Sorg över misslyckande

Nej, alla föder inte barn över 3,5 kg. Min första vägde 2890 g på bf-4. Hon fick en nyckelbensfraktur av den snabba förlossningen som upptäcktes först efter 2 dygn på läkarkontrollen. Inte konstigt att hon fortfarande skriker 5 minuter efter förlossningen. Jag kan säga att jag hade jättedåligt samvete för att ha skadat mitt barn, trots att jag inte kunde gjort något annorlunda. Det tryckte på väldigt bakåt och jag blev ombedd att inte krysta och fattade verkligen nada.

De fick tvinga henne att amma då hon bara ville sova på bb och det var typ på nåder vi fick åka hem innan 72 timmar då hon tog bröstet dåligt trots amningsnapp, troligen p g a kort tungband. Förlossningen var väl inte helt normal heller då jag öppnades från 5 cm till ute på 3 timmar, så den förlossningen var intensiv och behövde också bearbetas efteråt. Första året bestod av sömnbrist så jag var som en zombie då jag fick vakna och amma med 1-3 timmars mellanrum.

Den andra förlossningen var jag glad att vi hann in med ca 9 minuter på salen. Hon vägde nästan kilot mer än syrran, men min viktuppgång var ca hälften. Nu väntar vi med spänning på nästa förlossning om drygt 2 månader. Jag har gått upp ännu mindre den här gången, så det blir intressant att se vad bebis väger den här gången. Jag hoppas jag hinner in och får lite lustgas den här gången också. VI har blivit tillsagda att åka in på första värken, men hur enkelt är det med 2 barn, då förlossningarna brukar dra igång nattetid. Man vill ju inte få klippkort på förlossningen heller.

Så visst har du drabbas extremt, men alla har vi våra upplevelser att bearbeta. Sedan kan du se att du kommer gå stärkt ur allt detta på sikt, när värsta amningsdimman har lagt sig. Så försök var stolt över dig själv då du och barnen har klarat så mycket.