Inlägg från: nonsens |Visa alla inlägg
  • nonsens

    Rädsla för graviditet?

    Jag skulle säga att man vänjer sig. Tyckte också att det kändes läskigt först med ett barn i min kropp, tycker fortfarande om jag verkligen tänker på det och jag är i vecka 30. Men tänk på att de första månaderna varken växer magen speciellt eller sparkar känns, då hinner man vänja sig vid bara tanken att det växer någon där inne, som från början föresten mest är en grodd som inte rör sig. Sedan kommer magen långsamt växa så det blir ingen stor chock.

    Första gången jag kände barnet var det bara som ett litet bubblande som jag kände inte kom från mig i magen. Jag blev då faktiskt ganska förskräckt och fick obehagskänsla. Men eftersom detta fortsatte varje dag så vande man sig och lärde sig att tycka om det. Man måste tänka att detta verkligen är helt naturligt, men man behöver ändå inte känna press på att man ska älska allt med att vara gravid.

  • nonsens
    mea08 skrev 2015-08-03 13:03:48 följande:

    Åh vad skönt att höra! Härligt att skräck känslan försvann relativt snabbt då :) Nej precis, jag förväntar inte heller att man ska älska allt med det, jag är bara orolig för att bli livrädd för graviditeten och sen inte riktigt kunna "fly" från det... 

    Pga av min rädsla har jag dagar då jag ser jätte mycket fram emot det och läser på om allt på internet, sen får jag dagar då hela jag bara säger NEJ! (oftast efter jag sett gravida eller nyfödda barn och tänker på hur den legat i magen). Tror jag skrämmer upp mig själv väldigt mycket genom att överanalysera det hela.


    När man väl är gravid tycker jag inte man tänker så mycket på att det verkligen är ett barn som ligger där i magen. Det är inget jag riktigt tycker att man kan sätta sig in i, det hela blir faktiskt lite overkligt . Man känner rörelserna och vet att det är ens barn men det är svårt att VERKLIGEN förstå att det är ett barn där inne. Det hela blir ju lite abstrakt, man vet men kan inte förstå. Sen eftersom att det hela sker successivt att man känner barnet mer och mer gör lite att det mer blir en del av en själv, det känns inte som att det är en alien som plötsligt tagit över ens kropp.
  • nonsens
    Anonym (Inte säkert) skrev 2015-08-04 12:24:36 följande:

    Fast för vissa känns det faktiskt precis så. Som om en alien plötsligt tagit över ens kropp. Det kan vara en fruktansvärd känsla och sorg för en människa med hög integritet att känna att ens kropp inte längre är enbart ens egen. Att andra tycker sig ha rätt till den, att kommentera den, att behöva diskutera den med människor man aldrig träffat innan, som på Mvc och på förlossning.


    Jag tänkte rent fysisk att jag inte tycker att det känns så, just hur den lever i magen. Det andra kan jag också förstå, att man känner mindre frihet tex.att allt man stoppar i sig eller gör med son kropp påverkar en annan.
Svar på tråden Rädsla för graviditet?