Invandring kan aldrig utrota fattigdom

Såsom utvecklingen ser ut, så kommer vi aldrig någonsin mer komma ifrån detta med flyktingar. Av de olika sorters flyktingar som idag finns, så kommer vi snart också att få uppleva begreppet "miljöflyktingar" dvs. folk som är tvingade att fly och flytta på grund av att deras hemtrakter av olika skäl blivit så miljöförstörda. Dels då kanske av dem själva, men också kanske av att vädret gjort så att det inte går att vara kvar. Tro mig, för vi är i själva redan där, även om inte begreppet miljöflyktingar används så mycket än.

Vi står helt klart inför prövningar som vi förmodligen aldrig sett förr i historien. En fråga jag funderat på. Har det någonsin funnits ett sådant mångkulturellt rike, imperium, nation mm, mm med de idéer och tankar som vi rent av måste försöka upprätta och leva efter idag? För hur gärna vi än vill och önskar, så kommer trycket utifrån definitivt inte att minska. Ja det må vara allas önskan om att alla idag på vår jord kunde leva utan krig och bekymmer mm. Men den tiden är oåterkalleligt förbi. Nej den kommer aldrig att komma tillbaka. Däremot kommer vi få uppleva vad man tidigare i historien försökt lösa. Men till den stora skillnaden. Att vi mer än någonsin idag bara måste försöka hitta lösningar på dem. Ja om man nu som människa ser det såsom ett problem vill säga. För det måste börja genom en själv. Frågan är dock då. Kan vi verkligen kräva något av oss idag som man aldrig tidigare har lyckats med. Är vi verkligen idag så överlägsna allt och alla tidigare i historien? Men vad händer om vi nu inte gör något osv? Vad finns det för andra alternativ osv?

"Det du vill någon ska göra för dig, ska du också göra för andra" är en bra tanke och någonting att börja med tycker jag. Där jag å andra sidan inte är alls säker att den jag nu hjälper tänker samma sak! Men vad är alternativet?

Jag skulle aldrig skrivit som jag gjorde utan att jag hade just detta i baktankarna. Frågan måste således bli, vad är det idag som får expertis, ledande politiker, osv, osv att tro att vi människor just idag ska klara av detta bättre än vad man gjort tidigare i historien? Är det må hända en väl dold Gudstro att vår herre helt plötsligt ska komma till undsättning?
Tyvärr är inte ens dessa tankar speciellt nya. Nej innan varje samhälleligt kollaps, så är det just sådana här tankar som vunnit mark. Så har det alltid varit och så kommer det förmodligen alltid att fortsätta.
Jag vill förvisso också tro och hoppas på människan. Men jag tycker det många gånger räcker med att verkligen vilja se allt för att börja tvivla idag. Ja man kan forska i rasism mm hur mycket man vill. Men att förändra människan i grund och botten så mycket som behövs tror jag aldrig går. Som fog för det så kan jag bara hänvisa hur världen i stort ser ut.

Jag måste som så många andra idag tro på solidaritet och medmänsklighet för att åtminstone kunna se ett uns hopp. Men samtidigt som denna kamp förs inom mig så finns det en obehaglig tanke hos mig. 

Är inte det en form av "rasism" att tro att vårt samhälle och vi själva är så pass överlägsna så att man kan hjälpa alla andra? Det är ju just det vi här i väst, just nu bombarderas med att tro. Inte minst då här i Sverige.

Men vad är det som egentligen säger att vi här i väst idag ska klara av det man misslyckats med flera gånger förr i historien? Ja det räcker ju t ex bara till att se hur det är i USA för att se att den goda tanken inte är så självklar.

Inte ens här i Sverige funkar det. Nej ta t ex ett sådant ex. som hur man bodde förr. Ja jag mins för egen del vilka yrken mina klasskamraters föräldrar hade. Det var högutbildade, lågutbildade om vartannat i samma bostadsområde då.

Detta var förvisso på sjuttiotalet i en typiskt betongförort till storstan. Men så hände det något som tvärtemot hur många pratar i själva verket istället segregerade folk allt mer. En utveckling man tyvärr kan se överallt idag.

Vad är det t ex som säger det att lika barn leka bäst? Finns det någon grund för detta uttrycket eller bygger det mer på en ideologi. Måste det vara så? Vad är det för faktorer hos oss som i så fall påverkar oss så att det bli på detta sättet?

Hur solidarisk man än är, så är det väll mest självklart att försöka hjälpa ens nära och kära först t ex familjemedlem innan en främling först? Eller? 

