Inlägg från: Anonym (Hopplös) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hopplös)

    Drogberoende pojkvän och är gravid

    Hej,

    Jag och min sambo väntar vårt första barn ihop (v. 10 nu).

    Han är beroende av weed och försöker nu för tredje gången sluta pga bebisen.

    Han har försökt två gånger tidigare utan att lyckats. Så nu denna gången hoppas jag verkligen att han klarar av det. Inte nog med att det är jobbigt för honom (det är en jäkla process när han hållt på med det till och från i ca 10år) så att sluta över dagen går ju inte. Det är även jäkligt jobbigt för mig. Det har gått ca 1,5 vecka sedan att "sluta" röka men har redan fallit tillbaka och rökt några gånger för att han inte kan sova annars.

    Alltid när han håller på att sluta röka blir han på sånt jäkla dåligt humör. Han pratar knappt med mig och när han väl säger något så klagar han bara precis på allt, säger att han inte älskar mig osv.

    Detta är skitjobbigt nu när jag är gravid. Mina hormoner gör väl att jag går allt ifrån att vara känslokall och skita i allt till att gråta sönder.

    Idag så säger han att han inte längre vill ha barnet och vill att jag ska göra abort (kommer jag aldrig att göra). Vi har dessutom PRECIS köpt en gemensam lägenhet också men han verkar va på sådan pissigt humör och skriver saker som "ta bort ungen", "räkna med att leva ensam". Tycker det är sådant löjligt beteende när man är 25 år.

    Är det någon annan här inne som också levt med någon som är drogberoende? Vad ska man göra?

  • Svar på tråden Drogberoende pojkvän och är gravid
  • Anonym (Hopplös)

    Någon abort vill jag inte göra då jag haft problem med min livmoder och vill inte riskera sen att kanske aldrig få barn.

    Bebisen är inte helt oplanerad och han har själv sagt att han gärna vill va drogfri för han inte vill att barnet ska se ens pappa knarka, men så fort han kommer in i sin period då han ska sluta säger han istället att "det är ok att röka ibland bara det inte blir en vana".

    Jag vet att det är jättesvårt för honom, jag är inte ens säker på att han kommer klara av att sluta så jag förbereder mig samtidigt nu på att ev vara själv.

    Är det någon av er som levt i en relation där någon har varit drogberoende och hur har det gått?

  • Anonym (Hopplös)
    Anonym (Emma) skrev 2015-08-13 08:13:33 följande:

    Jadu. Tyvärr har du valt att skaffa barn med en knarkare innan han är ren, hur tänkte du?


    Det är väl inte så att man "väljer" att skaffa barn med någon som har en missbruk! Han höll inte på med detta när jag träffade honom och han hade då varit ren ett år. Vi hade egentligen tänkt oss en sommarbebis och inte försöka förrän han varit ren ett tag. Sedan att han hade inställningen att han också då ville sluta.

    Jag tror inte riktigt du förstår hur det är att leva i en sådan hör situation. Jag va emot droger redan när jag träffade honom men jag förstår faktiskt grunden till varför han en gång började och den historien är så jäkla jobbig.

    Så att kasta ut sådan som du säger kan du skippa...
  • Anonym (Hopplös)
    taquine skrev 2015-08-13 08:33:43 följande:

    Jo man väljer vem man skaffar barn med. Tycker du låter väldigt egoistisk, det handlar om ett oskyldigt barn som föds in ett missbruk samt en väldigt labil pappa. Skrämmande och sorgligt . Hoppas för ungens skull han skärper till sig så ni inte blir en följetong hos soc.


