nonsens skrev 2015-08-03 12:46:36 följande:
Jag skulle säga att man vänjer sig. Tyckte också att det kändes läskigt först med ett barn i min kropp, tycker fortfarande om jag verkligen tänker på det och jag är i vecka 30. Men tänk på att de första månaderna varken växer magen speciellt eller sparkar känns, då hinner man vänja sig vid bara tanken att det växer någon där inne, som från början föresten mest är en grodd som inte rör sig. Sedan kommer magen långsamt växa så det blir ingen stor chock.
Första gången jag kände barnet var det bara som ett litet bubblande som jag kände inte kom från mig i magen. Jag blev då faktiskt ganska förskräckt och fick obehagskänsla. Men eftersom detta fortsatte varje dag så vande man sig och lärde sig att tycka om det. Man måste tänka att detta verkligen är helt naturligt, men man behöver ändå inte känna press på att man ska älska allt med att vara gravid.
Åh vad skönt att höra! Härligt att skräck känslan försvann relativt snabbt då :) Nej precis, jag förväntar inte heller att man ska älska allt med det, jag är bara orolig för att bli livrädd för graviditeten och sen inte riktigt kunna "fly" från det...
Pga av min rädsla har jag dagar då jag ser jätte mycket fram emot det och läser på om allt på internet, sen får jag dagar då hela jag bara säger NEJ! (oftast efter jag sett gravida eller nyfödda barn och tänker på hur den legat i magen). Tror jag skrämmer upp mig själv väldigt mycket genom att överanalysera det hela.
