Jag är ickebinär transperson, fråga mig vad du vill!
Jag är ickebinär transperson, fråga mig vad du vill!
Ordlista: www.transformering.se/vad-ar-trans/ordlista
Jag är ickebinär transperson, fråga mig vad du vill!
Ordlista: www.transformering.se/vad-ar-trans/ordlista
Tycker det är fantastiskt att både du, ts, och Aniiee, är öppna för frågor och vill förklara. Inte alla vill eller orkar utbilda andra, särskilt inte andra okända på avstånd!
//CIS-kvinna med ett antal transpersoner och ickebinära i bekantskapskretsen, men demisexuell och hatar att det är ett totalt okänt begrepp och en läggning som behöver förklaras jämt och ständigt om jag ska kunna nämna det alls.
Tycker det är fantastiskt att både du, ts, och Aniiee, är öppna för frågor och vill förklara. Inte alla vill eller orkar utbilda andra, särskilt inte andra okända på avstånd!
//CIS-kvinna med ett antal transpersoner och ickebinära i bekantskapskretsen, men demisexuell och hatar att det är ett totalt okänt begrepp och en läggning som behöver förklaras jämt och ständigt om jag ska kunna nämna det alls.
Det är ett bra tankesätt! Jag, och jag hoppas många andra, uppskattar det väldigt mycket eftersom jag aldrig förväntar mig att någon ska utbilda mig om normbrytande saker som exempelvis trans.
För mig innebär demisexuell att jag inte känner primär fysisk attraktion till personer utan bara den sekundära. Alltså att jag inte kan se någon som är supersnygg och bli kåt på personen, eller att jag kan bli kåt av någon jag träffar på krogen. Först när jag lärt känna personen kan jag känna fysisk attraktion, bli kåt och vilja ligga. Självklart kan jag -välja- att ligga med någon, tycka någon är skitsnygg, eller vara kåt och onanera, men det triggas inte av okända personers utseende eller personlighet.
Sen är jag fundersam över om jag är demiromantisk också, men det är väldigt flytande. Jag har aldrig blivit kär utan att lära känna personen lite först, men jag har å andra sidan tagit både två dagar och flera år på mig innan dess. Saken blir ju inte mindre komplicerad av att jag dessutom är bi (både sexuellt och romantiskt) också. Mycket begrepp och känslor blir det. ^^
Det är ett bra tankesätt! Jag, och jag hoppas många andra, uppskattar det väldigt mycket eftersom jag aldrig förväntar mig att någon ska utbilda mig om normbrytande saker som exempelvis trans.
För mig innebär demisexuell att jag inte känner primär fysisk attraktion till personer utan bara den sekundära. Alltså att jag inte kan se någon som är supersnygg och bli kåt på personen, eller att jag kan bli kåt av någon jag träffar på krogen. Först när jag lärt känna personen kan jag känna fysisk attraktion, bli kåt och vilja ligga. Självklart kan jag -välja- att ligga med någon, tycka någon är skitsnygg, eller vara kåt och onanera, men det triggas inte av okända personers utseende eller personlighet.
Sen är jag fundersam över om jag är demiromantisk också, men det är väldigt flytande. Jag har aldrig blivit kär utan att lära känna personen lite först, men jag har å andra sidan tagit både två dagar och flera år på mig innan dess. Saken blir ju inte mindre komplicerad av att jag dessutom är bi (både sexuellt och romantiskt) också. Mycket begrepp och känslor blir det. ^^
Tycker det är fantastiskt att både du, ts, och Aniiee, är öppna för frågor och vill förklara. Inte alla vill eller orkar utbilda andra, särskilt inte andra okända på avstånd!
//CIS-kvinna med ett antal transpersoner och ickebinära i bekantskapskretsen, men demisexuell och hatar att det är ett totalt okänt begrepp och en läggning som behöver förklaras jämt och ständigt om jag ska kunna nämna det alls.
Ord kan vara viktigare än en tror, när det handlar om saker en själv kan identifiera sig med. Ord är däremot supersugiga när andra försöker sätta stämplar på en med hjälp av dem!
Tack själv, för tråden och upplysningen!
Ord kan vara viktigare än en tror, när det handlar om saker en själv kan identifiera sig med. Ord är däremot supersugiga när andra försöker sätta stämplar på en med hjälp av dem!
Tack själv, för tråden och upplysningen!
Kanon tråd, som mamma till en transsexuell son (född flicka) information är det som kommer att döda alla fördomar så det är viktigt att vi vågar stå för hur det är och vågar prata om det.
Det jag skulle vilja fråga dig/er som är vuxna är om ni känner att samhället har förändrats och blivit mer accepterande?
Min son är 13 år och lever fullt ut som pojke sen julas, han har varit utredd på Karolinska i Solna sedan han var 8 år och är en väldigt trygg kille, han vet vem han är.
Han har väldigt sällan råkat ut för människor som beter sig illa mot honom, visst har det hänt men som sagt det är mer ett undantag än regel.
Han har berättat i skolan om det när han bytte namn och pronomen, han blev så bra bemött som man bara kan drömma om, det hela avslutades med att när sköterskan frågade om nån hade något mer att säga eller fråga om så sa barnen i klassen "Välkommen ****, kul att se dig ***, hej **** osv, att få komma ut och få ett bättre bemötande än så går inte....Har ni som är vuxna märkt att klimatet har förändrats eller är det bara så att barn är mer accepterande? Det är det enda jag är orolig för när det gäller min son, att det ska bli svårare när han blir äldre.