Konflikterande känslor för före detta flickvän och nära vän. Ska jag ta ett steg tillbaka?
Hej.
Jag och min före detta flickvän (vi kan kalla henne F) var tillsammans i två år och i ärlighetens namn var det väl inte superbra mellan oss, i alla fall inte i slutet; jag är mer sexuell än vad hon var och det gjorde att det blev lite slitningar mellan oss. Det sista året hade vi inte sex i princip alls, och det frustrerade mig bortom alla gränser. Dock hade vi det bra i övrigt enligt mig och jag älskade verkligen den flickan mer än jag någonsin trodde var möjligt. Ingen av oss hade haft speciellt många förhållanden bakom oss, men jag hade något fler (katastrofala) bakom mig. Jag har däremot aldrig haft problem med tjejer; under nästan fem år som singel så var jag knappast svältfödd när det kom till sex. Jag saknade dock "någonting" och när jag träffade exet visste jag precis vad det var - äkta kärlek. Jag planerade att föreslå förlovning på vår andra årsdag, men hon hade andra planer.
Det tog slut bara någon vecka innan våran tvåårsdag. Hon hävdade bestämt att det inte fanns någon annan och att hon egentligen älskade mig men att det inte skulle fungera. Jag hade dock mina misstankar och snokade (jag vet att det är fel) igenom hennes Facebook och såg att hon nämnde en kille i Stockholm som hon var intresserad av för denna vän och såg även att hon sökte lägenhet på närmare ort till "hennes pojkvän". Jag försökte konfrontera henne med detta vilket gjorde att det blev enorma bråk, eftersom hon fortfarande hävdade att det inte fanns någon annan.
Såg att hon även ställde en fråga här på FL om hon kunde vara gravid för hon precis hade haft oskyddat för första gången med sin nya kille. Konfronterade henne igen och hon vevade ihop en historia, först att det inte var hon, någon måste ha hackat hennes e-mail och registrerat sig på FL och ställt frågan i hennes namn, sedan att det bara var att hon försökte göra mig svartsjuk och att hon hade varit med en gemensam vän den aktuella lördagen. Detta trots att jag visste att det var en lögn, för den gemensamma vännen var hos en kille i en annan stad den dagen. Insåg att hon och den här killen blivit tillsammans innan det ens var slut mellan mig och F, vilket skapade ett svart hål av svartsjuka i mitt hjärta.
Upptäckte även att hon skrev till en av sina kompisar att hon tyckte det var så jobbigt att jag fortfarande ville umgås hela tiden och så vidare, så efter ett antal veckor insåg jag sakteligen att jag måste försöka gå vidare och att jag betedde mig som en idiot. Började så smått prata med en tidigare bekant som jag "visste" var intresserad av mig. Efter en kort tid slog det gnistor och jag och den nya tjejen blev tillsammans, men av olika skäl fungerade det inte jättebra (att hon var tio år yngre var i mångt och mycket en stor orsak). Även F träffade under denna period en ny kille och blev tillsammans med honom.
Rätt var det var så började F skriva och ringa mig mest hela tiden och var jätteledsen för att jag inte brydde mig, att våran vänskap inte betydde någonting för mig och så vidare. Det blev bråk mellan F och den nya tjejen och jag försökte att behålla båda i mitt liv men ställdes inför att välja mellan dom. Utan att tveka en sekund så valde jag F, gjorde slut med nya tjejen och försöker "bara" vara nära vän med F. Jag älskar henne fortfarande och hon säger hela tiden att hon älskar mig och någon dag kommer det bli vi igen och hon kan inte tänka sig ett liv utan mig, men det skulle inte fungera just nu.
Jag och F är jättenära vänner och jag älskar henne på alla sätt och vis. Hon känner mig utan och innan. Hon får mig att känna mig så fruktansvärt trygg när det bara är vi två. Vi träffas i stort sett varje dag och oftast är hennes nya kille med, vilket gör något fruktansvärt ont. Allt med hennes nya kille gör mig förbannad, från hans arroganta besserwisser-attityd till att han hela tiden refererar till sig själv som "Husse" åt min och Fs hund. F och jag har alltid kunnat tala fritt om allt, vilket innebär att F bl.a. söker stöd hos mig när hon nojjar över att hon kan bli gravid eftersom de haft sex (trots spiral, vilket jag hjälpte henne att fixa, eftersom hon inte vågade föreslå kondom till nya killen) och så vidare.
Sedan det tog slut har jag och F haft sex två gånger, för att hon "ville visa mig hur mycket hon fortfarande älskar mig" (dock på mitt initiativ eller vad man ska säga. Jag gjorde närmanden och hon svarade) och hon har registrerat "mig" på en nätdejtingsajt för att hon vill hjälpa mig att hitta någon ny. Hon har hjälpt mig att fixa en jättefin lägenhet som jag verkligen ser fram emot att flytta till. Dock kommer jag bo rakt under F och hennes nya kille, vilket jag kan känna mig kluven till.. Jag vill gärna vara nära henne men hennes kille hade jag gärna skickat till Sibirien utan returbiljett och jag vill definitivt inte höra dom "göra det".
Jag tror att jag mest behövde skriva av mig, men jag vill samtidigt fråga om jag är helt desillusionerad som ens försöker vara nära vän med henne? Innerst inne tror jag att jag hoppas att vi ska "hitta tillbaka" men jag försöker nog intala mig att det inte är så, utan att jag bara vill att vi ska vara nära vänner. Samtidigt känner jag ju i mitt hjärta att jag är lika kär i henne som jag var när jag ville föreslå förlovning.
Ska jag ta ett långt steg tillbaka, tacka nej till nya lyan, eventuellt flytta till annan ort? Jag har funderat på det. Vet att jag kommer gå sönder av att förlora F helt, men sår läker väl med tiden om man inte river upp dom hela tiden?
Hur vet jag om jag bara är "reservdäcket" eller om hon faktiskt menar att hon vill hitta tillbaka någon dag? Det är ju vad hon själv säger, att hon inte kan tänka sig att leva utan mig. Att jag är den närmaste vän hon någonsin haft och att hon vill hitta tillbaka någon dag, men att det inte skulle funka just nu på grund av allt annat runt omkring? Samtidigt säger hon ju att hon älskar sin nya kille och jag är inte blind, de är ju lyckliga... Hon är lycklig. Utan tvivel lyckligare än vad hon var med mig den sista tiden i vårt förhållande. Jag såg ju att hon "dog inombords" långsamt den sista tiden. All glädje försvann liksom ur henne och den har hon ju fått tillbaka.
Hur vet jag om jag bara är "reservdäcket" eller om hon faktiskt menar att hon vill hitta tillbaka någon dag? Det är ju vad hon själv säger, att hon inte kan tänka sig att leva utan mig. Att jag är den närmaste vän hon någonsin haft och att hon vill hitta tillbaka någon dag, men att det inte skulle funka just nu på grund av allt annat runt omkring? Samtidigt säger hon ju att hon älskar sin nya kille och jag är inte blind, de är ju lyckliga... Hon är lycklig. Utan tvivel lyckligare än vad hon var med mig den sista tiden i vårt förhållande. Jag såg ju att hon "dog inombords" långsamt den sista tiden. All glädje försvann liksom ur henne och den har hon ju fått tillbaka.
