Tycker du om ditt/dina bonusbarn?

Jag håller helt med. Hade det varit min partner som ens uttryckte sig som TS om mina ungar så hade den åkt ut på gatan med huvudet före. Nu är det ju hans ungar, rent tekniskt/biologiskt, men våra ungar är våra ungar, som vi har ansvar för gemensamt som familj, som vi tar hand om, som vi nattar och matar och byter blöja på och går till skolan med och tvingar till tandläkaren och spelar tv-spel med och snackar tonår med och skäller på för att de inte gör läxorna och pussar på när de slår sönder knäna när de leker.

Vi är en familj. Familjer hjälps åt, visar respekt för och tar hand om varandra. Till och med om man har en bonus på 16 år som är rejält på glid.

Nej, tycker inte om dem.
Vi pratar lite neutralt när vi träffas. 
När dom kom på umgänge så var det självklart att pappan tog hand om både dem och hushållsarbetet, även matinköp under vistelsen.

Vad då för bristande engagemang från honom, det var hans barn och hans ansvar, vilket han också tog.
Hade han varit typen som inte tagit det däremot, så hade inte jag heller gjort det. Jag hade kört hem dem till sin mamman i så fall.

Jag har skrivit att vi pratar artigt med varann när vi träffas, så vem är respektlös?

Varför ska de tvunget ha några diagnoser för att man inte ska tycka om dem?
Det är fullt tillräckligt att man inte har något gemensamt och inte tycker om dem som personer.

Oskyldigt barn??
Jag anser att en nära nog vuxen person (numera vuxna) själv bär ansvar för hur man uppfattas av andra. Sen är det så enkelt som att ingen är omtyckt av alla, varken du, jag eller dom.