barnet leker och sedan åka hem. Frågan är om det blir någon skillnad om vi istället är i tex lekparken. Han verkar tycka att man ska göra så lite som möjligt, för han har kommit med kommentarer som "släpp h*n, h*n kan ju gå själv!" fast hon är jätteostadig och behöver en hjälpande hand. Umgängesstödet har även antecknat sådana saker. Mamman försöker även uppmuntra och ge utrymme för pappan, hon har även gått iväg men då har barnet gjort sig illa eller ramlat för att varken umgängesstödet eller pappan sett till barnet. Umgängesstödet är egentligen inget umgängesstöd, utan en annan person soc varit tvungna att ta till pga att de inte haft folk. Och soc har varit tydliga med att hon bara ska vara i bakgrunden.


    Pappan verkar ju faktiskt inte det minsta förmögen till att ta hand om ett barn. Det verkar ju inte falla naturligt för honom. Hela umgängesformen låter ju uppstyltad men det spelar ingen roll. Barnet behöver ju någon som klarar av att svara på dess kontaktförsök och skyddar och tröstar det. Rent spontant låter det som om han skulle behöva rätt mycket både känslomässigt och praktiskt stöd i att fungera som förälder.

    Den nuvarande umgängesformen fungerar åtminstone inte vad det verkar som. Om de inte uppnått någon som helst förbättrad relation på 10 gångers umgänge lär fler gånger under liknande omständigheter inte göra någon skillnad. Det enda man uppnår är att barnet stressas och inte mår bra. Och helt i onödan eftersom vinsten med umgänget är närmare noll.

    Jag skulle tycka att det behövs något annat och mer stöd för att fortsätta med ungänget över huvud taget.
Svar på tråden Vad tycker/tror ni? Umgängesbeslut