Underhåll

Enligt lagen har föräldrar ett solidariskt försörjningsansvar för sina gemensamma barn, oavsett var barnen bor. Det innebär att var och en av föräldrarna bidrar till barnens försörjning efter ekonomisk förmåga. Den som har det bättre ställt bidrar med mer än den som har det sämre ställt. Att helt och hållet slippa försörjningsansvaret krävs det mycket stor fattigdom för.

Det vanligaste och mest önskvärda är att föräldrarna utan statens inblandning reglerar underhållet. Det heter då att umgängesföräldern betalar ett underhållsbidrag till boföräldern som täcker hens del av barnens försörjning. Det föräldrarna i det fallet gör är att de gemensamt först kommer överens om vad barnen omkostnader är (till det kan man använda sig av konsumentverkets siffror som stöd). Och att man sedan på ett solidariskt sätt fördelar de kostnaderna melkan föräldrarna.

Om föräldrarna inte kommer överens om underhållsbidraget kan boföräldern vända sig till tingsrätten för att få underhållsbidraget fastställt. De gör mer exakta beräkningar baserade på barnens behov och föräldrarnas förutsättningar. Ofta täcker hemförsäkringen stora delar av stämningskostnaderna.

I sista hand finns det något som kallas för underhållsstöd. Det är ett bidrag för de föräldrar med barn där ungängesföräldern vägrar (inte vill eller kan) betala underhåll för barnen och där boföräldern inte förmår eller klarar av att stämma umgängesföräldern på underhåll. Det är ett halvt allmänt bidrag vars syfte är att försöka utjämna ekonomiska skillnader i familjer med en och två vuxna i hushållet. Underhållsbidraget betalas ut av försäkringskassan. Försäkringskassan kräver sedan i sin tur ungängesföräldern på pengarna i den mån ungängesföräldern har råd att betala. En helt utblottad umgängesförälder blir därmed inte återbetalningsskyldig.