Hjälp, min son har kräkfobi!

Det började när han var cirka 2 år (Nu är han 3 år). Vi åkte X2000 och han fick magsjuka på tåget och spydde ned precis allting.

När jag sedan tog körkort några månader senare så galskrek han, det gick inte att åka bil långt innan han kräktes. Han började sedan rata både tunnelbana och buss för att han kräktes även där. Vi trodde att han hade åksjuka och besökte läkare, fick utskrivet Lergigan som såklart inte hjälpte ett skit. Vi har provat allt men inget hjälper.

Sedan var det ett tillfälle då vi var tvugna att åka bil. När vi satt i soffan så sa jag att idag ska vi åka bil en sväng. Han blev alldeles vit i ansiktet och spände hela kroppen, och så kom spyan.

Med andra ord, han får sådan ångest och panik att han framkallar kräkningar.

Idag har han feber och jag tog fram Ipren. En gång för väldigt länge sedan så kräktes han av den för att han tyckte den var äcklig. Bara han såg flaskan i min hand så fick han fullständig panik, började skrika och sprang in på toaletten där han började kräkas det lilla han hade i magen. Efter det så tog det mig 30 minuter att lugna honom. Stackarn satt och fullkomligt skakade.

Jag har inga medel att hjälpa honom med och känner mig så djävulskt maktlös. Vi har försökt och få honom att förstå att det inte är farligt att kräkas, äckligt men inte farligt. Vi har försökt allt!

Nu inser jag att vi behöver hjälp. Någon form av KBT eller barnpsykolog som kan ge oss rätta medel att bryta det här fort, innan han blir äldre och det blir svårare.

Är det någon som kan tipsa oss om hur vi ska göra? Gärna en bra barnpsykolog i Stockholm kanske? Vårdcentralen har jag inte så höga tankar om så jag slipper gärna det.