Kände du ångest av att återgå till jobb efter föräldraledighet?

Nej, det var skönt.

Var hemma i 19 mån. Jobbade 50% första tre åren på fsk så ingen ångest där inte.

Med första var jag hemma på heltid i 8 mån. Tyckte det var jättekul att börja jobba igen. Mot slutet sen hade maken och jag fp varannan vecka. Med nr 2 gick jag tillbaka på heltid efter 3 månader. Inte lika skönt, men mest av fysiska skäl. Var sen hemma igen några månader längre fram.

Nej, ingen ångest. Lite jobbigt var det såklart. Men det gick ju över.
Men då hade jag varit hemma i 2 år med sonen, och sen jobbade jag 50% under 1 år. Sen varvade jag deltid med studier och var även då hemma mycket. Nu är sonen snart 5 år och nu jobbar jag 75%. Vi tar de lugnt och har det ångestfritt. 

Jag är mamma. Min sambo har också varit hemma mycket och även han jobbar deltid.

Nej det var skönt. Har alltid gillat mitt jobb och det passar inte mig att gå hemma länge med små barn. Första var jag hemma med 6½ månad och andra var jag hemma med 11 månader. Men kan tillägga att barnen inte behövt gå heltid på förskola, p.g.a. skiftjobb. Så jag har sällan känt dåligt samvete över det.

Ja, men jag härdade ut tills nr 2 föddes och jag blev föräldraledig igen.

Nej, jag fick ångest hemma. Vill använda hjärnan varje dag och vill vara med kollegorna för jag har verkligen ett roligt jobb.

Läste en slapp 10 v kurs (samhällsämne) på universitetet månad 2-5 för att stå ut och återgick till jobbet efter 7 månader, då pappan tog vid.

Funkade utmärkt för oss.

Jag valde att bli hemmaförälder, men inte för att jag hade ångest inför att återgå till jobb utan för att vi (min man och jag) var/är övertygade om att det var det bästa för vårt barn. Var hemma både med barn nr 1 och 2.

Lite ångest för att barnen möjligen inte skulle trivas på dagis, jag kände det som att jag övergav dem.

Men för egen del var jag glad att få gå tillbaka till jobbet och inte bara vara mamma.

Sonen var 2.5 år och hade önskat att jag kunde vara hemma längre, men då började jag att plugga så hade ändå möjlighet att ha honom kortare dagar och ledigt mycket så på så vis var det ganska skönt.

Hm, det var nog varken eller tror jag. Jag trivdes med att gå hemma med ungen, men saknade också jobb och arbetskamraterna. Så när det var dags för pappa att ta över så kände jag väl "Jag kommer att sakna ungen om dagarna, men oj, vad kul det ska bli att börja jobba igen" typ. Så ingen ångest, men inte heller ett renodlat "yoho!"

Efter närmare sex år hemma har jag börjat studera och alla tre barn börjat på dagis. Så skönt! Orkade inte med hemmamammalivet mer efter alla dessa år. Barnen är 5,3,2 och själv är jag 24.

Tack, intressant att läsa era svar.

Själv kände jag nog en blandning mellan att det var väldigt skönt och lite ångest men som gav sig snabbt. Är en sån där som vänjer sig lätt vid saker och det handlade kanske mer om det än att jag önskade vara hemma längre. Här delade vi föräldraledigheten så när jag gick tillbaka tog han över. Förskolan kom senare.