Vad anser ni spontant när ni läser det här?

Jag har rätt livlig fantasi och tänker tusen och en sak samtidigt.

Bla:

- är tråden seriös eller är det en sommartråd?

- hon har växt upp i en sekt eller i en familj där sex inte var något man talade om.

- hon är till sin natur inte särskilt sexuell och/eller nyfiken utan ser sex som något man gör i ett förhållande och 'ställer upp'.

- hon kanske bara njuter i missionären och ser därför ingen anledning att prova något annat.

- hon kanske känner sig förnedrad och/eller utsatt i doggystyle.

- hon kan ha fobi för kladd.

- hon kanske inte gillar att ha oralsex helt enkelt eller så har hon testat med dig och du luktade inte fräscht den gången så hon vill inte testa igen. (Och vill inget säga för att inte såra dig)

- raka underlivet ser jag inga konstigheter i att hon inte har gjort, en vuxen kvinna har hår på div ställen och det finns ingen anledning att raka bort det om man inte vill.

Då är hon troligen asexuell eller näst intill. Eller så finns ett trauma bakom. Vad säger hon själv om saken?

Ok då är hon inte villig att ens tänka på att åtminstone prata om ert sexliv med vare sig varandra eller en tredje part.

Älskar hon dig? Eller är det bekvämt och tryggt att leva med dig så hon gör det därför?
Ang att skaffa dig en hora, inte så trevligt sagt men jag kan förstå känslan bakom uttalandet. Ingen tycker väl om att känna sig otillräcklig.
Är det annars något som hon skulle acceptera? Att du hade en älskarinna? Är det något du kan tänka dig?

Du har ju inte så många val i nuläget.
*Acceptera att hon är som hon är och nöja dig med det.
*Skaffa en älskarinna med hennes tillåtelse (inte utan, det blir bara pannkaka och är fruktansvärt elakt).
*Bryta upp och hitta någon att leva med som är mer kompatibel med dig även i sexlivet.

Jo då, jag kan mycket väl tänka mig vad du skulle få utstå om du frågar om en älskarinna. Men jag ville ändå nämna det som ett ex utifall hon nu skulle kunna diskutera om ert sexliv vilket hon alltså inte vill/kan. (Vilket jag trodde hon inte ville/kunde)

Hon skuldbelägger alltså dig för ett problem som ni har i ert förhållande, inte sunt men mycket vanligt. Jag kan förstå hennes tänk: Hon är sån, hon vill inte ändra sig för hon är nöjd och har inget problem med det hela så om du inte tycker att hon duger så går hon i försvar för hon känner sig påhoppad.

Just sex är ju så svårt också. Min man hade för vana att alltid ställa av sig skorna precis innanför dörren, jag bad honom sluta för jag snubblade alltid på dem och han slutade. Det var ingen större uppoffring, det krävde inte särskilt mycket av honom.
Men sex...  Om man gillar olika där är det alltid någon som får 'offra' sig och oftast den som vill mer/annat än den andre. Sex är ju något man ska njuta av på frivillig basis så om hon tvingar sig till oralsex, skulle du njuta då?

Det är helt enkelt ett val du måste göra här. Ett svårt val dock. Antingen accepterar du som sagt henne som hon är och därmed får du också sluta ta upp ämnet till diskussion eller så får du göra slut. Ni kommer inte vidare som det är, hon som inte vill har alltid förtur före dig som vill.

Läste resten av det du har skrivit som svar till andra.

Som jag förstår det så vill du känna att hon längtar efter din närhet, din beröring och efter att ni ska ha sex. Det kommer inte att hända, det har du ju själv förstått efter alla år.
Men har ni annan närhet? Utan sex, bara att ni ligger och håller om varandra och kramas?