Nej jag anser tanken om t ex ens egen överlägsenhet jämt emot andra är det som först och främst räknas som rasistiskt! Och det oavsett vad det än gäller. Det skulle sålunda därmed också kunna gälla detta med att bistå och hjälpa andra t ex som de kristna missionärerna en gång tyckte om sig själva och till viss det förmodligen fortfarande tror och tycker.

Tja det skulle t ex kunna vara att man bara tror att man är snäppet bättre som människa osv bara för att man kan ge hjälp. Ett ex skulle ju kunna vara som då när man t ex ger kollekt i kyrkan dvs. den som kan bidra med mest får alltid en liten mental kick typ en gloria ovan sig. Det finns nog otaliga kombinationer i hur det skulle kunna gå till. I äldre tider var det ju t ex vanligt att man kunde köpa sig fri ifrån synd. Jag menar bestämt att det mentala arvet från förr blir vi inte av med så lätt. Den lilla fisförnäma adelsmannen eller borgarpackan mm, mm finns där någonstans likt förbannat och bara väntar att få visa sitt fula överlägsna nylle. Kanske då inte för att någon har en annan hudfärg. Nej det är då mer vanligt att ens personliga överlägsenhet visar sig på annat sätt, men jag då tycker är minst lika nedslående som de folk gnäller om här så mycket idag. Rasism kommer alltid att finnas. Frågan är bara hur vi bäst kan tygla tankar som leder dit hän.

Jag vill ursäkta mitt tidigare svar litegrann. Känslorna tar tyvärr överhanden ibland. Jag hävdar dock fortfarande att även detta med att ge hjälp många gånger görs i mer eller mindre förakt ibland. Och det tyvärr mycket mer än vad de flesta vågar erkänna. 

De roligaste skämten är ofta då man känner igen sig själv, så varför skulle inte detta även kunna gälla det motsatta. Jag vill därmed säga att inte heller jag är perfekt såhär om du nu trodde det. Och det var väll egentligen också lite det jag ville peka på med mitt inlägg, nämligen att kunna vara mer ödmjuk och sann emot sig själv där jag försöker lära mig kämpa och tygla mina egna fördomar.

Att kunna erkänna att man inte är helt ofelbar och detta då även såhär t ex det är ganska lätt att se på folk även om man nu innerst inne vill det. Som ex kan jag ta vad jag läste för en tid sedan (ang. hur känsliga vi faktiskt alla är som människor) om vi nu bara kan erkänna det) En utvilad har konstigt nog mindre fördomar. Hur många är det t ex inte idag som känner sig stressade och o-utvilade mm. Åter igen, så är jag inte perfekt då det gäller detta. Den som påstår den är det, kan lika gärna vara den som är den mest fördomsfullaste. Hur svårt kan det t ex inte vara att lära känna någon eller något som man är ovan vid. En utmaning för alla, men av olika storlek, eftersom vi ju alla är olika även såhär. Bara detta kan vara svårt att erkänna för en del.
http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/sa-blir-vi-kvitt-dolda-fordomar--i-somnen/

(Blir i min iver ibland tyvärr lite ordblind.)

Att kunna erkänna att man inte är helt ofelbar och detta då även såhär t ex det är ganska lätt att se ned på folk även om man nu innerst inne inte vill det. Som ex kan jag ta vad jag läste för en tid sedan (ang. hur känsliga vi faktiskt alla är som människor) om vi nu bara kan erkänna det) En utvilad har konstigt nog mindre fördomar. Hur många är det t ex inte idag som känner sig stressade och o-utvilade mm. Åter igen, så är jag inte perfekt då det gäller detta. Den som påstår den är det, kan lika gärna vara den som är den mest fördomsfullaste. Hur svårt kan det t ex inte vara att lära känna någon eller något som man är ovan vid. En utmaning för alla, men av olika storlek, eftersom vi ju alla är olika även såhär. Bara detta kan vara svårt att erkänna för en del.
http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/sa-blir-vi-kvitt-dolda-fordomar--i-somnen/

Om jag är speciellt framgångsrik vet jag inte. Nej men jag försöker i alla fall tänka mig för. För jag hade inte skrivit som jag gjorde ifrån början om det inte vore som så att jag tror att människan är ganska fördomsfull av sin natur. Ja på så sätt är hon ganska primitiv fortfarande där hon allt för lätt bildar sig en uppfattning som hon därefter kan ha mycket svårt att ändra på. Att vara medveten om sådana här saker t ex att man kan ha fel, gör ju i alla fall en inte mindre ödmjuk än om man hela tiden går omkring och tror att man har rätt i alla lägen.