Min styvdotter

Var skrev hon de saker du berättar om?

Så var hade hon skrivit ner sina tankar någonstans?

Det var en extremt dålig vän. Något sådant har jag aldrig hört talas om ens. Vilket svek av vännen. Hur kommer det sig att ni inte accepterade förklaringen? Det är i mitt tycke magstarkt att behöva stå till svars för något som borde varit privat och som borde fått hållas privat. 

Själv hade jag inte över huvud taget tagit upp saken, jag hade däremot förklarat för både vän och det kopierande barnet hur man uppför sig när det gäller förtroenden. 

Det din styvdotter skrev i det där brevet kan ju ha gällt för precis den stunden hon skrev det. Kanske kände hon sig irriterad just då och skrev av sig. Kanske tyckte hon just då att du var pappas nya fru, precis som du i den stund du skriver här tycker sämre saker om henne än du gör annars. Sina privata tankar måste man ju få lufta, särskilt när man är tonåring med allt vad det innebär. Skillnad vore om hon tagit upp det med er, skickat brevet till er eller i övrigt betett sig illa mot dig, de andra barnen och sin pappa. Så är tydligen enligt dig inte fallet, men ändå ska hon berövas sin integritet. Mycket märkligt agerande av vän och vuxenvärld. 

Ja, problemen brukar ju vara helt andra och mycket mer omfattande än de beskrivs i trådstarten. Så är det påfallande ofta här på Familjeliv. Men hur som helst så är du/ni alltså oroliga för flickan? Det är så mörkt och hemskt innehåll i dessa fem blad att ni kanske till och med oroar er för hennes psykiska (o)hälsa? Så låter det i alla fall nu.

Då är det ju märkligt att du (som ju bryr dig) i dina tidigare inlägg lagt fram det som om du tagit det hon skrev mycket personligt och dessutom verkligen betonat din besvikelse över att hon tvärtemot vad du trodde inte verkar gilla dig och kallar dig för pappas nya fru. Av allt man kan reagera på i mycket mörk tonårings värld så hamnar ditt fokus på det snarare än på att det skulle vara synd om den svartsynta tonåringen.

"Där enas vi att våra uppfostringsmetoder skiljer sig, antingen står man för bryende eller fri uppfostran" 

 Här ovan förefaller du insinuera att du är en person som bryr dig (till vad du verkar vilja göra gällande skillnad från mig)? Är det korrekt uppfattat? 

Är det vidare korrekt uppfattat att du, trots ditt påstådda engagemang, nu verkar ha nått slutet av det? Med tanke på vad du skriver här:

"Men känner ändå varför ska jag stå kvar vid hennes sida? 
(Brutalt ärlig)"

Eller är det kanske något du bara skrev? Du menade det kanske inte? Det var kanske bara en mörkare tanke i en dystrare stund? Och sedan, när du besvarade mitt inlägg så var engagemanget tillbaka igen?