    Man väljer inte vem man faller för och när man ser någon må dåligt så gör man sitt bästa för att försöka vända det :)

    Sedan har jag redan sen början sagt till honom att om han inte lyckats sluta fram tills ungen är född så kommer han inte att få vara med efteråt.
  • Anonym (Hopplös)
    Anonym (.) skrev 2015-08-13 09:08:29 följande:

    Jag var med en som höll på och knarka. Han rökte på konstant förut men skulle bli ren. Han var även pillermissbrukare. Han sökte hjälp - jag hade det kravet. Han skulle söka hjälp PÅ riktigt och vara ärlig om sitt missbruk. Det gick ju sisådär. Han blev ren och höll sig drogfri i över ett år. Det var en tufft för alla omkring men det gick. När jag blev gravid med ett barn som vi båda längtade efter - vårt fina perfekta barn som jag ftf är gravid med - så krasade det hela för honom. Han gick tillbaks till sitt gamla umgänge och började smyga o tassa med drogerna men där tog det stopp för mig. Jag lämnade. Jag har resurserna för att klara mig utan honom, o det handlar om ett ofött barns liv. Hur jobbigt det än var för mig kan jag inte acceptera hans skitbeteende o att det skulle gå ut över mig o barnet.

    Han beklagade ju sig med att de e svårt nu, han kan inte bara sluta efter att ha rökt i så många år, o så började han också med kommentarer om att jag skulle ta bort barnet, att jag inte ska förstöra hans liv etc. Han vill inte ha ett barn som kommer ha en farsa som betraktas som pundare.

    Vi hann inte längre än så med diskussionerna innan han blev inplockad av polisen. Han hade gjort massa dumheter då han börjat röka på o hänga med domdär vännerna igen.

    Men en fungerande relation med en som röker på är så icke optimalt som det kan bli. Ta ditt ansvar som blivande förälder och lämna tills o ifall han faktiskt blir normal.


    Vad tråkigt att höra men jag känner som du att det är inte ens ett alternativ att låta bebisen komma till en miljö där pappan missbrukar.

    Det som jag tror inte många förstår är att när han röker på så går han ju inte runt och flummar och verkar hög, han är precis som vilken annan människa men weedet tar bort all hans stress och oro. Han vill inte prata högt om hans problem och därför har det inte varit aktuell för honom att vända sig för honom att få riktig hjälp även om jag tror det hade varit jättebra.

    Hans chef skickade honom till en psykolog första gången han försökt sluta då han höll på att bryta ihop, men väl där borta va det psykologen som hade börjat störtgråta pga hans historia.

    Jag känner mig bara helt tom men vi får väl se vad som händer :)

    Får hoppas att han får tillbaka den känslan han fick då när jag sa att jag va gravid (han va överlycklig) så kanske det får honom att tagga till.
  • Anonym (Hopplös)
    Eleonor01 skrev 2015-08-13 10:38:06 följande:

    Jag ser i dina inlägg att du försöker försköna situationen å inte riktigt tar den på det allvar som krävs. En gång knarkare alltid knarkare så är det! Tror faktiskt att du skulle må bra av en samtalskontakt för det känns som att du lutar lite mot ett medberoende.

    Att man inte väljer vem man faller för stämmer men dör emot VÄLJER man vem som ska bli ens framtida pappa till barnen man vill ha.

    Inse allvaret å ta tag i det innan det är försent!!


    Jag tror du vet alldeles för lite om droger för att ens förstå. Har du själv inte varit drogberoende eller varit riktigt nära en som har problem så ska du nog inte uttala dig och påstå saker. Sen finns det dom som lyckas ta sig ur sitt beroende så det är dumt att säga en gång knarkare alltid knarkare...

    Jag förskönar heller inte situationen utan vill mer påpeka att det är skillnad på lättare och tyngre droger och hur personen i fråga påverkas av den. Det är väl lite som alkoholister. Dricker man varje dag så blir det normal och många kanske inte ens märker av det.

    Jag tycker oavsett drog så ska inget barn vara i närheten av det.
  • Anonym (Hopplös)
    nokitus skrev 2015-08-13 12:11:49 följande:

    En gång knarkare alltid knarkare är sant, precis som en gång en alkoholist alltid en alkoholist, en gång spelberoende alltid spelberoende. Även om man tar sig ifrån beroendet, så finns det alltid där, olika situationer som kan trigga det igen osv. 

