Varför blir singelmamman sur när jag söker någon utan barn?

You snooze - you lose. 

För att koppla till trådstarten:
Det är klart att människor blir ledsna och besvikna när de blir bortvalda. Vissa av dessa människor kommer att reagera på ett sätt som upplevs som felaktigt och orättvist gentemot den som valt bort dem. 

Klart att mamman i trådstarten gjorde fel - men kanske kan man hitta någon slags förståelse för detta och inte dra för stora slutsatser? Att en leden och besviken människa gör fel betyder väl knappast på något sätt att det skulle finnas någon koncensus om att TS inte får tycka/tänka som han vill. 

Nu var det inte mig du frågade, men jag kan tänka mig att man skiljer på vilken roll man har i familjen. Kanske har man som mammas pojkvän inget större ansvar för barnen och deras uppfostran? Kanske anser man att man som styvfar har deltagit, eller tänker delta, på ett helt annat vis i barnens uppfostran? 

Om en mamma med vuxna barn träffar en ny man så förstår jag att epitetet styvfar kan kännas missvisande. Han är nog mycket mer mammas pojkvän.