Det där med att det blir normalt till slut, för att ens gränser för det normala skjuts en liten bit i taget åt sidan är samma 'fenomen' som gör att en person stannar i ett misshandelsförhållande. (Din sambo håller faktiskt på med verbal misshandel också, läs mer här: www.varningstecken.n.nu/verbal-misshandel förvisso vänder den sig till kvinnor, men just kapitlet om verbal misshandel tycker iaf jag kan användas oavsett vem som misshandlar)

Som jag ser det kommer ni inte vidare. Om hon hånar dig och säger att du är en usel person som vill lämna henne pga det, vägra ta det. Ta några av tipsen från länken och svara med det. Du kan också, om du vill, replikera att hon ju inte verkar älska dig eftersom hon inte ens vill diskutera en sak som för dig är ett stort problem. Med det inte sagt att hon måste ändra sig, men att diskutera och lyssna på varandra kan och bör man göra ändå. (Inte i all evighet så klart, men båda måste få känna att de har fått sitt sagt, och att de blivit lyssnade på, sen får man lägga ner och välja hur man ska agera utefter vilket resultat diskussionen gett)

Tack

Nu har jag läst resten vad du har skrivit TS och skriver några råd.

Att du måste lämna har du nog förhoppningsvis insett.

Ställ dig i bostadskö genast, på alla ställen du kan tänka dig, meddela också att du har barn och ska skiljas, ibland får man förtur då. Kolla närliggande orter också.

Den som ska ha barnen mest är den som oftast får behålla lgh oavsett vem som står på kontraktet och oavsett vilket så kan ingen av er kasta ut den andre. 3 mån uppsägningstid har man rätt till och det bör ske skriftligt.
Blir det problem kan man vända sig till kronofogden för hjälp, men det tar tid.

Ett alternativ då är att försöka byta lgh med någon (om man är den som står på kontraktet) och då inte låta den andre flytta med. Men detta är ju i extremfall att man får ta till såna metoder.

Ang barnen, försök ha dem varannan v minst iaf.

Om ni inte kommer överens om var barnen ska vara skrivna så kommer de att skrivas hos den de antingen har sin huvudsakliga dygnsvila hos eller hos den som bor närmast förskola/skola. Det är endast den som de står skrivna hos som får hem läkarbesökskallelser osv men skolinformation har man rätt att kräva att få till båda.
Behöver man bostadsbidrag så spelar det också in var de är skrivna.

Om hon sms:ar massor så meddela skriftligt att du enkom vill prata om barnen med henne, inget annat och att du inte kommer att svara om hon skriver om annat. Kan ni inte tala i tfn utan att du måste lägga på hela tiden för att hon drar upp sånt som inte har med barnen att göra så meddela skriftligt att du from nu enkom svara på sms rörande barnen, inte på tfnsamtal. Så länge du håller det kan du ha det som bevis om du behöver, men börjar du prata med henne anses det hävt så att säga.

Försök att bortse från elakheterna, de handlar inte om dig, de handlar om henne. Försök låta bli att svara, för svarar du får hon bränsle till att fortsätta. Blir det för jävligt, skaffa nytt nr och ha kvar det gamla som du bara startar då och då för att läsa om det inkommit något viktigt om barnen.

Hämtning/lämning sker lämpligast via skola/dagis om ni inte kan ses utan att det blir trassel.

Se till att spara allt skriftligt om du skulle behöva och du kan även spela in samtal om så behövs. Det är lagligt att göra men godkänns inte alltid som bevis har jag hört.

Kontakta skolans kurator eller bup om du märker att barnen mår dåligt.

Tänk inte att du ska vara snäll utan sätt hårt mot hårt från början, vägra vara hennes slagpåse, vägra låta henne använda barnen som vapen för att du inte vill låta dem hamna i kläm, anmäl, ring soc på en gång om hon förvägrar dig umgänge. Jag hoppas innerligt att ni har gemensam vårdnad.

Se till att få ett umgängesschema skriftligt, ha med så mycket som möjligt, vem som hämtar och lämnar, när det ska ske och var. Hur ska ni dela upp loven? Helst också vem som betalar vad för barnen, ju mer man har med desto mindre tjafs. Om det fungerar bra sen kan man alltid ändra och ha lite mer löst.

Ja, det tycker jag med, men det är inte säkert att det blir så. Hur hon är som mamma framkommer ju inte alls här, hon kan vara en bra mamma även om hon är en urusel fru.
Att hon inte vill ha sex med pappan är ju inget barnen (hoppas jag) vet om.

Jo, men det beskriver inte hur hon är som mamma ändå. Det finns nog många fler än man tror som skickar så många sms när de är 'försmådda' och ser den framtid de tänkt sig försvinna.