• Pastella

    Tycker du om ditt/dina bonusbarn?

    Jag blir så jävla provocerad av vuxna människor som tycker att deras känslor är viktigare än barnens välmående.
    Barnet kan inte välja sin familj, barnet tvingas leva i en familj där den inte är omtyckt. Du kan låtsas som att det inte märks men du vet att barnet märker det.
    Föreställ dig att ditt barn levde med någon som dig, känns det bra i hjärtat?

  • Pastella
    Ess skrev 2015-09-03 10:36:06 följande:
    Självklart är ens egna känslor viktigare än en barn man inte har något gemensamt med. Ska det barnet prioriteras på något vis så ligger det på föräldern och inte på folk runt i kring.
    Barnets livssituation får föräldrarna lastas för, det är dom som slitit sönder familjen och gått vidare. Tom den mest korkade förälder måste inse att en partner (i många fall) aldrig kommer att älska deras tidigare barn. Tolerera att få barnet på köpet, men inte mer än det.
    Det var nog det dummaste jag hört, barn som man inte har något gemensamt med? Det är inte ett främmande barn vi pratar om utan ett barn som man bor tillsammans med, ingår i samma familj som, ett barn man äter frukost tillsammans med.. Nej man måste inte älska barnet, man måste faktiskt inte ens älska sina egna barn. Däremot måste man vara en trygg punkt och få barnet att känna sig omtyckt och uppskattad. Annars borde man dra därifrån. Barnet har inte den möjligheten.
  • Pastella
    Ess skrev 2015-09-03 12:31:49 följande:
    Äter frukost med varann??
    Verkligen inte en del av min familj.
    Föräldern är den som skaffat barnet och är dess trygga punkt. Man behöver inte ens passa barnet om man inte vill.
    Ja givetvis bär föräldern som skaffar en sådan värdelös människa till partner störst ansvar, men det fråntar inte bonusföräldern sitt ansvar. Jag är inte förälder till grannens barn men jag bär ändå ett ansvar över hur jag beter mig gentemot barnet.
    Riktigt tragiskt med vuxna människor som har så många rättigheter i ett hem medan barnen kastas undan och får gå på tå. Det märks tydligt när man inte är omtyckt och sådant sätter spår. Det är barnets hem också.
  • Pastella
    Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!) skrev 2015-09-04 20:52:31 följande:
    Jag skulle ALDRIG NÅGONSIN bara ge min son godis el ta med honom ut på tex picknick o utelämna min sambos son. Däremot tar jag kanske bara med min egen o handlar men dom får äta allt tillsammans. O bygger vi lego eller ritar får han såklart vara med han oxå. Även om jag inte lägger så mycket energi på honom då som på min egen.

    Jag visste att han fanns när jag träffade min man, ja. Men då jag varit tydlig från början med att jag inte sitter barnvakt hursomhelst så förväntar jag mig aldrig det av honom heller. Jag försöker in i det längsta fixa barnvakt på annat håll än genom min man om jag ska göra något. Då får min man o hans son ett ypperligt tillfälle att göra ngt tsm på tu man hand, vilket endast inträffar vid dessa tillfällen.

    Han är i allra högsta grad behandlad som en familjemedlem, men inte älskad av mig som min egen son...
    Va snällt att han får sitta bredvid medan du lägger energi på ditt barn och inte på honom.. Hur kan du tro att ett barn inte märker sådant och tror du verkligen att det är att bli behandlad som en familjemedlem?!
Svar på tråden Tycker du om ditt/dina bonusbarn?