Min man gick bort förra veckan..

En vacker sensommareftermiddag gick min man bort. Plötsligt och oväntat. En riktigt bra dag förvandlades till en mardröm.

Vi var i hans föräldrars sommarhus. Jag hade varit ute och sprungit och kom på att vi kanske skulle ta ett bad efteråt. Vid badplatsen var vattnet spegelblankt och inget folk så jag sprang hem och vi fikade. Mannen nappade såklart på mitt badförslag och vi tog bilen till badplatsen. Jag var den som doppade mig först. Lite småkallt men skönt. Simmade ut till en brygga/flotte ca 20 m längre ut och tillbaka. Tvättade sedan av lilltjejen medan mannen tog mellansonen på ryggen och (troligtvis) simmade ut till flotten. Efter en stund kollade jag åt deras håll och såg då mannen komma simmande med sonen på ryggen. Han såg lite trött ut men inget jag reagerade särskilt på.

Efter några sekunder kollade jag igen. Då syntes bara sonens huvud ovanför vattenytan om med min kunskap om hur det ser ut när barn drunknar ringde genast varningsklockorna. Kastade dottern till en turist och kastade mig ut till sonen som jag snabbt fick upp ur vattnet och på bryggan. Detta var endast runt 2,5 m från bryggan. Mannen var försvunnen och för ngn sekund trodde jag det var ett jävligt skämt från hans sida..

Skickade i tre turister i vattnet som fick göra vad de kunde för att hitta min man samtidigt som jag ringde 112 från en lånad mobil. Räddningstjänsten kom efter ca 10 min och först då fick de upp min man. Runt tre timmar senare gav man upp alla livräddningsförsök inne på sjukhuset. Min man var död.

Nu sitter jag här ensam med tre barn och förstår inte vad som hände. Sonen som var med pappa ute har gett några ledtrådar. Det verkar som att pappas ork snabbt tog slut på ett sjukligt sätt. Sonen sa att pappa inte ens fick upp honom på bryggan ute i vattnet utan att de då hade simmat tillbaka. Ett prel svar på obduktionen har kommit som visar att han hade rejäla inlagringar (åderförkalkning) i kärl från hjärtat samt att hjärtat var förstorat. Då hans morfar dog innan 60 så är detta något jag tänkt på medan mannen varit mer obekymrad.

Jag var tvungen att skriva detta. Har gråtit och gråtit men att skriva och prata av sig är skönt.Är det någon som varit i liknande situation får ni gärna höra av er.