Hur komma tillrätta med trist ton?

Min bonusdotter brukar kunna fräsa ibland.. Nu sker det alltid till hennes mor, och aldrig gentemot dig. Men jag brukar ändå fråga vad det är hon sysslar med? "Skulle du vilja att jag tilltalar dig likadant?". Och då säger hon ju alltid "Nej..". Sedan tycker jag att det mesta handlar om att visa ömsesidig respekt. Ibland kan min sambo säga att "Nu är det mat!" och sen trettio sekunde senare så höjer hon rösten och säger "NU ÄR DET MAT!". Klart att ungen blir irriterad! Jag brukar fråga min sambo "Hur ofta brukar du komma inom trettio sekunder när jag ropar på dig?". (ja, detta sker utan att barnet hör)

Barn är barn, och det går faktiskt att prata med dem, och de förstår det mesta om man förklarar det på rätt sätt.

Jag själv utgår alltid ifrån att hon är barn, och gör hon dumma saker, så är det rent generellt att hon inte förstår bättre, eller uttryck för något annat.

Jag är rätt strikt i min uppfostran, och hade sannolikt löst ditt bekymmer genom att vara hård, och konsekvent. "Jaha! Det är den tonen till mig idag? Gå in och kolla färgen på väggarna i ditt rum.. Gillar du dem? Vänj dig vid dem om du tänker prata med mig sådär.. Jag skulle aldrig tilltala dig på det sättet, och jag tillåter inte att du inte tilltalar mig på det sättet heller..".