Umgängesproblem

Varför kan inte en 10- och 13-åring gå ut och leka själva?

Verbalt eller fysiskt våld är aldrig okej. Säg att umgänget kommer att pausas om han inte slutar gorma och vara aggressiv.

Därför att de inte vågar lämna mig ensam verkar det som...

Finns ingen lag som bestämmer att han måste vara hos dig,du bestämmer själv ifall han får vara där eller inte,även hur länge och mycket.ditt barn är så ungt att han får vara glad ifall han får träffa barnet ännu. Som sagt du bestämmer!

Herreminskapare vilka attityder det finns. Pappan kan stämma en sån mamma på umgänge (om det finns såna mammor på riktigt).

Man ska inte förvänta sig vara välkommen till ett hem om man brukar våld (psykiskt eller fysiskt). Ibte ens för umgänge.

För alla som inte tror på lagen googla barnens bästa, vårdnadstvist, så får ni svaren,den lagen är över alla andra vårdnadslagar, killen har inte en chans att vinna.som sagt googla och se själv.hon kan göra som hon vill.

Nej, hon kan inte göra som hon vill, inte utan vidare. Det måste till ett beslut om det.

Fast det låter ju som om den här pappan inte är bra varken för sitt barn, för barnets mor eller för moderns övriga barn. Vore det bäst att han inte hade någon kontakt alls med dem? Vad är det för fel på honom egentligen - det är väl inte naturligt att en far skrämmer sitt barn?

Tills rätten bestämt någonting annat är det vårdnadshavaren/vårdnadshavarna som fattar alla beslut gällande ett barn. Enligt lagen bör vårdnadshavaren/vårdnadshavarna fatta beslut som är inte skadar barnet utan istället i högsta möjöiga utsträckning är i barnets intresse. I det här fallet utgår jag ifrån att barnet bara har en vårdnadshavare och att det är mamman. Man kan aldrig tvinga en förälder till umgänge. Det är alltså upp till umgängesföräldern att ha önskemål på umgänge. Sedan är alltså upp till mamman att sätta gränser för umgänget om hon anser att det är nödvändigt. Hon får väga alla för- och nackdelar och baserat på det fatta ett vettigt beslut.

Jag hade väntat med att han åker iväg med dottern själv tills det blev bättre. Och inte heller haft umgängetillfällena hemma då det inte alls verkar vara ngn bra situation för övriga barn.

Ni skall snart ha samarbetssamtal igen och fram tills dess hade jag nog valt att träffa pappan på en neutral plats ngn gång i veckan. I ngn park kanske?

På samarbetssamtalet hade jag tagit upp frågan om eventuellt umgängesstöd eller kommit på ngt annat sätt än som nu träffas hos dig.

Man brukar ju säga att det är bra med täta umgängestillfällen för så små barn, men det innebär inte att ni som familj ska bli helt låsta. Ni får komma fram till ngt som fungerar bättre helt klart. Hoppas de på familjerätten kan hjälpa er med idéer.

Uppmanar till försiktighet: www.dagensjuridik.se/2015/07/utestangd-pappa-vinner-i-hovratten-far-ensam-vardnad-om-dottern

Jaha, då förstår jag. Fast det finns inget som säger att det är så. Jag utgick från att de hade gemensam vårdnad eftersom de tycktes ha gjort upp om saker från början.

Det kanske är bäst om ingen av oss bara antar saker om vårdnaden eller annat i ett fall där vi egentligen inte vet något mer om bakgrunden än det som TS har berättat.

Snälla, det är så ovanligt att det måste stå i nyheterna. Denna mamma lär inte riskera det eftersom hon i mina öron är VÄLDIGT generös med umgänge med tanke på barnets ålder. Självklart ska pappan träffa sitt barn men då får han också se till att sköta sig, inte skrika och bråka och ha respekt för mamman och hennes två andra barn. Om han skrämmer sitt eget barn kanske han inte ska träffa sitt barn förrän han gått någon slags föräldrautbildning och anger management?

Jag tycker att du ska prata med pappan och säga att om han inte kan sköta sig så får han heller inte träffa sitt barn. Jag menar herregud, så lite som han träffar barnet så kan han väl skärpa till sig och vara lite empatisk och "mjuk", för sitt lilla barns skull. Klart barnet blir rädd om han skriker och beter sig illa. Man pratar om barnets bästa, om barnet inte vill vara hos pappan ska barnet heller inte behöva vara det. Barnet är så litet fortfarande och han behöver inte ens hålla i barnet om barnet visar rädsla. Jag skulle inte ge mitt barn till någon som hen visade sig vara rädd för, även om det var pappan. Då skulle barnet få styra, man kan umgås och leka utan att hålla. Mamman kan vara med och hålla i såna fall. Pappa till varje pris, verkligen,. skitsamma att barnen inte vill eller far illa, pappan måste ju få!!!! Allt handlar om jämställdhet och barnens bästa är bara något man säger. Tack och lov så ska barnkonventionen införas i Sverige också. FÖRÄLDRAbalken, möt din konkurrent. BARNENS bästa!

Jag bara läser om pappor som beter sig illa, nyper barnen, skriker och gormar, missköter barnen och allt möjligt skit, och folk tycker fortfarande att han ska få träffa barnen. Till varje pris!

Kan han inte längre sköta sig, ska han heller inte få umgänge! PUNKT!

Hur kan det inte finnas tid för övriga barn när pappan bara träffar sitt barn ett par timmar i veckan?

Varför är de stora barnen med öht?om du bara skulle få träffa din bebis ett fåtal timmar i veckan , skulle du då uppskatta att någon annans ungar var där och "störde"? Det skulle nog kunna göra vemsom helst frustrerad och arg..

Att bebisar och små barn har separationsångest i perioder är inget konstigt. Det kan de ju ha även med föräldrar de lever med. Säg till honom att det säkert snart går över. Och under tiden träffas ni tre ensamma enligt de tider ni kommit överens om och bara tar det lugnt.

Om han börjar bråka om tiderna så påminner du honom bara om det kommande mötet och att det är slutdiskuterat.

Hej TS,

Lagen sager, särksilt när det gäller små barn, att när en vuxen person skrämmer ett barn så pass som det verkar vara i detta fallet, då är det att räkna som barnmisshandel. Det gäller även om han skrämmer dina äldre barn. Det blir psykisk påverkan och han måste förstå att han kan bli anmäld för detta.