Hund i bur? Hjälp!

Nu låter jag hård men personligen tycker jag det är vidrigt att låsa in en hund med seperationsångest i bur. Hunden har precis lika mycket ångest om inte värre i bur och mår mentalt väldigt dåligt över att bli lämnad själv. Hur man kan utsätta sin bästa vän för det är för mig en gåta ?
Hundvakt och dagis är lösningen på dina problem även om det kostar en slant. Hundens mående måste väl vara värt varenda krona? Att hänga med kompisar kan väl inte vara prio 1 om du måste lämna hunden ensam?

Eftersom du utsatt hunden för det som skapar ångest hos den under en lång tid får du räkna med att det tar tid att träna bort, om det ens går men det är ju alltid värt att försöka. Googla på ensamhetsträning !
Men börja med att skaffa hundvakt och dagisplats innan du flyttar hem för det är inte speciellt enkelt att hitta bra och många dagis säger nej till bull & terrierraser.

Jag håller med. Buren lindrar ju inte separationsångesten utan gör bara att han inte kan ha sönder saker.

Hunddagis och bekant som kan passa är nog snarare lösningen.

Tillstånd från jbv har jag förstått det som att det snarare är ifall hunden brutit benet (tex) så illa att den inte får gå runt alls.

Fast det där tycker jag är att gå hårt åt. Ni har ju faktiskt inte en aning om hunden faktiskt kanske är väldigt trygg i sin bur när han är ensam hemma, finns många hundar som känner sig väldigt trygg i trängre utrymmen och sin bur så om hunden känner sig trygg med det är det väl mer djurplågeri att inte låta den få vara på sin trygga plats. Det enda jag skulle kunna rekommendera att testa är att sakta försöka vänja honom att vara ensam med hjälp av barngrind under en lång period. Och att börja sakta först med att du bara är hemma och har honom i ett rum där han kan se dig ifrån men har grinden för och försöka lära honom att han kan vara lugn där för sig själv medans han ser dig och successivt vänja honom i väldigt korta stunder till en början att du försvinner "ur bild" i hemmet och variera så lite att ibland får han vara med och ibland vara för sig själv korta stunder. Och skulle det funka bra i hemmet med mycket träning så kan du successivt börja med att gå utanför dörren och sakta,sakta öka på tiden så länge han reagerar på det bra. Allting tar sin tid och det blir mycket jobb men det är ju alltid värt ett försök :) och det med buren är väl inte mycket till problem det Heller så länge det inte handlar om flera timmar :) länkar även till en som skrivit om barngrind

hundmanniska.blogspot.se/2012/11/separationsangest-hos-vuxna-hundar.html

Det är en sak om en hund frivilligt söker sig till trånga utrymmen och kan komma ut när den vill, än att låsa in den i ett par timmar för att inte få huset förstört.

Det ena är ok, det andra är det INTE.

Jag har en hund som alltid ska "gömma sig", när hon slappar, ju trängre desto bättre tycker hon. In under sängen förut, in under skrivbordet när någon sitter där, under köksbordet. Hon vill ha "tak över huvudet". Det är inte samma sak som att jag skulle tvinga in henne under köksbordet med grindar för för att jag är rädd att hon ska äta upp kyckling när jag inte tittar.

Resten du skrev var riktigt vettigt, det skriver jag under på.

Är buren en trygg plats kan den givetvis stå framme öppen.

Jo, så är det absolut det är ju inget bra alternativ att ha hunden i bur, jag tänkte nog mer på att hon fått tag på en hund utomlands och jag tror det är mer vanligt för vissa av dom hundarna att känna sig lite mer trygg i bur då vissa av dom kan vara uppfödd i bur, är ju tråkigt när man inte vet hundens bakgrund . Och sen så är det nog som i många fall den mänskliga faktorn, och eftersom han har sån grav separationsångest så blir det ju inte bättre Heller av att du inte gör någonting åt det utan att han ständigt får vara med. Du lär så fort som möjligt se till att försiktigt avvänja honom att vara med hela tiden, även om du inte kan det själv så lär du trygga upp och se till att du har folk och redskap runt omkring så du kan göra det under en lång period och sakta så det hela tiden är tryggt för hans del. Och är det så att det blir bakslag någon gång så får man inte misströsta utan då får man backa bandet lite grann på en tryggnivå och börja om därifrån sakta igen. Och även värt att nämna om han biter sönder saker så gör han ju det för att han får utlopp för sin ångest och stress för det lugnar honom, och har han väl börjat bita i något rum så lär du flytta han till ett annat för annars kommer han nog att fortsätta bita eftersom han redan varit med om det och vet att det lugnar honom så det hjälper inte att hänga för lite saker och försöka gömma stället han har bitit på hundar är ej dum :)

Får hunden tillräckligt med fysisk & psykisk motion? Behandla hunden som en hund & inte som ett barn!

Barn i bur?

Syftar på där ts skriver att det är hennes barn! 

Ensamträning är a och o när man skaffar hund. Min fd omplaceringshund käkade sönder hela vår soffa. Trots att jag inte jobbade då och var hemma jämt så spenderade jag i stort sett halva dagarna på ensamhetsträning. Och voilà! När vi väl flyttat hem till Sverige så kunde han vara själv utan att paja minsta lilla när jag var på jobbet :D

Du måste börja ensamhetsträna honom omedelbart. Gå in och ut massor av gånger varje dag, bara vända i dörren och in igen. Gå från rum till rum och stäng dörren efter dig. Efter någon vecka kan du öka tiden som du är borta till 1-2 minuter innan du kommer in igen. Öka sedan tiden successivt, men var alltid borta så kort stund att han inte hinner stressa upp. Det går att lära även en äldre hund men det tar betydligt längre tid. 

När du kommer till Sverige sedan ser du till att han är på hunddagis eller hos någon som kan ta hand om honom, men fortsätter träningen korta stunder.

Se också till att han är ordentligt rastad och mentalt trött när du lämnar honom. Det blir han genom att få jobba med huvudet, problemlösningar, sökövningar osv. Han blir INTE mentalt trött av att få springa och leka eller jaga en pinne. Då ökar istället adrenalinhalten i kroppen och han har betydligt svårare att koppla av.