Någon som just fått mf och ska försöka igen?

Beklagar ditt missfall! Fick konstaterat ma förra torsdagen då jag var i v 10 men fostret hade dött någon gång i v.5. I lördags började jag blöda och idag hoppas jag att allt kom ut. Vill gärna kunna gå vidare nu och kunna fokusera på något annat så jag följs gärna åt. 

Är det din första graviditet eller har du barn sedan tidigare?

Hej!
Vad tråkigt att höra. Jobbigt när man gått så länge :( Anade du att något var fel? Jag hade på känn att graviditeten avstannat och två dagar senare började jag blöda.

Jag har en son som snart är 17 mån. Är fortfarande föräldrarledig tills han börjar förskola siste aug. Har du barn? Detta var vårt första försök till ett syskon och det var även mitt första mf. Har du fått ma/mf tidigare? 

Jag fick en liten blodig flytning och mitt illamående försvann då för en dag. Jag blev så orolig att jag bokade ett ul privat. Hade dock inte väntat mig att fostret skulle ha varit dött så länge. Var en chock att se det på ul.

Jag har inga barn sedan tidigare. Det här var första gången jag var gravid. Så nu är jag orolig att det ska hända igen och att jag kanske inte kan få barn.

Men fy vilken hemsk upplevelse! Kan verkligen förstå din rädsla, känner likadant även om jag redan har ett barn. Är rädd att något har "förstörts" efter min förra graviditet. När jag var gravid så visade det sig att jag hade ofarliga muskelknutor på livmodern. Vanligtvis försvinner de av sig själv efter graviditeten men det är inget man kollar. Jag tänker boka tid hos en privat gynekolog så att de kan kolla att allt ser bra ut i livmodern. Då kan man vara trygg med det i alla fall.

Jag fyllde nyss 38 år så riskerna ökar ju, likaså min stress över att få barn. Hur gammal är du?

Vet att det är en klen tröst, för rädslan finns där ändå, men ett mf betyder inte att man inte kan få barn. Ska du gå på någon efterkontroll?

Sannolikheten måste väl vara liten att något har blivit "förstört" efter din graviditet. Men jag kan förstå oron. Låter som en god idé att boka en tid hos gynekolog så att du kan få svar på dina funderingar. 

Jag gjorde ul på en privat mottagning så jag fick en läkartid direkt där för uppföljning på måndag nästa vecka. (om man vid ul misstänker att fostret har dött måste det bekräftas av ytterligare en person innan man kan göra någon åtgärd). Känns skönt att ha det läkarbesöket. Hade tydligen en cysta på min ena äggstock så det skulle stilla oron lite om en läkare gjorde en koll också. 

Det är väl svårare att bli gravid vid 38 men folk har ju blivit gravida efter 40 så det ska väl inte vara omöjligt. 
Jag är "bara" 30 men känner mig stressad över att få barn ändå. Om jag nu skulle ha svårt att få barn och behöver göra undersökningar m.m. så går ju åren. 

Hej Ika J,
jag ville bara säga att jag också känner igen mig i oron över att det ska hända igen eller att jag kanske inte kan få barn. Även jag förlorade nyss min första graviditet i ett MA. Utvecklingen hade stannat så tidigt att bara en tom hinnsäck gick att se på ultraljudet där det upptäcktes. Har nu svårt att ens föreställa mig att jag skulle kunna få barn, eftersom jag inte litar på kroppen längre. Är helt utmattad både fysiskt och psykiskt. Känns som om den här erfarenheten gjorde mig 20 år äldre i ett svep..

Så jäkla ondskefullt att vi måste vara med om detta. Fy fan. Är så arg och förtvivlad. Styrkekramar till er andra tjejer, hoppas att ni hittar vägar att hantera detta bättre än vad jag gör.

Ja jag förstår verkligen det där med att känna sig fysiskt och psykiskt utmattad. Jag mådde verkligen skit direkt efter att jag fick veta att det var ett ma, hade panik och ville bara att fostret skulle komma ut på en gång. Sen har jag haft sådan jävulsk smärta i flera dagar så då har jag inte kunnat känna efter hur jag mår psykiskt, på ett sätt skönt. 
Nu känner jag mig bara så fruktansvärt trött och tom. Vågade inte vara glad under tiden jag var gravid. Tänkte att det var för bra för att vara sant att bli gravid på första försöket, jag har alltid sådan otur med allt. Men några timmar innan jag fick min första bruna flytning så hade börjat tänka att det kanske skulle gå vägen ändå och var till bibblan och lånade böcker om graviditet/barn. Nu får jag försöka pallra mig till bibblan och lämna tillbaka böckerna. 

Känns som om alla andra i min omgivning lyckas bli gravida snabbt och sen är det inga problem för dem. 

Hur länge sedan är det du gick igenom ditt ma? Är rädd att jag inte heller ska hitta någon bra väg att hantera detta på. Har generaliserat ångestsyndrom i bagaget så det gör det inte lättare. 

Stor kram till dig!

Åh beklagar (anonym mf v13). Visst känns det så fruktansvärt orättvist. Tycker du beskriver det bra med att man inte längre våga lita på kroppen. Det är en jobbig känsla. Jag hoppas att du har en partner eller andra nära som kan hjälpa dig genom detta. Häng gärna kvar här och dela oro, rädslor och förhoppningsvis glädje längre fram. 

Ika - Helt logiskt vet jag att sannolikheten för att något gått ¨sönder¨ är minimal men hjärnan spökar för fullt. Varför är det lättare att leta fel på sin egen kropp än att acceptera att det kanske var fel på fostret och kroppen gjorde exakt det den ska göra. Skönt att du har efterkontroll, jag hoppas du får något lugnande besked. Känner du att du vill börja försöka igen så fort det går?

Ika - jag har också generaliserad ångest. Suck..

Å ena sidan vill jag bli gravid igen på en gång, helst igår. Men jag känner inte alls någon lust över att ha koll på äl och "vara tvungen" att ha sex varannan dag m.m
Jag blev gravid på första försöket, vi försökte knappt ens. Jag har ätit minipiller i flera år och har ingen aning om hur mina cykler ser ut eller när jag har äl. Men jag gissar att vi kommer att försöka igen så snart det är möjligt.