Är jag för hård?

Hej!

För ca två år sedan blev jag bonusmamma till två pojkar.Yngsta pojken är idag 4 år och familjesituationen ser bra ut. Inga känsliga områden, vi kan umgås allihopa osv.

Men! Problemet är att jag tycker det daltas något så FRUKTANSVÄRT med denna fyraåring. Han har blöja, sover middag, åker vagn, blir buren osv osv. Som om han vore typ ett år! Jag tycker att när man är fyra så är man inte så liten längre utan ett barn som kan klara mycket själv. Tex klä på sig och gå själv. Inget är fel på pojken, han är som vilken annan unge som helst. Bara väldigt "mesig" om man får använda ett sådant uttryck. Gnäller för ALLT. Jag tycker det är oerhört viktigt att främja barns "Jag klarar det här-självkänsla" och motiverar alltid till att han ska prova själv först och att det inte gör något om det blir fel. Jag försöker vara konsekvent och även tala om för honom att han faktiskt är en stor kille nu och ingen bebis.

Ändå känns det som att jag är den enda vuxna i närheten som upplever att det här verkligen är ett problem. Storebror var/är också sen med det mesta. Självklart är alla barn olika men jag tror på att man måste våga kräva lite mer av barnen för att få dom att inse att dom klarar saker själv!

Men sen är jag ju faktiskt "bara" en bonusmamma och tycker det är lite jobbigt att vara den som typ ställer högst krav på barnen. Även om "kraven" inte är så höga enligt mig, utan typ då klä på sig, plocka undan och tvätta sina händer själv....

Jag vet inte, är jag för hård?? Har ni några tips på hur man kan få en fyraåring som blivit daltad med sen födseln att inse att han börjar bli stor?

Hoppas ni inte dömer mig för detta. Vill bara att allt ska kännas bättre.