Vad svarar man på ett sånt här brev?
Min bästa killkompis kom hem till oss igår och berättade att han fått brev från sin son som han aldrig har sett ens på bild annat än en bild på honom som nyfödd som mamman mms:ade.
Orsaken är att mamman misshandlade min vän, som vi kan kalla Markus i många år, först psykiskt men det sista året de var ihop även fysiskt ett par gånger. Markus har aldrig velat bli pappa och mamman ansåg honom vara 'en sorglig ursäkt till man så att avla barn på honom vore en skymf mot naturen' (Ja hon har skrivit så i sms till honom, jag fick läsa en hel del av vad hon skrev innan han fick styrka nog att ta sig loss) så hon hade spiral.
Dock tog hon ut den utan att säga till när hon märkte att han blev starkare (min spekulation att det var för att hon märkte att han började stå upp för sig själv, att hon tog ut den är vad hon har sagt själv) och hon blev gravid innan han slutligen lämnade, men det visste han inte om.
En dag fann han sig själv stå på en gångbro över en motorväg och övervägde att hoppa. Den dagen gick han aldrig hem utan han gick till psykakuten tillsammans med en killkompis som han ringt. Där började hans frigörelse från henne och den tog honom många år, hon var inte villig att släppa så han fick byta telefonnummer flera gånger och han bodde länge inneboende utan att adressändra för inget hon skrev/gjorde var tillräckligt allvarligt för att få besöksförbud.
Ett antal månader efter att han påbörjat sin resa mot frihet (som han kallar det) så fick han ett mms av mamman med en bild på ett barn och texten: Den här underbara lilla pojken är vad du går miste om din fege fan. Honom ska jag uppfostra till allt du aldrig var eller någonsin kommer att bli.
Markus var vid det här tillfället långt ifrån i skick att ta en strid med henne och han har aldrig velat haft barn heller som sagt så han frågade runt lite bland gemensamma vänner som bekräftade att jo hon har en son nu och Markus är pappan. Han fick också veta hur mycket skit hon snackade om Markus. Han skrev på faderskapserkännande och började betala underhåll via FK eftersom han var sjukskriven.
Ca 5 år senare tog han kontakt med mamman för att se om sonen ville ha umgänge eller iaf träffa honom, inte för sin egen skull, för sonens. Svaret blev att hon skaffat en riktig man som fungerar som xx pappa så Markus skulle vara så god att hålla sig borta plus en massa elakheter som han kände tog honom rakt tillbaka till tiden de var tillsammans. Han lät det därför bero. Om den saken kan man tycka vad man vill, jag tänker inte diskutera det, detta skriver jag som bakgrund bara.
Nu till brevet. Idag är pojken 14 år gammal och i brevet stod det att han mått skitdåligt hela sitt liv och känt sig värdelös för att hans pappa valt att strunta i honom och lämnat honom och hans mamma i sticket. Att han aldrig haft en fadersfigur (?)utan att hans mamma fått kämpa ensam med allt. Att han, Markus, är en känslokall jävel som aldrig brytt sig om mammans vädjanden om att iaf träffa sin son (?) osv i samma stil. Dessutom skrev han att mamman aldrig sagt ett ont ord om Markus trots allt skit han utsatt dem för. (?)
Mamman har alltså berättat en helt annan historia för sitt barn eller så är det hon som har skrivit detta och skickat i barnets namn, vi vet inte vilket. Hon har tydligen då också ljugit om den perfekte mannen som hon enligt vad hon skrev till Markus levde med.
Markus är kluven i hur han ska svara, det fanns en mailadress med men ingen adress.
Ska han berätta sanningen ur sin synvinkel? Han har ju alla sms och allt kvar och hans psykiska resa är väldokumenterad, men är det det bästa? Det kan ju inte vara så bra för sonen att få höra att mamman ljugit. Eller ska han bara säga att sonen alltid är välkommen att träffa honom om han vill och att ibland blir det så illa mellan två vuxna att ett barn tyvärr hamnar i kläm?
Det blev himlarns långt men jag hoppas någon orkar läsa iaf och komma med råd.
Markus har ju fått lite 'uppdateringar' via kompisar under åren, de har fortfarande en del gemensamma vänner och vad det verkar så är iaf sonen en trevlig och väluppfostrad kille med stort intresse för teknik. (Markus har också stort intresse för tekniska prylar) Men vad han har känt inuti kan ju vara en helt annan historia. Dock har Markus aldrig fått indikationer på att mamman missköter sonen på något sätt. Även om jag ju tycker att detta hur hon verkar ha pratat om pappan är att missköta, men det är det ju troligen ingen som hört. 
...