    Jag håller med om att du försöker försköna situationen. 


    Skillnad på att hålla på med ett beroende och sedan ständigt bråka med tankarna att man forfarande har suget.
  • Anonym (Hopplös)
    klyban skrev 2015-08-13 14:11:52 följande:

    Det är inte alls säkert det du säger där.

    Det finns många som återgår till en ansvarsfull konsumtion.

    Vet inte varför man måste måla fan på väggen, än inse att alla människor är inte stöpta i samma form.

    I TS fall, så verkar det som att det är nått psykiskt i botten.

    Dessa brukar leta hjälp av droger, när inte sjukvården hjälper dom tillräckligt.


    Det är som du säger. Han har försökt flertalet gånger att få hjälp via sjukvården men de har aldrig riktigt gjort något. Nu i våras gjorde han ett nytt försök. Han fick hjälp med att gå på "samtal", få ut oro och sömntabletter. Han grät för att kände att det äntligen va på rätt väg! Men medicinen som han nu använt ett par månader hjälper inte och det krävs mycket av någon som har sånna problem att ligga på för att få mer hjälp. Jag tror han ska på uppföljning nu imorgon så förhoppningsvis berättar han hur det är så ha slipper "självmedicinerna" sig.
  • Anonym (Hopplös)
    klyban skrev 2015-08-13 20:45:38 följande:

    Hade han problem redan före drogdebuten?

    Som oro och sömnproblem?

    Och aldrig utredd eller försökt att bli utredd?


    Han hade problem redan innan och jag vet att han sökt hjälp i tidigt ålder för sina sömn och oros problem. Men läkarna gjorde inte mer än att bara skriva ut tabletter utan att fråga vad den riktiga orsaken var. Nu när han har gått hos kurator har hon sagt att det varit konstigt att ingen tagit tag och skickat honom till BUP.
  • Anonym (Hopplös)
    Jw83 skrev 2015-08-14 07:21:30 följande:

    TS, kommer du fortsätta att försvara hans beroende och tycka synd om honom? Eller kommer du sätta ditt barns bästa först?

    Du kan inte fortsätta försvara honom. Oavsett hur dåligt han mår så måste han ta lite eget ansvar. Kommer du fortsätta att försvara hans beroende även när ert barn mår dåligt på grund av det?

    Kommer du fortsätta tycka synd om honom när ni förlorar ert barn för att ni har droger i ert hem eller för att barnet har kommit åt dom?

    Sluta försvara honom. Är han vuxen nog att bli pappa så är han vuxen nog att ta eget ansvar.

    Han vill ju till och med att du ska göra abort och säger till dig att du förstör hans liv med barnet. Kräver du att han tar ansvar för dom kommentarerna? Eller skyller du det ocksåpå drogerna?

    Och ja. Jag levde i 6 år med en kille som rökade. Lyckligtvis så vägrade jag skaffa barn med honom. Istället har jag idag barn med en ren och ansvarstagande man som är en fantastisk pappa och en underbar make.


    Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig utan att det låter som att jag försvarar honom. När vi skaffade barn så ville han själv sluta och han såg framemot bebisen mer än allt annat. Det är nu när han håller på attförsöka sluta som tankarna åker iväg. Han är ju inte sådan i vanliga fall och jag vet hur han varit utan cannabis också då han inte höll på med det när vi träffades. Det är efter 2-3 veckor efter han slutat röka som han varje gång inte kan hjälpa hans tankar. Jag vet att han kan gå från att vilja dra ifrån mig till att han sätter sig på golvet och kramar och mina ben för att han betett sig som han gör.

    Mitt problem är mer att jag inte vet hur jag ska stötta honom med att sluta. Pushar jag honom får det motsatt effekt och gör jag ingenting får han heller inget pepp. Det här är skitsvårt.
Svar på tråden Drogberoende pojkvän och är gravid